Debatt


Per-Anders Svärd
Fria Tidningen

Vad är vegetariskt med att plåga och döda djur?

Är Quorn vegetariskt? Inte enligt Reklamombudsmannen som nyligen prickade tillverkaren av det populära ”fejkköttet” för missvisande reklam. Quorn har länge marknadsförts som en ”vegetarisk” produkt, trots att den innehåller äggvita av animaliskt ursprung. Men enligt Livsmedelsverkets riktlinjer får endast produkter som är helt fria från animaliska ingredienser kallas ”vegetariska”. Reklamombudsmannen tog efter klagomål mot reklamen fasta på denna linje och stämplade Quorns marknadsföring som vilseledande.

Denna nyhet om att Quorn hade underkänts som en vegetarisk produkt ledde till viss debatt på internet. Många veganer (som inte konsumerar några djurprodukter) blev glada över att ordet ”vegetarisk” nu återfick sin betydelse som syftande på en kost utan animalier. En del lakto-ovo-vegetarianer, som förutom växter även konsumerar mjölk (lakto) och ägg (ovo) från djur, ansåg däremot att ”vegetarisk” borde behålla sin vardagsspråkliga betydelse. Helt vegetabiliska produkter kunde ju kallas ”veganska”, menade de.

Som vegan lutar jag förstås åt den förstnämnda ståndpunkten. Det vore helt enkelt praktiskt för mig/oss om Livsmedelsverkets riktlinjer följdes och ”vegetarisk” alltid betydde ”utan djurprodukter”. Men även i övrigt är jag kritisk mot det rådande språkbruket. Jag tror att den terminologi som används i dag skyler över speciesistiska (djurförtryckande) värderingar och normaliserar djurutnyttjandet. Som mest problematiskt blir det när den befintliga diskursen direkt legitimerar vissa former av djurexploatering. Jag tänker särskilt på hur lakto-ovo-vegetarism uppfattas som ett sätt att ”rädda” djur från lidande och död.

Faktum är att lakto-ovo-vegetarism både plågar och dödar djur i stor skala. Det handlar till exempel om att kor och kalvar separeras strax efter födseln vilket orsakar svårt psykiskt lidande. Det handlar om att kor och hankalvar systematiskt dödas i mjölkindustrin – hankalvarna slaktas eftersom de inte kan producera mjölk, och deras mödrar dödas och ersätts efter 4–5 år då deras mjölkproduktion minskar. 65 procent av allt nötkött kommer i dag från djur i mjölkindustrin. Det handlar om att flera miljoner hankycklingar mals ner levande direkt efter kläckningen eftersom de inte kan lägga ägg och därför är olönsamma för äggindustrin, medan deras systrar förpassas till ett kort liv som sönderavlade äggmaskiner inlåsta i trånga burar eller överfulla hangarer.

Lakto-ovo-vegetarismen innebär alltså inte ett slut på djurexploateringen. På sin höjd riktar den om utnyttjandet mot djurens reproduktiva kroppsdelar. Som feministiska djurrättsteoretiker har uppmärksammat är det främst hondjurens förmågor att producera och nära nytt liv som djurindustrierna utnyttjar. Konsumtionen av mjölk och ägg trappar upp exploateringen av dessa kroppsfunktioner, ”kasserar” de individer som slits ut, samt massdödar ”överskottet” av barn som måste komma till för att hålla igång flödet av mjölk, ost och ägg till butikshyllorna. Att konsumera ägg och mjölk är alltså inte ett sätt att ”hjälpa” djur, tvärtom handlar det om att aktivt skapa efterfrågan på ofrihet, lidande och död.

Att mjölk- och äggprodukter räknas som ”vegetariska” kan alltså ifrågasättas, särskilt som de flesta som blir vegetarianer blir det av just etiska skäl. En tydligare definition av vegetarisk mat som ”mat utan produkter från kännande varelser” skulle bättre motsvara intentionen att undvika våld och dödande.

Etymologiskt sett är ordet ”vegetarisk” också tydligt besläktat med ”vegetabilisk”. Faktum är att förleden ”lakto” och ”ovo” finns till för att markera avsteg från det i strikt mening vegetariska. Lakto-ovo-vegetarisk mat är vegetarisk föda plus något annat som inte är vegetariskt. Men den vanliga begreppsanvändningen leder i motsatt riktning så att det vegetariska så att säga ”färgar av sig” på mjölken och äggen. Så kan till exempel en omelett eller en ostbricka presenteras som ”vegetarisk” mat trots att de är till hundra procent animaliska produkter.

Det rådande språkbruket bidrar också till att underminera djurrättslig veganism som en legitim, för att inte säga nödvändig, etisk position. Så länge vi räknar djurs mjölk och ägg som ”vegetariska” produkter framställer vi samtidigt veganism som något i princip onödigt. Problemet bottnar i att lakto-ovo-vegetarism anses vara uttömmande för de skyldigheter vi människor kan tänkas ha mot andra djur. Det uppfattas som tillräckligt att sluta äta kött – det finns inget påbud att göra mer. Vi kan alltså fortsätta hålla djur i fångenskap, reducera dem till egendom och döda dem – ja, vi kan till och med göra det i ”vegetarismens” namn.

Den rådande definitionen av ordet ”vegetarisk” skyler också över hur genomgripande de speciesistiska normerna är i vårt samhälle. En snabb blick på de ”vegetariska” avdelningarna i butikernas frysdiskar, eller en titt under rubriken ”vegetariskt” på en restaurangmeny, kan ge intrycket att det finns ganska gott om djurvänliga alternativ. Vid en närmare granskning kommer vi dock att finna att de flesta av dessa produkter och rätter innehåller djurprodukter (Quorn är bara ett av många exempel). Illusionen av ett rikt utbud av vegetariska produkter underbygger i sin tur självbedrägeriet att vi lever i ett ”djurvänligt” samhälle när vi i själva verket dagligen upprätthåller en tortyr- och dödsmaskin av ofattbara proportioner.

Detta förtryckssystem lär inte raseras av att vi ändrar betydelsen av ett par ord. Men alla som är beredda att ifrågasätta djurslaveriet bör vara medvetna om hur det befintliga språket osynliggör och legitimerar våld, övergrepp och dödande.

Vi bör också notera att det bara finns två grupper som har ett egentligt intresse i att bevara det nuvarande språkbruket. Den första gruppen är lakto-ovo-vegetarianerna själva som inte vill ge avkall på den moraliska strålglans som följer med begreppet vegetarism. För den majoritet av denna grupp som drivs av djurrättsliga principer borde dock lösningen vara enkel: att övergå till veganism.

Den andra gruppen som tjänar på att begreppet ”vegetarisk” tänjs ut till att innefatta också animaliska produkter är det djurindustriella komplexet. Dessa industrier vill inget hellre än att många ”vegetarianer” ska fortsätta konsumera djurprodukter. Ju skarpare gränsen dras mellan animaliska och vegetariska produkter, desto mer hotas djurindustriernas intressen eftersom det blir tydligare vilka moraliska värden som faktiskt står på spel: Har vi verkligen rätt att förslava och döda andra kännande, medvetna varelser? Eller är vi snarare skyldiga att undandra vårt stöd och bekämpa denna ordning?

Jag inbillar mig att de flesta vegetarianer i dag lutar åt den senare slutsatsen. Därför har jag också hopp om att många av dem snart är beredda att släppa de djurförtryckande prefixen och återupprätta vegetarismen som en allvarligt menad princip och praktik för frigörelse.

Annons

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Ställ sociala krav på upphandling av sten

Upphandlingar Kommunernas kravlöshet när det gäller upphandling av importerad gatsten riskerar att gynna oseriösa stenföretag i exempelvis Kina, som kan hålla lägsta pris då de inte investerar i nödvändig skydds¿utrustning, skriver Kai Marklin, ordförande Sveriges Stenindustriförbund.

Göteborgs Fria

© 2014 Fria.Nu