Hallå där Linda Forsell, regissören bakom PotatoPotatos föreställning Talanglösa martyrer, som hade premiär i Stockholm i veckan och ska turnera runt Norden under våren. Vad handlar föreställningen om?

– Det är fyra personer som bor någonstans i Norden i "ett mysigt förtryck", som vi kallar det. De har ett band som heter Terrorist Club och spelar låtar med politisk agenda, men tycker inte att det räcker och bestämmer sig för att starta en terroristgrupp. De vill förändra samhället men känner att de inte har verktygen att göra det på något annat sätt och dessutom ger det dem uppmärksamhet.

– Många har ju en önskan om att skapa ett bättre samhälle, men saknar verktyg. Det finns även tankar om att man om man vill förändra samhället kommer i vägen för sig själv, eftersom alla är samhället. Det finns svårigheter i det, samtidigt som många har samma önskan i en tid då marknaden styr och det råder konkurrens och individualism. Det är svårt att samla sig i en gemensam riktning.

Varför valde ni det här ämnet?

– Vi träffade den isländske författaren Kári Tulinius som har skrivit boken Talanglösa martyrer. Den handlar om några ungdomar i Reykjavik som vid tiden för finanskraschen, som ju slog speciellt hårt mot Island, bestämmer sig för att bilda en terroristgrupp. Mötet gav oss en första impuls att göra något. Det var ju mycket som hände i Norden då, även självmordsbombaren i Stockholm, till exempel, gav oss impulser till föreställningen.

Hur har ni arbetat fram den?

– Sedan vi fick första idén för två år sedan har vi gjort mycket research, även skådespelarna, och vi har haft två workshops tillsammans med Kári Tulinius. De senaste nio veckorna har vi repat ihop föreställningen. Vi jobbar utifrån en så kallad devicing process där processen ska spegla pjäsens innehåll och form. Utifrån det och all research har vi improviserat fram scenerna. Det är en kollektiv process. Vi brukar använda den metoden och uppmuntra skådespelarna att arbeta med nya metoder.

Vad kan publiken vänta sig?

– Förutom själva handlingen som är engagerande i sig händer det mycket på scenen. Dels spelar bandet själva och det är också en visuell föreställning med bland annat projektioner. Jag tror att publiken kommer att sitta framåtlutad!