I två tidigare artiklar har FRIA följt den afghanska medborgaren Karim Quasimi, 19 år, och hans kamp för att få stanna i Sverige. Under senhösten 2008 togs han in på Migrationsverkets förvar i Kållered i väntan på att avvisas. Men Karim är inte frisk. Han är i psykiskt mycket dåligt skick och orkar knappt prata. Därför flyttades han från förvaret till psykiatriska vårdavdelningen på Sahlgrenska, där han behandlades och fick terapi.

– Jag har ont i hela kroppen. Jag kan inte sova på natten. Jag förstår inte varför jag straffas, säger han.

Förra torsdagen försökte polisen verkställa avvisningen av Karim. På flygplatsen nekade dock kaptenen att ta ombord honom. Karim säger själv att han inte tänker skada andra människor. Men han vägrar absolut återvända till Afghanistan.

– Jag har inget hopp i Afghanistan. Jag har lidit mycket. Det räcker nu.

Efter att avvisningen stoppades fördes Karim till häktet i Göteborg, där han nu befinner sig.

Både på psykiatriska vårdmottagningen på Sahlgrenska där Karim tidigare satt och på häktet har läkare konstaterat att han lider av svår psykisk ohälsa som riskerar att förvärras utan behandling. Om han utvisas till Afghanistan bedömer båda läkarna att han har en mycket hög suicidrisk. På Sahlgrenska genomförde han vad i journalerna beskrivs som ett ”allvarligt menat” självmordsförsök.

Det finns ingen psykiatrisk vård att tillgå i Afghanistan. Begreppet existerar överhuvudtaget inte i landet, enligt rapporter från WHO och UNHCR. Karim ska utvisas till Kabul, där han saknar släkt eller kontaktnät.

Afghanska ambassaden engagerade sig i avvisningen och mailade såväl Justitiedepartementet, Utrikesdepartementet, samt Migrationsverket med information om situationen i Afghanistan. I ett kortfattat ställningstagande till ambassadens agerande förklarar dock Migrationsverket att de skulle utreda ärendet vidare. Men de drog slutsatsen att det inte förelåg några skäl att stoppa avvisningen.

Bakgrunden är att Migrationsverket anser att det inte går att styrka att Karims psykiska tillstånd är något annat än ångest förknippad med avvisningen. I det fallet, skriver de i sitt avslag på uppehållsansökan, kan de självdestruktiva ”uttalandena eller handlingarna inte ges samma tyngd” vid prövningen om upppehållstillstånd.

– Trots två läkarintyg försöker man lik förbannat verkställa det här. Det är rätt ovanligt att det blir ett sånt här liv kring en avvisning, konstaterar Karims juridiska ombud Thabo ’Muso.

Han säger även att han aldrig tidigare varit med om att ambassaden engagerar sig direkt i ett ärende och att man kan betrakta agerandet som en diplomatisk protest.

Efter att hans avvisning ställts in flyttades Karim till häktet i Göteborg. Hans andra juridiska ombud i Göteborg arbetar nu för att han ska släppas på fri fot eller återföras till förvaret, där han förmodligen kommer att få återvända till psykiatriska vårdenheten. Ärendet om hans placering ligger i Migrationsöverdomstolen.

På häktet träffar Karim läkare regelbundet. Han pratar långsamt när han försöker beskriva sin situation. Häktningen och processen med avvisningen har varit en svår chock för honom.

– Jag kom hit för att leva i fred. Jag vet inte varför jag straffas nu. Är det för att jag säger att jag inte kan återvända? Jag har respekt för Migrationsverket, men min situation är inte allas situation.

Ärendet gällande Karims avvisning ligger nu hos migrationsdomstolen, som förväntas komma med ett avgörande på måndag eller tisdag. Thabo ’Muso säger att ärendet ställer juridiken i asylfrågor på sin spets.

– Karims fall ställer frågan om praxis överhuvudtaget appliceras på individuella asylansökande. Om inte han får stanna, vem får stanna då?