Bokserier för barn som nyligen lärt sig läsa är populärt både hos förlag och läsare. Trolldom i gamla stan av Martin Olczak är första delen i ytterligare en. Det visar sig att föräldralöse Jack har en förmåga och ett uppdrag. Tillsammans med sin moster Betty kastas han in i en fartig fantasyhistoria som nog inte blir en klassiker, men kommer att läsas av många.

Trots att Li Widmark också har skrivit en riktig spökhistoria håller hon sig i sin debut Slottets förbannelse närmare både vardagen och den verkliga historien. Att låta två barn besöka Löfsta slott, som är känt för sina spöken, ger en närmast dokumentär känsla, trots att de snart är inblandade i spökenas egna mysterier.

Betydligt mer kuslig är Rum 213 av Ingelin Angerborn. För de något äldre barnen har den vitklädda flickan på sommarlägret helt klart potential att ge gåshud. Bäst av allt är personteckningen, som gör att berättelsen går hela vägen in i kroppen. Det här är en bok som förtjänar att läsas av flera generationer.

För de lite yngre har Eva Susso gett ut Den mystiska fyren i serien om Trutviken. Detta är långt ifrån speedad fantasy eller läskig spökhistoria. Systrarna Moa och Margot visar en värld där mysterier inte behöver vara så stora och berättelsen inte så avancerad. De blir osams, tar hand om varandra, och de undrar vem som egentligen bor i den där fyren på udden.

Till sist har Dilsa från Kalle Skavank-böckerna nu fått en helt egen bokserie. Första boken har fått titeln Dilsa och kärlekens mysterier och den har en annorlunda ingång i deckargenren. Dilsa ska nämligen hjälpa Ella att ta reda på om Axel är kär i henne. Det är upplagt för att skriva läsarna på näsan om kärlek och om att våga, men Petrus Dahlin lyckas hela tiden hålla sig på rätt sida och med den finurliga avslutningen vinner han läsare åt kommande böcker.