Recension


Göteborgs Fria

Föreställning som verkar med små medel

Om. Om inte. Så kan temat, lite grovt, i Dan då Dan dog sammanfattas. En präst leker med tanken på att visa snoppen under en begravningsceremoni. En läkare ångrar sina livsval. En ung tjej vill utomlands. En ung kille är frustrerad över allt men vill ändå vara kvar. En äldre dam står plötsligt ensam i livet. Det är lätt att tänka bakåt och planera framåt men glömma att leva i nuet. Det handlar om att släppa taget i Rasmus Lindbergs enaktare Dan då Dan dog. Denna helg har Teater G:s uppsättning nypremiär på Teater Uno.

Regissören Maria Andrén har handplockat de fyra aktörerna och alla är helt rätt i sina roller. I Andréns regi blir texten det viktiga och sättet den levereras på. Både personer och scenografi är snarare bilden av det riktiga istället för det riktiga. Och det passar alldeles utmärkt i den här typen av pjäs. Samtidigt kräver det mycket av skådespelarna, men den här ensemblen levererar. De känner sina roller fullständigt, samtidigt som det är ett återhållet spel från samtliga. Det är de små medlens föreställning.

Katarina Andréns scenografi är funktionell, enkel och helt rätt. Det är smart och snyggt, och det räcker att markera miljöer och föremål, istället för att direkt visa dem. Allt går i svart och vitt, även kläderna, och skådespelarnas ansikten är vitsminkade. Det blir mycket effektivt, både i det att det är enhetligt och att det medför en kyla som visar den ensamhet alla karaktärerna känner. Men i ensamheten släpps det in humor, ofta baserad på människors konstiga agerande i vissa situationer. Ett agerande som, faktiskt, är fullständigt realistiskt.

En invändning mot denna minimalistiska föreställning är att det nästan blir lite för återhållet ibland. Skådespelarna sköter sig mycket bra och deras frustration är äkta, men det är nästan lite synd om dem att de inte får chans att spela ut ännu mer. Den enda som får fritt spelrum är egentligen John Pekkari i rollen som den unge Sonny. Hans utbrott blir som en befrielse, även det som bara hörs från en flyttlåda av tyg. Han har även den tacksammaste rollen på så sätt att han får slänga ur sig underbara ilskna repliker, som ”Vi hör ihop som Hitler och hakkorset!” och en lång utläggning om hur Amanda borde plågas.

Rasmus Lindberg är en av de mest lovande unga svenska dramatikerna idag och i Teater G:s och Maria Andréns händer kommer Dan då Dan dog till sin rätt. Det är befriande och skönt med dramatiker, såväl som teatergrupper och regissörer, som inte kör i gamla hjulspår, utan vågar sig utanför det konventionella. Denna teatergrupp är egentligen ingen etablerad grupp, men jag hoppas att de fortsätter arbeta tillsammans på fast basis, för det förtjänar en sådan säker ensemble.

Fakta: 

Teater

Dan då Dan dog Regi Maria Andrén Manus Rasmus Lindberg I rollerna Karl Bringevik, Elinor Lång, John Pekkari, Elina Ryd

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Magnifikt spel i klassiker

Recension

Skådespeleriet i Dödsdansen med Göteborgs Dramatiska Teater är strålande, tycker GFT:s recensent.

Göteborgs Fria

Loungemusik med klass

Recension

Katakombs debutalbum vimlar av influenser, men är inte helt utan originalitet, tycker GFT:s Helena Krantz.

Göteborgs Fria

© 2024 Fria.Nu