Utgår man från en gammaldags pliktens moral så får man möjligen ihop det. ”Har man inte jobbat ska man inte få arbetets frukter, inte mer än nödvändigt i alla fall”. ”Ta ansvar och skaffa barn när du har råd!” ”Har man inget jobb förlorar man ju ingenting när man får barn” och så vidare. Jobbpolitiken lyser med sin närvaro, en jobbpolitik som inte heller de rödgröna har gjort upp med.

Man måste ha jobbat minst åtta månader innan man får höjd nivå, så detta med att klara sig håller inte. Det är inte bara jobbmoralistiskt, det är dessutom sniket och orättfärdigt.

Försäkringsanalytikern Niklas Löfgren vid Försäkringskassan säger enligt en artikel i Ljusdalsposten: ”Jag skulle verkligen rekommendera alla som planerar att bli föräldrar att ha ett arbete innan…” Suck, härikring är det alltså en rekommendation som för massvis med folk innebär att inte skaffa sig barn. Man ska alltså gå i en hopplös arbetslöshet och fila på sitt CV istället för att skaffa och ta hand om barn. Detta i en bygd där befolkningen minskar.

En lösning skulle kunna bli att införa medborgarlön med en garanterad grundnivå. En sådan förknippas med ett samhällsbidrag utan krav på motprestationer. Detta stör alla ”rättskaffens” jobbromantiker som ännu inte har upptäckt att produktiviteten i produktionen har ökat radikalt på säg hundra år. Vi har en samhällsutveckling som skapar arbetslöshet. Men istället för att njuta av detta faktum, dela på jobben och njuta av överkapaciteten ska vi buga och bocka inför Försäkringskassans, a- kassans och socialens tjänstemän. Vi ska se till att vi är sysselsatta med ett ständigt sökande efter de jobb som inte finns eller dem som erbjuds av de arbetsgivare som på finurligaste sätt kringgår kraven på arbetstrygghet, miljö och rimlig resursfördelning.

Detta är bra så dumt. Det är destruktivt, skapar klimat- och miljöproblem och utbrända individer. Det hämnar också nativiteten.

Men även de som har jobbjakten och den vansinniga tillväxtdrömmen som ledstjärnor är svaret skyldig. Vad är det rationella ur er synvinkel i att tvinga ner arbetssugna ungdomar till en fattigdomsnivå som sannolikt ger stress och slitningar inom familjen? Vad är det rationella, ur arbetsmarknadens synvinkel, i att många redan i barnaåren utsätts för en djup segregation, en klyfta som kan skapa nya sociala problem? Sociala problem som är klart djupare än att man är tillfälligt arbetslös.