Fria Tidningen

Tunisiska medier under press

Anhängare av Tunisiens regering har inlett en protest utanför den statliga televisionen, som de anklagar för att tjäna den gamla regimens intressen. Men många oroas av kampanjen och ser den som ett led i försöken att tysta kritiska röster.

Sedan slutet av februari har demonstranter slagit läger utanför den statliga tv-kanalen al-Wataniyas kontor i Tunis. Vägen kantas av vita tält, banderoller med slagord – ”folket vill ha hederliga medier” och “rensa ut korruptionen”. Ett tjugotal personer är på plats, övervakade av uttråkade soldater, när Fria Tidningen besöker det lilla lägret. Men demonstranterna representerar många fler, hävdar Wajdi Mahouechi, som deltagit i protesten från första dagen.

– Varje dag får vi besök av politiker och kända kulturpersonligheter, som skådespelare och författare. Och många följer våra uppdateringar på nätet och visar sitt stöd genom att sprida information om protesten. Om det inte vore för dem skulle vi inte vara här, säger han.

 

För att styrka det han sagt tar Wajdi Mahouechi fram sin laptop och visar bilder från den senaste fredagen, då ett par tusen personer anslöt sig till protesten. Enligt Wajdi drivs de inte av någon politisk agenda, utan förenas bara av sitt missnöje med statstelevisionens rapportering.

– Många av journalisterna har troget tjänat Ben Alis regim, och nu motarbetar de den nya regeringen. De har redan dömt ut regeringskoalitionen mellan Ennahda och två sekulära partier, innan de fått en chans att driva igenom sin politik. De ägnar sig åt svartmålning av Tunisien och den islamistiska rörelsen. Under bråken på universitet i Manouba visade statstelevisionen bara islamisternas våld, men på nätet finns klipp som visar hela sanningen, säger han.

 

Wajdi Mahouechi är mest upprörd över att medierna skrämmer bort turister genom att bara skriva om hotet från salafister och militanta islamister. Men många tunisier ser protesterna mot statstelevisionen i ett helt annat ljus. De senaste månaderna har flera åtal riktats mot journalister – bland annat utgivaren av tidningen Attounisia, som dömdes till böter efter att ha publicerat en bild där en känd fotbollsspelare poserade med sin nakna flickvän. Men Wajdi förstår inte de som jämför kritiken mot statstelevisionen med angrepp på pressfriheten.

– De privata medierna är självständiga och fria att skriva vad de vill. Men statstelevisionen finansieras av medborgarna, därför har vi rätt att ställa krav på dem.

 

Demonstranterna är långtifrån ensamma i sin kritik mot de statliga medierna. Människorättsaktivisten Omar Mestiri, som numera driver webbradiokanalen Kalima, menar att såväl statliga som privata medier i tunisien behöver granskas och reformeras. Men han tar avstånd från protesten utanför statstelevisionen.

– Jag är inte övertygad om att de som organiserat den här protesten verkligen vill se självständiga och objektiva medier. Det handlar snarare om politiska påtryckningar, säger han.

Omar Mestiri menar att den stora utmaningen är att omvandla statstelevisionen från ett språkrör för staten till ett public service-företag i folkets tjänst. Han efterlyser också större öppenhet när det gäller de privata mediernas finansiering.

– Vi måste göra oss av den gamla regimens propagandister, som fortfarande har ett stort inflytande. Men verkliga mediereformer kräver oberoende undersökningar, stärkt pressetik och självreglering. Det får inte bli en täckmantel för att öka regeringens kontroll.

 

Just detta är vad som oroar den sekulära oppositionen i Tunisien mest: att salafister och Ennahdas radikalaste gräsrötter ska driva igenom en fundamentalistisk agenda genom påtryckningar på medier, universitet och andra delar av det civila samhället – samtidigt som regeringen tvår sina händer från de spontana protesterna. Men demonstranterna utanför statstelevisionen insisterar på att de inte tjänar några politiska intressen, utan “folkets”. Tälten och generatorerna kommer enligt Wajdi Mahouechi inte från Ennahda, som oppositionen hävdar, utan från fristående muslimska välgörenhetsorganisationer.

 

I nästa andetag medger han dock att demonstranterna på sätt och vis tvingats agera i regeringens ställe – eftersom varje försök att reformera medierna kommer av oppositionen att beskrivas som ett angrepp på yttrandefriheten.

– Regeringen kan inte ingripa eftersom den statliga televisionen ska vara oberoende. Därför är det upp till oss att sätta press på journalisterna, både genom protester och genom att utföra deras arbete – fast bättre. I dag litar det tunisiska folket mer på bloggar och Youtube än på traditionella medier. Om det inte vore för alla som sprider information på nätet skulle Ben Ali aldrig ha fallit. Nu är det upp till oss att se till att revolutionens krav förverkligas.

Fakta: 

<h2>Detta är den andra delen i vår artikelserie Det nya Tunisien. Läs första delen <a href="http://www.fria.nu/artikel/92509" target="_blank">här</a>.</h2>

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Ideologisk kamp på Tunisiens universitet

En strid om rätten att bära ansiktstäckande slöja har placerat universitet i Manouba i centrum för den offentliga debatten i Tunisien. Sekularister ser kampanjen som ett försök att driva igenom en radikal islamistisk agenda – men många studenter menar att konflikten tappat alla proportioner.

Fria Tidningen

Afrika centralt för franska intressen

Frankrikes kraftfulla intervention i Mali innebär en förstärkning av landets militära närvaro i Afrika – en kontinent som historiskt har spelat en central roll i fransk utrikespolitik.

Fria Tidningen

Kvinnors rättigheter i fokus i Tunisien

Tunisiska kvinnorättsaktivister och sekulära oppositionspartier kan vara på väg att vinna en symboliskt viktig seger i kampen om den nya konstitutionen. Samtidigt växer kritiken mot regeringen efter att en kvinna som anmält två poliser för väldtäkt själv riskerar fängelsestraff.

Fria Tidningen

Ifrågasatt stabilitet i Angola

Det blev som väntat en jordskredsseger för det styrande partiet MPLA och dess president José Eduardo dos Santos i fredagens val i Angola. Men kritiken växer mot den forne gerillaledaren - som av kritiker beskrivs som Afrikas minst kända diktator.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu