Hur skulle det annars kunna vara? Enkelt uttryckt kan man bara konstatera att i stort sett alla som äger en dollar utöver sina behov vill se till att den har två efter ett tag. Kul för den. Men vem betalar? Har världens resurser dubblerats under samma tid? Knappast. Det hela bygger delvis på lån och delvis på rovdrift. Man behöver inte nödvändigtvis tömma naturresurser, det kan räcka med att konkurrera ut andra, göra folk arbetslösa på annat håll eller pressa de egna arbetarna till orimliga förhållanden.

Är det då detta ett systemfel? Ja självklart men frågan är om det finns något system som skulle kunna fungera så att kretslopp bevaras, folk delar solidariskt på resurserna och håller till godo med livskvalitetsfrämjande aktiviteter som kultur, vila, umgänge, naturvandringar och blomsterrabatter.

I en demokrati finns det ett ömsesidigt samband mellan folks värderingar, strävanden och samhällets motsvarighet. Att introducera ett kretsloppsanpassat system, där resurserna fördelas någorlunda rättvist utan att de röstberättigade vill det, kräver nån slags diktatur och lär bli kontraproduktivt, minst sagt. (Det påminner om Röda eller möjligen Gröna Khmerer.) Det är bara att se på utvecklingen i de gamla öststaterna, nästan inget av den intalade solidariteten där verkar finnas kvar.

Men att hålla tillgodo med den rådande kapitalismen är hårresande destruktivt. Det klarar inte Jordens organiska system. Här finns alltså ett jättebehov av en tredje väg. Visst skulle jag kunna spåna ihop en del egenskaper för den vägen, men egentligen är det en bred mental omställning som behövs. Nej, folk ska inte behöva sluta sträva efter mer eller bättre, men vi behöver se sambanden mellan vår egen konsumtion och andras svält, andras utmattning och skadorna på naturen. Då kanske vi kan avstå ändå av ren solidaritet och livsbejakande.

Dessa egenskaper behöver samhället bejaka och stimulera. Så sker det verkligen inte. Nästan allt handlar om jakten på materiellt välstånd, mera pengar och möjligen laglydnad. Det är inte livsbejakande, inte solidariskt, nej, det är ohållbart.

När de ekonomiska kriserna visar sina rätta ansikten är det enklare att se. Vi i Sverige, vi i Norr, vi i Väst och många många fler behöver avstå en hel del av vårt välstånd. Vi borde gå ut och kämpa för lägre löner till oss själva och för varandra. Inte just de som har lägst lön men de flesta som har jobb. Det är klart att de rikaste borde börja men vi kan inte vänta in dem, det behöver bli en massrörelse. Självklart ska inte överskotten tillfalla aktieägarna utan stanna hos utsugna, i naturvården eller i socialförsäkringssystemet.

Finns det någon förening för sänkta löner? I så fall är säkert finansminister Borg med där, men han vill helst sänka de lågavlönades löner. Han borde börja i regeringskansliet och riksdagshuset.