Synpunkten


Victor Estby
Fria Tidningen

Litteratur med politisk slagkraft

Det sägs att den brittiska pop- och rockmusiken från åttiotalet har Margaret Thatcher att tacka för sin utveckling. Hennes hårdföra politik mot samhällets utsatta och välfärdssystem gav artister som Pink Floyd, Morrissey, Elvis Costello och Billy Bragg energi. Det fanns en tydlig, orättvis makt att rikta ilskan mot och det skapade kreativitet, en kampvilja.

På samma sätt kan dagens svenska arbetarlitteratur tacka den borgerliga regeringsalliansen. Det senaste decenniets alltmer uppmärksammade arbetarklasskildringar som Susanna Alakoskis Svinalängorna, Åsa Linderborgs Mig äger ingen och Eija Hetekivi Olssons Ingenbarnsland har blivit kritiker- och försäljningsframgångar. Trots att de beskriver ett då och en kritik mot det socialdemokratiska välfärdssamhället är det ingen slump att det är nu de skrivs. Kanske man kunnat se dem som enskilda brandfacklor mot en dåtid och att alliansen kommit lättare undan, om det inte vore för att dagens arbetarlitteratur är större än så. Kristian Lundbergs Yarden berättar om ett nu, där bemanningsföretag i Malmö utnyttjar invandrade och andra arbetssökande och Jenny Wrangborg skriver i sin diktsamling Kallskänken dagens krogpersonals sönderstressade och ryggvärkande livsskildring. Maria Hamberg, David Ericsson, Aino Trosell, Ove Allansson, Micke Evhammar, Emil Boss, Torgny Karnstedt och Jane Morén berättar alla om den politiska kantringen åt höger, de allt hårdare villkoren för de arbetande människorna och för dem som står utan arbete i dagens Sverige. Om rädslan, tystnaden, vreden, vanmakten och värken. Fackföreningarnas oförmåga och svek när de som bäst behövs. Det förbannade underläget.

Föreningen Arbetarskrivare består av närmare 200 medlemmar, både etablerade författare – som de elva senast nämnda här ovan – och av dem som ännu inte kommit lika långt i sitt skrivande. En fruktbar kombination.

I föreningens nya antologi Landet som sprängdes, som jag är redaktör för, är kritiken mot alliansens Sverige hårdare än någonsin. Föreningens medlemmar fick uppmaningen att ur sina perspektiv och erfarenheter skriva om dagens svenska samhälle. Jag var även redaktör för förra antologin, Skarpt läge. Då ville en del skriva om förr, men nu kom ingen av författarna på tanken att skriva om något annat än nuet: FAS 3, arbetslöshet, huvudlösa nedskärningar inom tågtrafik och sjukvård, utförsäkringar och utförsäljningar. Och dess konsekvenser för samhälle, grupper och individer.

En samhällskritisk arbetarlitteratur har funnits även i slutet av 1900-talet. Men det är nu, under alliansen, den diskuteras i medier och vid fikabord. Ilskan, viljan att diskutera politik och orättvisor finns även hos läsarna.

Skarpt läge sålde slut och fick fina recensioner. Men med Landet som sprängdes är intresset påtagligt större från författarna och läsarna att undersöka hur vårt land kunnat stjälpa, vad det innebär och hur vi ska göra något åt det.

Samtliga riksdagspartier är överens om att arbete bygger landet, samtidigt är många riksdagsledamöter okunniga om dagens arbetsmarknad, mer än vad de får veta via medier. De borde genast skaffa Landet som sprängdes, för att de så förtvivlat väl behöver den.

Fakta: 

Victor Estby är frilansjournalist och fristående krönikör för Fria Tidningen.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2014 Fria.Nu