Brev till inledarsidan från Cecilia Grönberg

Det finns många olika sätt att tillbringa fritiden på. Vissa tycker det är kul att plocka svamp, andra att åka motorcykel. Jag tycker det är fantastiskt kul att fiska. Det har varit mitt stora intresse sedan jag var liten. Jag är inte insatt i hur det är att åka motorcykel men jag kan väldigt mycket om sportfiske. Jag och alla andra seriösa sportfiskare ägnar oss absolut inte åt rovfiske. Jag är mycket noga med att följa lagar och regler när jag fiskar.

Jag förstår inte att det skulle vara mer synd om fiskarna beroende på hur de fångas. Fångas de med hjälp av ekolod så är det djurplågeri men sportfiske utan ekolod eller fiske med nät är alltså okej? Var går gränsen för vilken teknik som är okej? När ska vi sätta stopp för den tekniska utvecklingen?

Sedan får man inte fler fiskar när man fiskar med ekolod än när man bottenfiskar eller fiskar med nät. Däremot har man möjlighet att få större fiskar med ekolod än utan.

Jag kan inte tycka att det är teknikens fel att det finns människor med låg moral som gör kriminella handlingar genom att ta upp mer fisk än vad som är tillåtet. Det är inte heller något som vi seriösa sportfiskare kan hållas ansvariga för. Människor som missbrukar förtroenden och bryter mot lagen för att tjäna pengar finns överallt i samhället. Jag håller med dig om att det är oacceptabelt och välkomnar fler tillsynsmän så att vi kan få bukt med dessa oärliga människor. Jag besvarar gärna frågor om hur seriöst sportfiske med ekolod går till.

Med vänlig hälsning,

Cecilia Grönberg

Nette Enström svarar

Cecilia Grönberg förklarar sig oförstående inför min empati med fiskarna beroende på fiskemetod. Lika oförstående är hon inför min kritik av tekniken, eftersom problemet enligt henne är människors moral. 

Om det är synd om fisken eller inte handlar om värderingar. Men vill man ha kunskap om huruvida fiskar känner smärta så finns det en del studier om fiskars nervsystem. Fiskar är inte okänsliga varelser som vissa verkar tro, så varför utsätta dem för onödigt lidande?   

Av kommentarsfältet till inledaren förstår jag att gösdrottningen inte är ensam med sina frågetecken kring sportfiskets etiska aspekter. I likhet med henne ifrågasätter många just det faktum att jag kritiserat det moderna sportfiskets metoder, som att hitta fisk med ekolod och catch-and-release-­praktiken. 

Efter att ha läst kommentarerna till inledaren och fiskebloggar som refererar till artikeln, samt kollat på videoklipp från vertikalfiskarnas mediala posörer, förvånas jag över att många sportfiskare verkar bry sig så lite om fiskevård. 

Och vad har jag då för belägg för min oro över det nya fisket? Jo jag vistas mycket på Storsjön (där Grönberg fiskar) och känner personer som både fiskar, bedriver tillsyn och fiskevård i detta vatten. Jag vet att det under sommaren har påträffats döda gösar av större storlek i Storsjön och engagerade i fiskevårds­området misstänker att anledningen är det ökade catch-and-release-fisket. Det har blivit ett problem på dagordningen. 

Jag vet också att gösen är känslig under lekmånaderna, att den inte bara leker i fredade zoner (som vissa sportfiskare verkar tro) och att den kan fara illa av mjölksyra liksom krokskador i gälar eller kroppspulsåder vid catch-and-release. Fiskarna löper även stor risk att få slemskikts- och ögonskador till följd av värmeskillnader, liksom ryggskador på grund av att de mäts och vägs ovarsamt. Varje sekund som fisken är på kroken eller hanteras ovan ytan är ett existentiellt hot, ett trauma. 

Hur många sportfiskare vet egentligen vad som sker med den slutkörda fisken efter ett catch-and-release? Tyvärr verkar få sportfiskare bry sig eller ens förstå den etiska problematiken.