Fria Tidningen

Misrata återhämtar sig sakta

I förra veckan hölls lokalval i den libyska kuststaden Misrata – det första demokratiska lokalvalet på flera årtionden. Sakta återgår livet till det normala för Misrataborna, men behovet av pengar till återuppbyggnad är stort.

– Valet gick smidigt. Det var som en stor fest. Alla var glada. Det var särskilt stort för äldre män och kvinnor att vara med om detta, säger den 31-årige biståndsarbetaren Mohammed Amer.

Han berättar att han och hans fru gick och röstade, men på varsin kandidat. Av de 242 kandidaterna kommer de 28 vinnarna att bilda Misratas nya lokalregering. Mer än hälften av de röstberättigade deltog i valet.

Misrata, Libyens tredje största stad med en befolkning på 300 000 invånare, är fortfarande i en process av återhämtning sedan den brutala belägringen förra året. Vid en minnesplats för kriget förevisas stadens viktiga roll i samband med att Muammar Gaddafis regim föll i oktober. På platsen finns förbrukad ammunition, saker nerklottrade med graffiti, ID-kort som tillhört Gaddafis legosoldater och en vägg klädd med bilder på Misratabor som dödats eller försvunnit.

Många flervåningshus står urblåsta, särskilt längs Tripoli Street, en av de största affärsgatorna. Utanför banker och bensinstationer slingrar sig köerna. Egyptiska migrantarbetare står vid trafikerade vägkorsningar med färgbunkar och penslar för att göra reklam för sina tjänster.

Misrata, liksom andra städer i Libyen, väntar fortfarande på att få pengar till återuppbyggnad från övergångsregeringen. Butiksägare använder egna besparingar till att renovera sina förstörda lokaler.

Mohammed Abdullah Ashab har lagt ut motsvarande över 130 000 kronor på att återställa en exklusiv bokhandel och en klänningsbutik. Butikerna står i stark kontrast till högarna av bråte som omger dem.

– Nationella övergångsrådet kom för att se förstörelsen. Men vi kommer inte att få någon kompensation förrän en ny regering tagit vid. Jag tar pengar till återuppbyggnad från min egen ficka, säger han.

Atiya Al-Dreini, chef för Misratas administrativa styrelse, och en av dem som röstades fram i valet, förklarar att det ännu inte finns någon nationell budget för återuppbyggnad.

– Det kommer ta tid. Vi har haft 42 år av korruption och måste bryta med det förflutna. Vi förändrar hela systemet i landet och det kräver stora summor pengar, säger Dreini.

I en rapport från människorättsorganisationen Amnesty International som presenterades tidigare i februari varnas också för de hundratals reaktionära miliser "utom kontroll", som anses vara ett av de största hoten mot Libyen i dag genom deras vägran att gå in under landets regeringsarmé eller att lägga ned vapnen.

Hasan Al-Homa, 31, sitter utanför en sportanläggning med andra unga beväpnade män i militärkläder. De tillhör en milis under Misratas militära råd. Han lämnade sitt fabriksjobb för att gå med i brigaden förra året. Homa bär milisens namn på ett laminerat identitetskort men säger att han är beredd att återvända till sitt gamla jobb så snart de nationella valen är över. Men han säger samtidigt att han står beredd om milisen behöver honom.

– Vi har cirka 200 enheter. En del rebeller har återgått till sina vanliga liv, men brigaderna finns kvar. Alla vet att de är tillfälliga och måste underordnas polisen, militären eller det civila. Vi arbetar med att inrätta kommittéer som kan erbjuda korttidskontrakt med försvarsministeriet, säger chefen för Misratas militärråd, Ramadan Ali Zarmouh, som rapporterar direkt till försvarsdepartmentet i Tripoli.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Burkina Faso visar vägen för en afrikansk vår

Genom ett folkligt uppror, lyckades folket i Burkina Faso förra månaden avsätta presidenten. I flera andra afrikanska länder går nu människor ut på gatorna. Är den afrikanska våren här?

Fria Tidningen

Nya fackföreningar etablerar sig i Libyen

Två år efter upproret mot Gaddafi kämpar en ung fackföreningsrörelse för att etablera sig efter 42 år av organisationsförbud. Fria har talat med stålarbetarnas fackförbund i Misrata - en av landets första nya fackföreningar.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu