Han reser i krisens spår | Fria.Nu
Fria Tidningen

Han reser i krisens spår

Rätten till liv, frihet och strävan efter lycka. Så står det i den amerikanska självständighetsförklaringen. Det ses av en del som grunden för den amerikanska drömmen, även om frasen myntades först på 1930-talet av författaren James Truslow Adams.

I journalisten Kent Wernes nyutkomna bok Amerikansk höst löper den här föreställningen som en röd tråd. Det finns överallt en djup tro på individens möjligheter, även om svårigheterna att leva enligt drömmen för många blir alltmer påtagliga för var dag som går.

USA är ett samhälle där inkomstklyftorna ökar explosionsartat, där arbetslöshet och fattigdom har tilltagit kraftigt. Ojämlikheten går att spåra tillbaka till Reaganåren men har förvärrats sedan finanskrisen 2008–2009. Miljontals är skuldsatta och drivs ut från sina hem efter att ha lurats på till synes förmånliga bostadslån.

De senaste åren har splittringen i samhället manifesterats i två folkliga motrörelser: å ena sidan Occupy, å andra sidan Tea party. Någonstans här emellan kryssar Kent Werne, far från Miami och New Orleans i söder till Chicago och New York i norr och följer människor i bolånekrisens spår, träffar medborgarrättsaktivister och patrioter som lägger all sin vakna tid på att protestera mot den ”klåfingriga staten”.

Varför har du skrivit boken?

– Jag ville skildra USA efter finanskrisen, hur vanliga amerikaner drabbades av den spräckta bolånebubblan och arbetslösheten. Och samtidigt reda ut de djupare problemen i det amerikanska samhället. Det stod ganska snart klart för mig att de växande inkomstklyftorna var grunden. Det får en rad effekter för amerikanska drömmen. I ett samhälle där inkomstklyftorna är så stora blir det svårare att klättra uppåt. Det finns starka bevis i forskningen för det, och det börjar sjunka in hos allt fler amerikaner.

– Jag ville skildra USA på ett sätt som sällan görs. Vi har våra nidbilder, det hade jag också, att USA är ett land fullt av kristna fundamentalister och marknadsliberala entreprenörer… och till stor del är det så, skrattar Kent Werne, men samtidigt finns ett annat USA, det progressiva, jämlikhetslängtande USA som röstade fram Obama 2008. Det har kommit bort i den här valrörelsen. Det är en tradition som har funnits länge och som man kan se i till exempel New deal på 30-talet och medborgarrörelsen på 60-talet.

– Men det är tydligt när man gräver ner sig i historien att det är svårt hitta en amerikansk kärna. Det är helt enkelt ett väldigt splittrat land, socialt, ekonomiskt och etniskt. Jag har velat samla olika ansikten men har fokuserat extra mycket på de krafter som velat lappa ihop samhället, och det är de rörelser som drar åt vänster.

Det har kommit flera svenska böcker om USA nu i samband med valet, vad gör din bok unik?

– Den väver ihop reportage som skildrar hur amerikaner drabbats av krisen med historiska och ekonomiska djupdykningar till en berättelse om krisens och ojämlikhetens USA. Jag vill ge en bättre förståelse så att vi inte hamnar i samma knipa. Många politiska strategier som skapats i USA har senare kommit till Sverige. Som den moderata arbetslinjen där man försämrar a-kassa och sjukförsäkring med motiveringen att det skulle skapa incitament att arbeta. Det prövade man på 90-talet under Clinton med exakt samma motivering. Man sa att fattiga automatiskt kommer söka sig ut på arbetsmarknaden och att det minskar arbetslösheten. Vilket inte blev fallet. Först ökade fattigdomen och nu har arbetslösheten fastnat på en hög nivå. Den politiken fungerar inte, om man nu har en ambition att skapa jobb. Sen kan man ha andra ambitioner. Om målet är moraliskt, att straffa fattiga, så har politiken lyckats.

Blev du förvånad av något du mötte?

– Jag blir alltid förvånad av den amerikanska optimismen. Det är en stark ideologi som strömmar genom hela samhället, att det ligger på individen att skapa sitt eget liv och sträva efter lycka. Just framåtandan möter man överallt, bland arbetslösa som springer på nätverksmöten och får injektioner av positivt tänkande av självhjälpsguruer... eller jobbcoacher heter det. Men också i form av en outtröttlig progressiv tradition. Den oerhörda optimismen, som sa att annat land är möjligt, kom till uttryck i Obamakampanjen 2008.Jag var nyfiken på hur den optimismen klarat sig genom krisen. Optimismen finns kvar och driver människor framåt trots allt djävulskap. Men om glappet blir för stort, om för många får svårt att förverkliga sina drömmar, kommer allt fler sluta tro på den här mytologin.

Ja, kan den amerikanska drömmen alls överleva i framtiden?

– Den har ju överlevt genom historien på de mest extraaordinära sätt, man har också omformulerat den flera gånger. Obama lovade att blåsa nytt liv i den, men såg nog framför sig en nygammal dröm om gemenskap och minskade skillnader. Han ville bli en brygga över de stora klyftorna, så att en ny nation skulle skapas. Det är otroligt höga hästar man sätter sig på som president när man säger något sådant, säger Kent Werne och skrattar igen.

– Men det var inte bara retorik, han hoppades verkligen att det skulle gå att laga landet. Istället har det bara blivit besvikelser och vrede. Obamas vision ser man inte mycket av i valrörelsen. Nu handlar det om att försvara de små framsteg som gjorts, som sjukförsäkringsreformen. Det är svårt att se hur den amerikanska drömmen ska kunna återupprättas på något beständigt sätt, oavsett vem som vinner. Det politiska systemet är så ockuperat av ekonomiska intressen.

Du verkar ganska pessimistisk i boken, har du något recept?

– Det finns optimistiska stråk i den, haha. Nej, jag kan inte avgöra vilken väg USA ska ta, men många ekonomer, som Paul Krugman, menar att USA inte kommer ur krisen om man inte minskar inkomstklyftorna och beskattar de rika. En förutsättning för det är att demokraterna vinner. Det är inte givet att det blir så om de vinner, men men blir det republikanerna så kommer klyftorna definitivt fortsätta växa.

Men är det ens möjligt att prata klass och omfördelning i USA?

– Occupy lyfte de frågorna i fjol, och även om de försvunnit från den nationella scenen finns spåren kvar i form av ett förändrat offentligt samtal. Det skrivs artiklar och görs tv-dokumentärer om den rikaste procenten och hur ojämlikheten hotar den amerikanska drömmen. Det kommer inte att avgöra det här valet, men på sikt tror jag att det kommer att synas. Många ser ett problem i att de rikaste fått det så fruktansvärt mycket bättre.

– Ju större minoritetsgrupperna växer sig, ju fler som blir fattiga, desto större möjligheter blir det att bygga en allians för en progressiv politik. När allt fler proletariseras, om man ska använda det ordet, ökar demokraternas väljarbas. På sikt kan det göra det omöjligt driva en etniskt baserad konservativ politik som republikanerna har gjort.

Jag antar att bokens titel anspelar på Stig Dagermans Tysk höst.

– Ja, men jag gör inte anspråk på att skriva som Dagerman. Han åkte till Tyskland efter andra världskriget, i katastrofens efterdyningar. Min ambition var att titta på hur människor lever efter framgångssagans fall i USA. Det går inte att jämföra med sönderbombade städer, men det är en mycket stor förändring som har skett. Samhällsklimatet har gått från framstegstro till en mycket starkare pessimism. Sedan har amerikaner alltid en stark individuell optimism, men man tror inte på samhället längre.

Fakta: 

<h2>Kent Werne är frilansjournalist, född 1978 i Sundsvall och nu bosatt i Stockholm. Han är aktuell med reportageboken Amerikansk höst (Ordfront). 2010 utkom hans bok Du sköna nya hem, om utförsäljningen av allmännyttan. </h2>

Annons

Rekommenderade artiklar

Nu skrivs 80-talets ockupanthistoria

Boken Vårt 80-tal dokumenterar husockupationer och vänsteraktivism. "Nu skriver vi vår egen historia", säger Mandra Wabäck, redaktör.

Stockholms Fria

Proggen befriade teatern

Fria Proteatern demokratiserade teatern, fick arbetarna till de fina salongerna och åskådliggjorde konflikten mellan arbete och kapital, skriver Kristian Borg.

Stockholms Fria

Podden som skapar ett vi

Från en källare på krogen Paradiso vid Mariatorget gör Mahan Mova, Arjan Shoeybi och Victor De Almeida podden Ni e med oss, om urban kultur och framgång.

Stockholms Fria

© 2019 Fria.Nu