I våras visades en fotoutställning på stadsbiblioteket i Uppsala som visade bilder på ryska kvinnor som på olika sätt hade lyckats i Sverige. Som på ett eller annat sätt hade blivit framgångsrika. Lyckade. En fotoutställning som visade vad några få kvinnor hade lyckats uppnå men som inte berättade något om hur situationen ser ut för andra invandrande kvinnor i Sverige. En utställning som inte visade hur själva vägen till eventuell framgång kunde se ut. Den Uppsalabaserade konstnären Natasha Dahnberg kände ett starkt behov av att lyfta fram den andra sidan och replikera på utställningen med ett eget performance vid namn Rysk roulett.

– Jag ville undersöka vägen till framgången. Om det överhuvudtaget är något som är möjligt att uppnå för en kvinna i mogen ålder som kommer till Sverige. Är det möjligt att få samma status som man hade i ens hemland eller finns det diskriminering i samhället som försvårar? Eller beror allt på en själv, ens personliga egenskaper, familjeförhållande och dylikt, säger Natasha Dahnberg.

Genom att höra sig för bland vänner och bekanta fick Natasha ganska så snart kontakt med både kvinnor och män som hade liknande bakgrund och erfarenhet. Många av respondenterna hade någon form av högre utbildning med sig från sina hemländer men de allra flesta vittnade om svårigheten att ens få ett okvalificerat jobb. Svaren på Natashas frågor om arbetssituationen som invandrad i Sverige började strömma in i hennes mejlkorg. Utifrån de anonyma svar som Natasha fick började hon måla upp ett portträtt av en av respondenterna. Fjorton frågor gav fjorton svar och för varje svar Natasha fick målade hon ett litet rutformat område på duken.

– Jag målade ett portträtt utifrån den information jag fick. Det är självklart inte kvinnan på bilden utan det är en visualisering, en egen tolkning av hur hon ser ut utifrån de svar jag fick, säger Natasha Dahnberg.

Utställningen var en så kallad performance där konstnären själv inte visste vad som skulle ske under utställningstiden. Porträttmålningen av en av de anonyma respondenterna växte successivt fram utifrån de svar som Natasha fick under veckan som utställningen pågick. Slutsatsen och det färdiga porträttet var något som var ovisst på förhand. Interaktiv performance-konst är oftast en process där slutresultatet förblir okänt fram tills projektet är helt färdigt. Först då kan konstnären se vad hen har framför sig och ge sin tolkning av verket.

– Det hela är mycket mer komplicerat än vad man tror. Diskriminering finns helt klart men det handlar inte bara om nations- eller etnicitets diskriminering utan även kön och åldersdiskriminering spelar in. Men samtidigt så grundas mycket på ens personliga egenskaper. Det borde inte vara så men så är det. Hur pass energisk är man? Hur pass aggressiv är man på denna arbetsmarknad? Det borde inte vara det som avgör men det gör det, säger Natasha Dahnberg.