Efterlängtade protestsånger om facklig kamp | Fria.Nu
Fria Tidningen

Efterlängtade protestsånger om facklig kamp

Joel Hägglund var en av ungefär 1,5 miljoner fattiga svenskar som emigrerade till USA. Där blev han legendarisk fackföreningskämpe och visdiktare under namnet Joe Hill. Han dömdes till döden på ytterst tvivelaktiga grunder och avrättades 1915.

Lucas Stark, som tidigare gjort skivor med skillingtryck och sjömansvisor, har gett ut en ny skiva med Joe Hill-tolkningar. Skivans titel Strejk i paradiset syftar på visan om strejkbrytaren Casey Jones, som dör och kommer till himlen, där han givetvis fortsätter vara förrädare och bryter strejken som änglarnas musikerfack har utlyst.

Nästan alla Joe Hills sånger handlar om facklig kamp och om att arbetarna ska hålla ihop mot överheten. Ett annat återkommande tema är satir över den kristna tron på gud, djävulen och himmelriket. I The tramp (vanligtvis kallad Luffaren på svenska) berättas om den fattige mannen som under sin livstid har varken jobb eller bostad. När han dör blir han inte insläppt i himlen. Och sedan nekas han till och med tillträde till helvetet. (”And he said: I’m full of sin/So for Christ’s sake, let me in/But the Devil said: Oh beat it, you’re a ’bo”).

Joe Hill var själv ytterst religionsfientlig, men växte upp i en frireligiös familj och bodde under sina sista år i mormonernas Utah. Många av hans sånger är parodier på kristna väckelsesånger.

Det bästa med skivan är att Lucas Stark översatt två sånger som tidigare inte funnits på svenska: The old toiler’s message och The girl question. Den sistnämnda är en typisk Joe Hill-sång om en ung kvinna som arbetar i butik och inser nödvändigheten av att organisera sig fackligt.

Ingen av dem som tidigare översatt Joe Hills sånger till svenska (Ture Nerman, Rune Lindström med flera) har lyckats särskilt bra. I Nermans och Lindströms översättningar haglar nödrimmen, och de ligger heller inte särskilt nära originalet. Joe Hills humoristiska poänger går ofta förlorade.

Lucas Starks översättningar är betydligt bättre och frågan är om han inte borde ha gjort nyöversättningar av alla sångerna när han ändå höll på.

Musikaliskt är det däremot inte särskilt imponerande. Stark spelar någon slags långsam country som inte är alltför medryckande. Det hade varit roligare och känts mer äkta om han hade anknutit till den nordamerikanska folkmusiktraditionen. Nu är det lite för långsamt och den riktiga kampkänslan saknas.

Men det är inte mycket att klaga på. Skivan är mycket välkommen ändå. Joe Hill är fortfarande aktuell och behöver uppmärksammas mer. Inte minst kan hans visor tjäna som föredöme för den arbetarmusik som skulle behövas så väl i dag.

Fakta: 

Musik

Strejk i paradiset

Artist Lucas Stark Bolag Kakafon records

Annons

Rekommenderade artiklar

Anspråkslös diktberättelse från proletariatets mitt

De senaste årens arbetarlitteratur har framför allt handlat om att vara född i ett fattigt hem på 1940-talet och sedan få det bättre som vuxen. Jenny Wrangborg ger med sina dikter om livet som kafébiträde i Göteborg istället röst åt en ungdomsgeneration som fått det ekonomiskt sämre än sina föräldrar och som hankar sig fram på deltidsvikariat och timanställningar.

Fria Tidningen

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

Hon besjunger livet i utkanterna

I Händelsehorisonten skildras ett samhälle som på många sätt inte alls är olikt vårt, ett samhälle som har förvisat en grupp människor till Utkanterna.

Fria Tidningen

© 2018 Fria.Nu