Debatt


Benny Åsman • Medlem i Socialistiska Partiet
Fria Tidningen

Är det bra om EU går under?

För den radikala vänstern är det förenat med livsfara att sluta upp bakom den ”nationella självständigheten” som ett alternativ till ett socialt och solidariskt Europa, skriver Benny Åsman i del fyra av vår debattserie om Europa och den ekonomiska krisen.

Vore det bra om den Europeiska Unionen kraschade och upplöstes i sina beståndsdelar och euron gick upp i rök för att åter lämna plats för marken, francen, peson och andra gamla nationella valutor? Eller vore det att hoppa ur askan i elden?

Frågan kan inte besvaras abstrakt. Bra för vem måste man nämligen fråga sig. Bra för de arbetande? Bra för kapitalägarna? Det är inte alls samma sak. Bara för de som draperar sig i den nationella fanan och sätter den ”nationella självständigheten” över alla anda intressen blir svaret att det är bra för alla om bygget Europa rasar.

Jag tillhör de som alltid varit emot EU och inför folkomröstningen 13 november 1994 uppmanade att rösta Nej till medlemskap. EU är ett bygge som till hela sin konstruktion tjänar kapitalägarnas intressen. Varje beslut att stärka EU är ett beslut att stärka kapitalets makt. Den fria marknaden för kapitalrörelser och den sociala nedrustningen har mest negativa effekter på den arbetande befolkningens levnadsvillkor. Av samma anledning är jag också emot att Sverige inför euron som ersättning för kronan. Det skulle bara stärka bygget av det reellt existerande EU.

Men innebär det automatiskt att det vore positivt om EU upplöstes och euron avskaffades? EU måste ersättas av ett socialt Europa där den arbetande befolkningens behov sätts i centrum, där solidariteten mellan kontinentens arbetare och dagens trettio miljoner arbetslösa ersätter fästning Europas skamliga egoism.

Ja till att EU exploderar under trycket från folkliga resningar mot Trojkans nyliberala diktat, den katastrofala åtstramningspolitiken, under trycket från krav på social välfärd, arbete och trygghet och en solidaritet med de mest utsatta inom EU. Från de arbetandes sida ska inga uppoffringar göras för att rädda borgerskapets EU och den gemensamma valutan. De är inte ansvariga för krisen och ska inte betala räkningen.

Nej till att EU exploderar under trycket från konkurrensen mellan nationella kapitalgrupper och borgerliga regimer som av profithunger och jakt på marknadsandelar är beredda att krascha EU av snävt klassegoistiska skäl och snärja in den egna befolkningen i ”prioritering av nationens väl”.

Sker det då väntar ett kaotiskt ”inbördeskrig” mellan kontinentens kapitalgrupper och nationella regeringar där var och en försöker kapa åt sig på bekostnad av grannen. Via successiva devalveringar, lönesänkningar och social nedrustning kommer varje nationell borgarklass att försvara sina intressen i ett EU i upplösning. En ekonomisk depression som följd blir oundviklig. Redan nu driver sparpaket, krispaket och åtstramningspaket den ekonomiska konjunkturen mot en allt djupare recession som med säkerhet slår över i en katastrofal depression om euron kraschar.

Vad skulle ett avhopp från euron föra med sig för exempelvis Greklands arbetare? Bara ännu värre misär än i dag är en god gissning. I en teoretisk konstruktion kan det fungera. Anta att Grekland tilläts att i lugn och ro hoppa av euron, skriva av sina skulder och devalvera sig ur krisen. På pappret kan det fungera men nu är Grekland med i EU och fungerar i en omvärld som inte snällt kommer att sitta med armarna i kors om Aten beslutar att inte betala sina skulder till Europas Centralbank, storbanker, pensionsfonder och försäkringsbolag som äger den absoluta huvuddelen av den grekiska statsskulden.

Samma dag som Grekland inför en ny drachm kommer världens valutahandlare att kasta sig över den i en frenetisk spekulation och driva fram en spiral av devalveringar och inflation. Om den gamla drachmens växelkurs stod i 345 mot 1 euro när euron infördes kan en ny drachm snabbt sänkas till kanske 700 mot 1 eller ännu lägre. Det skulle naturligtvis vara bra för den grekiska exportindustrin men övriga konsekvenser blir oöverskådliga.

Till att börja med skulle den grekiska statsskulden omedelbart fördubblas eftersom den är till hundra procent noterad i euro. Avhoppet från euron som skulle bli en räddningsplanka har då i stället fördubblat den statsskuld som är noterad i euro och ägs av ECB och privata franska, schweiziska och tyska storbanker. Vad kan då den grekiska regeringen göra? Den enda lösningen är att vägra betala skulden. Men än en gång kommer inte storbankerna och andra regeringar att sitta med armarna i kors. Organiserat sabotage i form av kapitalflykt från Grekland följer omedelbart.

Det kan bara hindras om den grekiska regeringen är beredd att förstatliga alla större grekiska banker, att införa en strikt kontroll över kapitalflödet till och från landet, att konfiskera alla rika grekers undangömda pengar i skatteparadisen och skydda den egna industrin mot konkurrande import.

För den radikala vänstern är det förenat med livsfara att sluta upp i kören som lovsjunger den ”nationella självständigheten” som ett alternativ till bygget av ett annat Europa, ett socialt och solidariskt Europa. Racet mot ökad konkurrens mellan olika länder och nivelleringen nedåt av den sociala välfärden kan inte brytas av en nationell renässans. Den kan bara brytas i de arbetandes gemensamma kamp över hela kontinenten för ett annat Europa, ett solidariskt och socialt Europa. Då kan också den nationella suveränitet som krossats under globaliseringen bli en folkens suveränitet inte ett instrument i kapitalets tjänst.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Varför inte fråga medborgarna?

Den EU-kritik som växer sig allt starkare i krishanteringens spår är inte förvånande. Överföringen av makt till EU har ägt rum högt över huvudena på medborgarna, skriver Anne-Marie Pålsson i del 6 av vår debattserie om Europa och krisen.

Fria Tidningen
Debatt
:

Låt oss lämna låneträsket

Vår ekonomi liknar ett pyramidspel som gång på gång måste kollapsa. Men lyckligtvis finns det gröna alternativ, skriver Carl Schlyter (MP) i femte delen av vår artikelserie om Europa och krisen.

Fria Tidningen
Debatt
:

Det goda illamåendet

"Verklighetsflykt eller att bara försöka må bra kommer aldrig att räcka för att undfly lidandet, det är som att behandla svält med något aptitdämpande i stället för mat."
 


Skånes Fria

© 2024 Fria.Nu