Fria Tidningen

Riksdagen röstar om kontroversiell EU-pakt

Ett ja är definitivt för oöverskådlig framtid. Ett nej kan omprövas och anslutning kan eventuellt ske senare. Den 6 mars ska riksdagen besluta om Sverige ska ansluta sig till EU:s kontroversiella Finanspakt.

Kortfattat handlar Finanspakten om att euro-ländernas budget- och finanspolitik, genom krav, procentsatser och regler, ska skrivas in i ländernas bindande lagstiftning och sättas under EU-kommissionens kontroll och förmyndarskap. Därmed reduceras en stor del av de nationella parlamentens politiska makt och betydelse och det demokratiska underskottet ökar.

De icke-euroländer som skriver under fördraget berörs inte – i alla fall inte just nu. Och inte så länge de inte har euron som valuta eller Lissabonfördraget ändras. Det har dock under senare tid kommit allt fler uttalanden om att fördragsändringar ska göras. Senast nu i veckan av EU:s ekonomikommissionär Olli Rehn som anser att en fördragsändring kommer att krävas inom ett och ett halvt till fem år för att ytterligare fördjupa det ekonomiska samarbetet.

Mycket talar för att man då kommer att ta bort den möjlighet i Lissabonfördraget som gjort att till exempel Sverige kunnat stå utanför euron hittills. Istället kan man hänvisa till Lissabonfördragets 3:e portalparagraf som fastställer att: ”Unionen ska upprätta en ekonomisk och monetär union som har euron som valuta”, det vill säga alla unionens medlemsstater ska ha euron som valuta. Endast Storbritannien och Danmark har formella undantag. Inte Sverige.

I remissvaret om Finanspakten från juridiska fakulteten vid Lunds Universitet finns intressant läsning. Bland annat står det:

” … att Sverige står utanför euroområdet är inte avtalat och därmed inte ens juridiskt säkerställt” samt ”Frågan är dock om inte konsekvenserna för Sverige kan bli mer betydelsefulla än såsom de beskrivs i [regeringens] promemoria”.

Juristerna anser även att en fördjupad analys är nödvändig ”för att säkerställa att Sverige inte behöver åta sig några rättsliga förpliktelser”.

Den 27 januari 2012 beslutade riksdagens EU-nämnd att preliminärt säga ja till Finanspakten. Beslutet hade föregåtts av några intensiva veckor där inte mindre än fyra hemliga versioner av Finanspakten diskuterats. Inga öppna debatter i riksdagen hade hållits eftersom det endast var de sjutton ledamöterna i EU-nämnden som hade tillgång till de hemliga textversionerna. En ledamot uttryckte sig så här på ett EU-nämndsmöte: ”Jag beklagar att vi inte fått denna text på svenska och att den inte är offentlig. Då är det inte möjligt för väljare och journalister att granska den med mindre än att man kommer över en hemligstämplad text”.

Fram tills den 27 januari förra året sa oppositionen och därmed majoriteten i EU-nämnden bestämt nej till en svensk anslutning. Men situationen ändrades radikalt. Håkan Juholt som avgått som partiledare för Socialdemokraterna den 21 januari ersattes av Stefan Löfven. Den 26 januari, dagen innan beslutet i EU-nämnden, beslutade Socialdemokraterna och dess nyttilltillträdda partiledare, efter förhandlingar med regeringen, att säga ja till Finanspakten, om vissa krav tillgodosågs.

Plötsligt ändrades majoriteten i EU-nämnden till ett klart svenskt ja. Statsministern kunde åka till toppmötet i Bryssel och slutförhandla texten. Den 30 januari 2012 meddelade regeringen att Sverige preliminärt beslutat att ansluta sig till Finanspakten under förutsättning att riksdagen säger ja. Det trots att flera av de socialdemokratiska kraven inte finns med, vilket bland annat framgår av LO:s remissvar, och att det är oklart vilka konsekvenser en ratificering kan få för Sverige på sikt.

De flesta är överens om att Finanspaktens överstatligt bindande ekonomiska politik medför demokratiproblem, vilket även EU-kommisionen är överens om. För att minska det demokratiska underskottet i de berörda medlemsländerna diskuteras nu i Bryssel att kompensera demokratibortfallet genom att ge EU-parlamentet större inflytande. En inte helt okontroversiell lösning på problemet. Klart är i alla fall att Sverige genom en ratificering säger ja till att andra EU-länder fråntas möjligheten att påverka det egna landets finanspolitik genom allmänna val. Parlament och regeringar i euroländerna tillåts inte heller att vid behov bryta mot de av EU-kommissionen och i Finanspakten uppsatta kraven. Om drygt två veckor avgör riksdagen vilken väg Sverige kommer gå.

Länkar (uppdaterad länklista med LO:s och Lunds universitets remissvar):

• Finanspakten – Treaty on Stability, Coordination and Governance in the Econmic and Monetary Union (TSCG)

• Finanspaktens webbsida med länkar

• Lunds universitets remissvar om Finaspakten

• LO:s remissvar om Finanspakten

• EU-nämndens anteckningar från sista mötet 27.01.12

• Kommissionens "plan för en djupgående och verklig ekonomisk och monetär union" på svenska samt frågor och svar om densamma

Motioner mm inför debatt, omröstning och ratificering av Finanspakten 06.03.13

• Kommissionär Olli Rehns tal

• Europeiska rådet enas om en färdplan för fullbordandet av den ekonomiska och monetära unionen

Fakta: 

Finanspakten:

Finanspaktens officiella namn är "Fördrag om Stabilitet, Samordning och Styrning inom Ekonomiska och Monetära unionen”. I engelska texter används förkortningen TSCG – Treaty on Stability, Coordination and Governance.

I januari i år hade totalt 16 EU-länder ratificerat fördraget, 12 euroländer och 4 icke-euroländer. Storbritannien och Tjeckien har meddelat att de inte avser ansluta sig.

Annons

Rekommenderade artiklar

EU på väg mot stormaktsdrömmen

EU-perspektiv

Sedan lång tid tillbaka finns det politiker som velat se att EU ska gå i riktningen mot en stormakt. De senaste åren har signalerna från kommissionen om en sådan målsättning blivit allt tydligare. MaLou Lindholm tittar närmre på hur nära att nå det målet vi är i dag.

Fria Tidningen

© 2014 Fria.Nu