Finanskrisen i Eurozonen, dess orsak och verkan samt bot och bättring, är ett ämne som av naturliga skäl gett upphov till medial debatt. En av orsakerna till krisen sägs vara korruption.

Inom EU anses korruption, definierat som maktmissbruk för personlig vinning, bland annat bidra till störningar på den fria marknaden, minskning av statens intäkter samt underminering av förtroendet för de demokratiska institutionerna. Korruption leder även till minskad respekt för mänskliga rättigheter och socioekonomisk polarisering. Genom felaktiga investeringsbeslut får det även konsekvenser på makronivå.

Därför är det mycket sorgligt att demokratins betydelse har marginaliserats. Att ovanstående faktorer inte belyses mer i den politiska debatten och att det inte heller tas ställning mot de stater som inte över huvud taget respekterar mänskliga rättigheter, yttrandefrihet eller tar nödvändiga steg mot demokratisk utveckling.

Det har gått så långt att Kina blivit den nya förebilden för västvärlden och det finns till och med ekonomer som ifrågasätter om demokrati har något värde för tillväxten. Detta är lite märkligt när det inom Europa arbetas mot korruption och integration inom flera politiska områden för att stävja dess förekomst. EU tillstår till och med att korruption är ett allvarligt brott där medlemsstaterna inte ensamma kan tackla problemen och har en reglering i Artikel 83 (1) i direktivet för unionens funktionssätt.

Korruption listas där bland de brott för vilka EU:s institutioner har befogenhet att fastställa minimiregler om fastställande av brottsrekvisit och påföljder eftersom korruptionens följder sträcker sig både inom, över- och bortom unionens gränser. Det är inte bara EU som anser att korruption är ett problem. Även Kaufmann, tidigare chef för Världsbankens akademiska sektion WBI, anser att korruption är det enskilt största problemet för länders utveckling. Samtidigt som EU reglerar ska vi värna om handeln och relationerna med en diktatur.

Demokratin anses vara av stor betydelse då en folkvald regering är en av förutsättningarna för att minska sedefördärvet. Öppenhet eller transparens har även diskuterats inom forskningen. Bland annat menar forskaren Rose Ackerman att det är svårare att dölja korruption i samhällen där det finns transparens. Det kan bland annat vara tillgång till information och möjlighet för medborgare och media att kritisera och kräva ansvar.

Ett konkret exempel är den artikel i Sydsvenskan av Thomas Gustafsson angående Spaniens korruptionshärva. Partiet Partido Populars kassör hade samlat in omkring 47 miljoner Euro på ett konto i Schweiz som senare betalats ut i extralöner till andra medlemmar i partiet. När missförhållandena uppdagades försökte partiet att få utredaren avsatt, vilket sedermera också lyckades. Dock tillträdde en annan och muthärvan har inte gått att mörka. Även journalisterna som rapporterade om historien ska ha fått försvårande omständigheter.

Dessa förfaranden från politikernas sida kan tyckas påminna om hur omständigheter hanteras i länder där det inte råder demokrati. Vilket också var situationen i Spanien under Franco-diktaturen. Kanske försökte politikerna i Spanien hantera situationen som sina föregångare. Nu är dock situationen en annan. Samhället accepterar inte längre korruption i samma utsträckning och kräver ansvar, som numera är möjligt.

Spaniens tillväxt är katastrofal, i jämförelse med Kina, och de har en arbetslöshet på lite drygt 26 procent (juli 2013). Detta kan göra att det blir än mer upprörande för folket när politiker utövar maktmissbruk för personlig vinning

Men vad döljer sig bakom Kinas tillväxtsiffra? En orsak kan härledas till det stimulanspaket som vidtogs när övriga världen stod inför finanskrisen 2008. Hälften av de 2 000 miljarder som satsades sägs ha gått till byggsektorn. Investeringsbeslut på makronivå. Detta ledde naturligtvis till en byggboom och fastighetsspekulation. Hög avkastning som lockat många kinesiska sparare. Nu är bilden en annan. Tillfälliga stopp i produktionen har varat i flera år samtidigt som Peking har förordrat byggprojekt för att undvika krasch. På flera håll finns spökstäder, tiotusentals helt nya tomma lägenheter och totalt talas det om så många som 60 miljoner. Fastighetsmarknaden har också visat fallande priser. Dock har experter indikerat att situationen kan vara värre än de officiella siffrorna visar. Brist på öppenhet som gör att verkligheten göms bakom stängda dörrar.

En bubbla kommer att få konsekvenser, för investerare, vanliga kinesiska bostadsköpare samt för både USA och Europa som har Kina som draglok för sina ekonomier. Nyligen förklarades fallet på de amerikanska aktierna av Kinas tillstånd och dess följder för omvärlden. Kina är numera världens näst största ekonomi och resten av världen borde sätta större krav på att steg tas mot demokrati. Om inte annat för det egenintresse det borde vara att tävla på lika villkor.

Det är märkligt att det inom EU satsas resurser för att motverka korruption samtidigt som vi lovordar diktaturen i Kina och dess osunda odemokratiska och ohållbara ekonomiska framfart. Vi lovordar därmed också kränkningar av mänskliga rättigheter, felaktiga och förödande investeringsbeslut och ett samhälle som inte har öppenhet och yttrandefrihet.

Paradoxalt.