Hit fördes han med en ögonbindel för ögonen sent en kväll efter att ha legat och sovit i sin säng. Hans enda brott var att han befann sig i Afghanistan, där han arbetade som assistent vid ett offentligt sjukhus för att kunna försörja sin familj i Sudan. Adel Hamad har varken sett skymten av något åtal och än mindre ställts inför rätta för något brott.

Liksom de övriga internerna i Guantánamo tillåts han inte ha någon kontakt med sin omgivning, vilket inkluderar hans familj. De har nu inte hört från honom på fyra år. Nordamerikanska arméofficeer har betraktat hans internering som "omedveten" och fastän experter på området har slagit fast att han inte är någon terrorist ser Adel Hamad inte ut att få återvända till sin familj. I Guantánamo Bay tilltalas inte fångarna inte vid namn, utan med siffror. Adel Hamad är Guantánamofånge #940.

Fångarna i det nyinrättade lägret Camp 6 i Guantánamo inledde nyligen en hungerstrejk. Den är inte den första i sitt slag men har samma syfte som de föregående aktionerna: att demonstrerar mot den orättfärdiga behandlingen och isoleringen av påstådda terrorister utan att tydliga anklagelser riktats mot dem. De nordamerikanska soldaterna vid Guantánamo tar fångarnas hungerstrejk med ro och sätter stopp för aktionen genom att tvångsmata dem. Att hungerstrejka är inget brott. Det är däremot tvångsmetoder, och tvångsmatning räknas som en av dem.

- Skälet till att fångarna hungerstrejkar är den behandling de har fått utstå på Guantánamo och den fruktansvärda press de utsätts för genom att leva i ett juridiskt svart hål, menar pressekreteraren, Elisabeth Löfgren, vid svenska Amnesty.

Tvångsmatning är inte den enda tortyrsmetod som USA använder sig av mot hundratals isolerade individer, som i många fall aldrig fått någon anklagelse uppläst för sig och än mindre behandlas som politiska fångar, vilket bordet vara fallet. Istället har USAs president George W Bush stiftat särskilda lagar som bara gäller för potentiella terrorister, och följden är dåiig behandling och respektlösa förhörsmetoder som i många fall lever upp till kriterierna för tortyr.

Tvångsmatning är extra allvarligt i detta fall eftersom det direkt skär av internernas rätt att protestera mot att de befinner sig på Guantánamolägret och hur de behandlas där. Rapporter och vittnesmål beskriver en tvångsmatningsmetod där en slang brutalt körs upp genom näsan och ner i halsen, mot internens vilja.  Hungerstrejken omfattade 200 interner från juni 2006 fram tills den slogs ner av nordamerikanska militärer. Enligt Amnesty kommer en ny hungerstrejk att inledas i slutet av året i protest mot systematisk misshandel, såväl psykisk som fysisk samt bristen på rättsligt skydd.

Efter flera års påtryckningar från människorättsorganisationer och en bred världsopinion har USA så smått börjat att ställa interner inför rätta eller släppa dem fria. De interner som släppts fria har ofta medborgarskap i länder som upprätthåller goda relationer med USA. Rättegångarna kan än så länge räknas på en hand och sker i militärdomstolar i vilka allmänheten har ytterst begränsad insyn. Amnesty menar dock att "majoriteten av dem som sitter på Guantánamo aldrig ens kommer att ställas inför militärdomstolarna, utan de sitter år efter år på obestämd tid utan vare sig åtal eller dom".

Kravet att Guantánamo ska stängas kommer inte bara från människorättsorganisationer och en bred världsopinion, utan även från FN och ledande internationella jurister. Än så länge finns dock inget datum för när Guantánamos fångläger ska stängas och nya fångar transporteras alltjämt dit i tysthet efter mörkrets inbrott.

Militärdomstolarna är ett problem i sig och ännu ett tecken på hur pass allvarlig Guantánamo-situationen är. Främst på grund av bristen på allmän insyn och objektivitet, men även för att rättegångar inletts samtidigt som nya rapporter om tortyr och tvångsmatning når allmänheten.

George W Bushs administration har under sina två mandatperioder kanske tydligare än någon annan demonstrerat USAs systematiska brott mot mänskliga rättigheter som en självklar del av landets utrikespolitik. USA upprätthåller oräkneliga hemliga såväl som öppna fängelser för oliktänkande, efter den 11 september så kallade terrorister, i bl.a Östeuropa, Latinamerika, Mellanöstern och Centralasien. Utanför landets gränser håller USA 70 000 personer anklagade för terroristverksamhet inspärrade. Dessutom hålls fem kubanska medborgare inspärrade på livstid i USA, anklagade för terrorism. Anklagelser som även nordamerikanska jurister menar saknar trovärdiga grunder. Kubanerna avslöjade i början av 90-talet i samarbete med FBI miamistyrda terrororganisationer med Kuba som måltavla. Personerna i de organisationerna har ännu inte ställts inför rätta, eller hamnat i Guantánamolägret.

Källor: Amnesty International och Avaaz.Org