Inledare


Linus Brohult
Fria Tidningen

Jippon hjälper inte miljön

Ikväll klockan 20.30 är det dags för ”Earth Hour”. Då tycker WWF och Arla att vi alla ska släcka våra lampor hemma – för att visa att vi är för miljön och klimatet. Arla har till och med tryckt upp två miljoner svartrandiga mjölkpaket, bara för att uppmärksamma spektaklet.

För ett spektakel är verkligen vad det är. Arlas syfte med att vara med är givetvis att ”stärka sitt varumärke” med en miljöprofil. Det är så mycket enklare att vara med på ett spektakel än att sluta med sin miljöovänliga verksamhet.

Arlas bönders mjölk- och köttproduktion är ju allt annat än miljövänlig. Men istället för att ändra på det kan vi ju trycka på lite lampknappar, tycker man på Arla. Då känner vi att vi verkligen har gjort något. Eller?

Den här typen av symbolpolitik är på vissa sätt ”praktisk” för alla inblandade. Ingen behöver egentligen ta strid om något. Det blir en miljöpolitisk walk over-seger för Arla och andra företag som vill fortsätta med miljöovänlig verksamhet.

Men är inte sådant här bara att avfärda med en axelryckning? Nej, tyvärr inte. Det största problemet är kanske att den här typen av glad jippopolitik smittar av sig på både miljörörelsen och de partier som säger sig företräda miljörörelsens intressen. Det blir helt enkelt allt mer tomprat, och allt färre verkliga ställningstaganden, även i den vanliga politiken.

Förra helgen gick riksdagens opposition, miljöpartiet, vänsterpartiet och socialdemokraterna, ut med oppositionens syn på kärnkraft: att den ska stängas om det kan ske ”med hänvisning till sysselsättning och välfärd” och “i den takt kärnkraftselen kan ersättas med el från förnybara källor och energieffektivisering”.

Är ni kvar? Eller somnade ni av de tomma orden? Det gjorde jag nästan när jag läste dem på DN Debatt. För vad innebär alla dessa förbehåll? Har man en färdplan för att börja stänga kärnkraften? I så fall skulle man ju kunna säga ”vi vill stänga ett kärnkraftverk inom de närmaste tre åren”, till exempel. Men några sådana konkreta förslag vill man inte längre gå ut med.

Faktum är att den borgerliga regeringens ord om kärnkraften låter ungefär likadant. Kärnkraften ska enligt regeringen stängas när det går med hänvisning till bibehållen elförsörjning. Näringsminister Maud Olofsson (c) hävdar ju till och med att centerpartiet inte har bytt ståndpunkt, trots att man i praktiken förordar ett fortsatt användande av kärnkraft och ingen snar avveckling.

Vad kan vi då konstatera om läget i kärnkraftsfrågan? Jo: inget av våra två politiska block vill säga konkret om man tycker att kärnkraften bör stängas och i så fall när och hur.

Men om inte politiken handlar om att bestämma sådana saker – vem är det som ska avgöra om kärnkraften ska vara kvar? Om man får tro alla riksdagspartier måtte det vara experter. Experter som kan berätta för oss om vi kan avveckla utan att riskera ”sysselsättning” och ”välfärd”. Experter som kan slå fast om vi just nu verkligen kan växla över från kärnkraft till förnyelsebar energi och energieffektiviseringar.

Hela miljöpolitiken och den (i dubbel bemärkelse) heta klimatfrågan lider just nu av dessa svävande uttalanden. Det pratas mycket om hur många procent utsläppen ska minska till om 20 eller 40 år. Men vart tog de konkreta miljöpolitiska frågorna vägen?

Miljöpolitiken har i väldigt stor utsträckning slutat att handla om vad man bör göra. Istället får man en hopplös debatt om huruvida kärnkraftselen ”kan ersättas” nu eller först om 100 år. Politiken överlåts på så vis till experter – som ”vet” om kärnkraften ”kan” ersättas eller inte.

De som verkligen borde driva politiken framstår istället som godhjärtade, men ryggradslösa, och med svepande tomma formuleringar. Det undergräver möjligheten för folkrörelser som miljörörelsen, för politikerna har ju alla gemensamt bestämt att avveckla kärnkraften ”så snart det går” och stoppa klimatproblemen ”så snart det går”.

Både politiker och miljörörelse måste sluta med de tomma orden, och hänvisningar till vad som ”kan” göras. Istället bör vi tala om vad vi bör och ska göra. Det kan handla om allt från satsningar på kollektivtrafik (nya tunnelbanelinjer i Stockholm) till straffskatt på miljöovänliga produkter, som kött och mjölk – till exempel de där mjölkpaketen som uppmanar dig att släcka lampan en timme i kväll, i ett menlöst pr-jippo som påstås vara för miljön.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu