Motsättningar delar Libyen efter Gaddafi
Diktatorn som styrt Libyen med järnhand i över fyrtio år må vara borta, men starka motsättningar mellan olika folkgrupper kommer nu upp till ytan.
Ett fritt Libyen har utropats efter åtta månaders uppror som slutade med Muammar Gaddafis död. Libyer har nu siktet inställt på att bygga en livskraftig demokrati, utarbeta en ny författning och organisera landets första fria val.
Sedan Gaddafis regim störtades har Nationella övergångsrådet, som bildades i våras och som under sommaren tog kontroll över Libyen, kämpat för att hitta en gemensam röst.
Den tillfällige premiärministern Mahmoud Jibril lämnade sin post på lördagen. Han påpekade att frågan om enhet kommer att vara en viktig utmaning för landets invånare framöver nu när de blivit av med sin gemensamma fiende.
– Att få bort vapnen från gatorna, upprätta lag och ordning och förena de olika fraktionerna i Nationella övergångsrådet är de främsta prioriteringarna efter Gaddafis död, säger han.
Mahmoud Jibril anser att motsättningar mellan olika folkgrupper bara kan hanteras av folket lokalt och att ingen annan ska blanda sig i frågan. Enligt honom kommer det inte gå att använda sig av försoningsarbete på samma sätt som i till exempel Sydafrika.
Med fler än 140 stammar och klaner anses Libyen vara en av de folkgruppsmässigt mest splittrade nationerna i arabvärlden. I kampen mot Gaddafis välde uppges nära 40 milisgrupper ha uppstått. Frågan är om Nationella övergångsrådet nu har förmågan att tygla de olika grupperna och dess konkurrerande intressen och strävan att göra upp om gamla oförrätter.
Det svarta nomadfolket tuareg som lever i gränsområdet mellan Libyen, Tchad, Niger och Algeriet rekryterades under 1970-talet av Gaddafi till elitbattaljonen al-Asmar. Al-asmar betyder "svart" på arabiska. Tawergha, grannstad till Misrata, har enligt vissa libyer fått sitt namn efter folkgruppen tuareg, och befolkningen består nästan helt av svarta slavättlingar.
Gaddafi sände miliserna på militära uppdrag in i grannländerna och i samband med den folkliga resningen i landet i februari sändes elitbattaljonen mot demonstranterna, vilket underblåste motsättningarna ytterligare. I Misratabornas ögon gjorde svarta soldater sig skyldiga till några av de värsta människorättskränkningarna under belägringen av Misrata i mars och april.
Den 15 augusti, i vad människorättsorganisationer kallar vedergällningsattacker, fängslades och fördrevs hundratals tawerghabor av rebellstyrkor under namnet "brigaden som gör utrensningar av slavar och svarta". En del tawerghabor har också försvunnit spårlöst.
Ekonomiska flyktingar och asylsökande från Afrika söder om Sahara uppges också ha blivit måltavlor.
– De anklagade alla svarta män för att vara Gaddafis legosoldater, säger 20-åriga Eiman till IPS.
Han berättar att han och hans familj hållit sig hemma i två månader, trots brist på mat, i rädsla för att utsättas för attacker.
Människorättsgrupper har uppmanat Nationella övergångsrådet att skydda svarta libyer som har en utsatt position i det nya fria Libyen, men uppmaningen verkar ha fallit för döva öron.
<h2>Läs fler artiklar om <a href="http://www.fria.nu/kategori/nyckelord/libyen">Libyen</a>.</h2>