Inledare


László Gönczi
Fria Tidningen

Finns det flera bilder av Syrien?

För bara ett par år sedan fick jag rekommendationer att turista i Syrien. Det skulle vara ett vänligt land med god ordning och en hyfsat bevarad kultur utan påträngande Mac Donald-kommersialism. Redan då tänkte jag att det måste bero på en sträng regering med en diktator i spetsen. Men för den skull förstod jag också att det också var i en viss grad en välgärning för dem som inte hade speciella drömmar. Drömmar om frihet men också drömmar om kapitalism.

Det är verkligen lätt att dra förhastade slutsatser och det finns gott om folk som gärna hjälper till med det. Den västvärldsdominerade journalistiken exempelvis. Frågan är hur opåverkade journalisterna kan förhålla sig till den kultursfär de tillhör och de ägarstrukturer de jobbar i.

Ett exempel på detta har vi i rapporteringen av den resolutionsprocess som pågått under de senaste veckorna i FN. Alla verkar vara överens, det är bara Ryssland och Kina som sätter sig på tvären. Och det förstår då alla att det beror på att just de två länderna har starka intressen i Syrien. Jag tvivlar inte ett ögonblick på att de påverkas av detta och kan inte se dessa superstater som ett föredöme för demokratisk öppenhet och strävan. Men då behöver vi, trots detta, ställa oss ett par frågor. Är det inte så att det finns en hel del länder, ja direkt dominerande länder som USA och för den delen EU som också har intressen i området?

En annan fråga gäller vilka andra länder som gick emot resolutionen och varför. Dessa länder är följande: Ryssland, Kina, Vitryssland, Zimbabwe, Kuba, Nordkorea, Iran, Bolivia, Venezuela, Ecuador, Nicaragua, Syrien. Många av länderna står på demokratins brant, en del har över huvud taget inte med demokrati att göra. Många har också ett kommunistiskt styre. De är ingenting som tilltalar oss här i nord.

När görs en rättfärdig analys av hur dessa staters regeringar tänker om Syrien? När analyseras dessutom varför ytterligare 17 stater avstod från att rösta? Inte alla dessa kan hänföras till ”ondskans folk”.

Enligt nyhetsbanken.se hade Ryssland ett förslag på tillägg som uppmanar ”alla oppositionella krafter i Syrien att distansera sig från våldsamma väpnade grupper” och dessa grupper att ”sluta attackera bostadsområden och statliga institutioner”.

Hur fel var det? Är det så att tillägget uttalar implicit att oppositionen gör sådant och att det är en orättfärdig bild av oppositionen? Så kan det verkligen vara. Vad vet man om ett land där ingen får komma in och göra sig en neutral bild av läget? Fast, å andra sidan, pratar allt fler om ett inbördeskrig. Nog skulle väl det ryska uppmanandet kunna vara på sin plats. Eller?

al-Assad gör en fullständigt felaktig bedömning av läget. Makten har stigit honom, likt de flesta diktatorerna, åt huvudet. Och självklart måste han avgå men det får inte hindra att vi försöker nyansera bilden av situationen. Det är inte en ond man mot resten idel fredsduvor vi pratar om.

Själv är jag absolut emot vapen mot civila liksom mot väpnade lösningar av konflikter. Jag är emot Sveriges krig i Afghanistan och kan inte glömma skotten i Göteborg mot en gatstenkastande ung man. Nog behövs det en nyansering av bilderna.

Fakta: 

László känner sig alltmer förvirrad av alla rimliga konspirationsteorier liksom orimliga

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu