För bara ett par månader sedan låg en mörk och tät dimma över ekonomin. De ekonomiska framtidsprognoserna var svårbedömda och jämförelserna med depressionen på 1930-talet låg nära till hands. Men de nattsvarta profetiorna har under sommaren gjort en kovändning. Helt plötsligt deklarerar politiker och ekonomiska experter att vi har nått botten och att ekonomin är på väg uppåt igen.

– Pessimismen i världsekonomin och vår ekonomi är på väg att brytas, sa finansminister Anders Borg (M) vid regeringens första sammanträde efter semestern och konstaterade återigen:

– Världsekonomin är inte längre i fritt fall.

Johan Lönnroth, politisk ekonom på Handelshögskolan i Göteborg, är inte förvånad över att finanskrisen har ändrat riktning så tvärt.

– Om man går tillbaka i tiden ser man att prognosmakare alltid har underskattat kraften i konjunktursvängningar. Under 90-talskrisen trodde den dåvarande regeringen att den i bästa fall kunde återställa budgetunderskottet i slutet av 1990-talet Den hade aldrig kunnat tro att den vid den tidpunkten skulle ha stora budgetöverskott. Ibland går det fortare än man kan ana.

Det finns gott om tecken som visar på en förestående ljusning i ekonomin. Börserna i Europa, Asien och USA har sakta men säkert börjat röra sig uppåt igen. Inköpschefsindex, som speglar konjunkturen, har under juli och augusti ökat rejält och ligger över 50 – ett indextal som bedöms tyda på tillväxt inom industrin. Optimismen ser även ut att ha smittat av sig på befolkningen. En färsk mätning från undersökningsföretaget Skop visar att svenskarna är mer hoppfulla än på länge. För första gången på två år tror över hälften av befolkningen på en gynnsam ekonomisk utveckling det kommande året.

Johan Lönnroth vill dock höja ett varningens finger. Pendeln kan fortfarande svänga och arbetslösheten är segare i vändningarna än konjunkturen.

– Jag utesluter inte ett snabbt ekonomiskt uppsving, men det är fortfarande fullständigt omöjligt att förutse. Men en sak är säker, det är absolut uppenbart att arbetslösheten kommer att fortsätta öka framöver.

LO-medlemmarna är utan tvekan den grupp som har drabbats hårdast av finanskrisen. LO-ekonomen Lars Ernsäter berättar att han trots det prekära läget är något mer optimistisk nu än i våras. Men han understryker att det fortfarande ser kärvt ut.

– Det är en sak att produktionen nått de absoluta bottennivåerna och att ekonomin är på väg upp igen. Men efter en sådan här oerhörd nedgång på arbetsmarknaden kommer det att bli en långsam uppgång med klen BNP-tillväxt, säger han och fortsätter:

– Den här krisen kan för många tjänstemän betraktas som en vanlig konjunkturnedgång. Men för industrin är det betydligt värre. Där kan vi nog inte se någon förbättring före 2011.

Och arbetsmarknaden är minst sagt svag. Antalet arbetslösa inskrivna hos Arbetsförmedlingen var i juli månad över 250 000. Det innebär en ökning med 108 000 personer jämfört med samma period i fjol. Den enda positiva tendensen är att antalet varslade steg för steg har minskat sedan mars. Det negativa är att antalet arbetslösa kommer att fortsätta öka.

Stanislav Skowron, chefsekonom på Arbetsförmedlingen, är särskilt orolig för den offentliga sektorn.

– Kommunerna är nu inne i en situation där de påverkas av finanskrisen och måste spara pengar. Speciellt i ett skede då skatteintäkterna är på samma nivå som före krisen.

Och regeringen har lovat fler utbildningsplatser och förstärkta arbetsmarknadsåtgärder. I budgetsamtalen har regeringspartierna enats om att satsa närmare 4,5 miljarder kronor för att utöka antalet utbildningsplatser med 23 000. Under 2010 och 2011 ska man satsa ytterligare 3,9 miljarder kronor på 54 000 platser i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Dessa ska främst rikta sig till kort- och långtidsarbetslösa.

– De här stimulanserna kan betyda att kommunerna inte behöver göra sig av med lika mycket vårdpersonal och lärare. Men vi kommer fortfarande att ha en arbetslöshet på 10–11 procent de närmaste åren.

Stimulansåtgärder i all ära, men om världsekonomin återigen rasar spelar de penning- och arbetsmarknadspolitiska åtgärderna mindre roll. Det är först när världsekonomin kan analyseras som man kan göra säkrare bedömningar av vad framtiden bär i sitt sköte.

– Vi vet fortfarande inte om den nuvarande uppgången i världsekonomin beror på de stimulanser som satts in eller om det faktiskt är en genuin uppgång som orsakas av ökad efterfrågan och fulltecknade orderböcker.

– Vi får givetvis hoppas på det sistnämnda, för om uppgången enbart beror på stimulanser kommer den förr eller senare att ebba ut.

Johan Lönnroth tillskriver Kinas köp av amerikanska statsobligationer som den mest betydelsefulla faktorn för att världsekonomin är på väg att vända. Kinas köp av dollar har hjälpt till att blåsa liv i den amerikanska ekonomin.

– Kina har balanserat upp det gigantiska amerikanska underskottet när de har köpt in sig i landets företag och banker.

Han tror att finanskrisen oavsett verkningar kommer att ha en positiv effekt på världsekonomin framöver. Att den oreglerade kapitalismen framöver kommer att bli mer reglerad.

– Det har blivit en ökad diskussion om globala ekonomiska instrument och global samordning. Det har både i EU och på global nivå blivit hårdare press på skatteparadisen för att motverka skatteflykt. Det pågår också en diskussion om att ge statliga myndigheter mer insyn i bankerna vilket är jäkligt fundamentalt. Den här krisen har öppnat upp många diskussioner. Det är positivt, för det behövdes verkligen.