Samtidens geologiska epok betingas av mänskligheten. Vår arts framfart anses vara den viktigaste faktorn bakom förändringar av planetens topografi och klimat, som till exempel förstörelse av jordlager, föroreningar av vattendrag, utsläpp av växthusgaser och genom dammbyggen.

I vetenskapliga sammanhang har den här eran därför börjat kallas för antropocen (från grekiskans anthropos, människa), på förslag av nobelpristagaren och atmosfärskemisten Paul Crutzer.

Det var samme Paul Crutzer som geniförklarades för att ha löst ozonhålets gåta på 1980-talet, något som resulterade i det första internationella miljöavtalet, Montrealprotokollet (1987), som förbjöd ozonförstörande klorföreningar (freoner). Det räddade ozonskiktet och kanske även vår fortlevnad, för den gången.

I dag, med havererade klimatavtal och löjeväckande insatser för en hållbar omställning, står vi inför ett liknande existentiellt hot som när ozonlagret sprack, fast allvarligare. Att byta ut freoner mot mindre skadliga gaser var betydligt lättare än att bli kvitt oljeberoendet. Den stora frågan verkar vara om vi kommer överleva vår egen tidsålder – vad den nu innebär.

Antropocen anses ha börjat med den industriella revolutionen i mitten av 1700-talet och den kännetecknas bland annat av ökade växthusgaser i atmosfären.

Men vissa forskare går även längre och menar att antropocen bör räknas från omkring 8 000–10 000 år sedan, när de första jordbrukarna skövlade stora skogar för åkermark.

Det de flesta av forskarna – från geologer och biologer till paleoklimatologer – enas kring är behovet av att vända utvecklingen. Och för att bromsa växthuseffekten måste navet i den industriella civilisationen – petroleum – fasas ut och koldioxidutsläppen minska med minst 60 procent. Istället ökar de för varje år.

Hur ser våra utsikter då ut? Under det senaste seklet har antalet människor, liksom mängden boskap, ökat fyrfaldigt. I dag befolkas jorden av 7 miljarder som använder 16 gånger mer energi och 10 gånger mer vatten än för 100 år sedan. Vi fångar 40 gånger så mycket fisk och har sjufaldigat utsläppen av svaveldioxid över land.

Mängden växthusgaser har ökat i atmosfären (koldioxid med en tredjedel och metan mer än dubbelt) och gifter sprids okontrollerat i ekosystemen.

Vad betyder en sådan utveckling? Sannolikt något för oss helt ointagligt, men det råder föga tvivel om att det är (åtminstone den industrialiserade) människans tidsålder: vi påverkar allt liv jorden över.

Sedan mänskligheten erövrade världen har antalet arter minskat tusenfalt och spåren efter oss ska förorena de geologiska lagren långt efter att städerna blivit till damm. Om människan ska överleva sin egen tidsålder krävs revolutioner, milt uttryckt. Alternativet är att icke existera.