Upplopp splittrar Storbritannien | Fria.Nu
Fria Tidningen

Upplopp splittrar Storbritannien

När upploppen i London och andra brittiska städer klingar av tar debatten om orsakerna vid. Men efter omfattande bränder och flera dödsfall har förklaringar som lyfter fram betydelsen av klassklyftor och orättvisor svårt att nå ut.

Polisbrutalitet väcker vanligtvis ilska. Men i kommentarsfälten på ett youtubeklipp där kravallpoliser till synes oprovocerat slår ner och öser batongslag över en ung cyklist i Manchester är reaktionerna övervägande positiva. ”Knappast en misshandel. Jag skulle inte ha slutat förrän hans hjärna låg på marken”, skriver en användare. ”Vi har blivit mjuka i det här samhället och de där råttorna behöver hård disciplin”, tycker en annan.

Nätkommentarer är sällan representativa, men för en gångs skull är de kanske inte helt ur takt med den allmänna opinonen. Enligt en undersökning av opinionsinstitutet YouGov efter flera dagar av upplopp och bränder i London och på andra håll i Storbritannien var en klart majoritet av britterna för hårdare tag mot från myndigheternas sida. 90 procent ansåg att polisen borde använda vattenkanoner, 33 procent vill ge polisen rätt att skjuta skarpt vid kravaller – och hela 77 procent ansåg att armén borde kallas ut på gatorna för att återställa ordningen.

Enligt nätförsäljningsföretaget Amazon exploderade beställningarna av batonger och basebollträn genast när upplopen bröt ut. De som köpt liknande tillhyggen i syfte att ta lagen i egna händer får indirekt stöd av Londonpolisen, som i ett brev till butiksinnehavare skriver att det kan vara lagligt att bruka våld mot misstänkta plundrare. Den som ”uppriktigt och instinktivt” känner sig hotad eller vill förhindra ett brott förväntas inte göra noggranna bedömningar över hur mycket våld som får användas användas ”i stundens hetta”, enligt polisens brev.

Många har dock oroats av den hatstämning som spritts efter kravallerna. Att tillsammans gå ut för att städa upp eller försvara sitt kvarter från skadegörelse är beundransvärt, skriver Zoe Williams i en kommentar i The Guardian, men den spontana självorganisering som uppstår när folk känner att staten sviker kan lätt så över i ren lynchstämning. När en grupp fotbollssupporters ”sitter på puben hela dagen och pratar om att göra polisens jobb åt dem ger det intrycket att de är ute efter action och att opportunistiskt utnyttja kaoset för en rasistisk konfrontation som normalt inte vore tillåten”, påpekar hon.

Bland de som varit ivrigast att utnyttja situationen finns också högerextrama English Defence League, som gjort sig känd för sin kombination av fotbollshuliganism, öldrickande och hat mot muslimer. När kravallerna spred sig gick de snabbt ut med en uppmaning till sina anhängare att ge sig ut på gatorna för att med en ”stark fysisks närvaro” hjälpa till att ”försvara sina samhällen.” Istället slutade det med att ett par hundra medlemmar av rörelsen drabbade samman med polisen i Eltham Hill i sydöstra London på onsdagskvällen.

 

I takt med att oroligheterna tycks klinga av intensifieras nu det ideologiska kriget om deras orsaker – ett krig som förs i sedan länge etablerade skyttegravar.

I den konservativa dagspressen skylls upploppen på allt från oansvariga föräldrar till den ”liberala intelligentsian.” Den våldsamma anarki som brutit ut i brittiska städer beror inte på fattigdom utan om en ”moralisk kollaps” efter ”ett tre decennier lågnt liberalt experiment som rev upp i stort sätt alla grundläggande sociala värderingar,” skriver Melanie Phillips i Daily Mail.

Den brittiske premiärministern David Cameron vägrar i sin tur se något annat än ”ren kriminalitet” och ”moraliskt förfall” bakom upploppen. 

– Det finns fickor i samhället som inte bara är trasiga, men rent ut sagt sjuka, sade han i ett tal inför parlamentet på onsdagen.

Cameron får delvis medhåll av den socialdemokratiska oppositionsledaren Ed Miliband, som beskrivit den utbredda ”gängkulturen” som den viktigaste förklaringen till upploppen. Enligt hans partikamrat Graham Stringer delar ingen av Labourpartiets parlamentariker den tidigare Londonborgmästaren Ken Livingstones åsikt att krisen beror på högerregeringens kraftiga nedskärningar av sociala utgifter och trygghetssystem.

– Det här handlar om ren kriminalitet och opportunism, säger Stringer i ett eko av Camerons och tabloidpressens formuleringar.

 

Att Ed Miliband tvekar att använda kravallerna som slagträ mot högerregeringen är inte förvånande. Efter 13 år vid makten kan hans eget parti knappast frånsäga sig allt ansvar för Storbritanniens sociala problem. Enligt en rapport som regeringens nationella jämlikhetspanel publicerade i början av 2010 växte klyftorna snabbt under Labours tid vid makten, trots den förre partiledaren Tony Blairs löften om motsatsen.

Redan innan finanskrisens utbrott var de ekonomiska klyftorna större än någon gång sedan andra världskriget. De rikaste tiondelen av de brittiska hushållen hade då tillgångar motsvarande cirka 100 gånger de fattigaste hushållens. Den 450-sidiga studien visar också några av ojämlikhetens konsekvenser: till exempel är den förväntade livslängden hos de som föds i fattiga områden 13 år kortare än den hos de rikaste, och en femåring från en välmående familj har en nästan dubbelt så stor vokabulär som en femåring i en fattig familj.

I spåren av de massiva nedskärningar som den konservativa regeringen nu genomför i alla delar av den offentliga sektorn kommer klyftorna oundvikligen fortsätta att öka. Många åtgärder pekar också mot ännu hårdare segregering i London. Enligt en intern rapport från bostadsministeriet som publicerades av The Observer i början av juli beräknas 40 000 familjer förlora sina hem på grund av minskade bostadsbidrag. Arbetarklassen kommer helt att fördrivas från stora delar av London i vad somliga kritiker kallar en ”social rensning”: Resultatet blir en ännu högre koncentration av låginkomsttagare och arbetslösa i just de områden som den senaste veckan skakats av oroligheter.

 

Enligt Daily Mail är det "omoraliskt och cynisk" att skylla kravallerna på nedskärningar och orättvisor. Men åtskilliga oberoende debattörer, forskare och vänsteraktivister avfärdar alla förklaringer som inte tar hänsyn till den sociala dimensionen som rent nonsens.

– Om den här veckans utbrott är ett utslag av ren kriminalitet utan något samband med polisens trakasserier, ungdomsarbetslöshet, skenande ojämlikhet och en förjupad ekonomisk kris, varför händer de då nu och inte för ett årtionde sedan? undrar Seumas Milne, tidigare journalist på The Economist.

– Och om de inte har något att göra med Storbritanniens brutala sociala klyftor och fattigdomsgetton, varför startade det i Haringey och inte Henley?

Seumas Milne påminner om hur det hela började för drygt en vecka sedan: med att polisen sköt och dödade en ung svart man, den 29-årige fyrabarspappan Mark Duggan, ”i ett land där svart löper 26 gånger större risk att stoppas och visiteras av polisen än en vit” och ”ett område med den högsta arbetslösheten i London, vars fritidgsgårdar stängts för att möta en 75-procentig nedskärning i ungdomsbudgeten.”

Han påpekar också att sociala oroligheter av det här slaget knappast kom som en blixt från klar himmel. Så sent som för ett år sedan varnade höga brittiska polischefer för att regeringens enorma åtstramningspaket förr eller senare skulle leda till utbredda protester. Det som då var ett argument mot nedskärningar i polisens budget – eftersom polisen behövs för att ”hantera social oro” – framstår idag som en klarsynt förutsägelse.

 

 

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2019 Fria.Nu