Framför Laila Hassans hus ligger en hög sotiga och förvridna metallklumpar. Det är splitter från de senaste tre veckornas israeliska bombardemang av gränsen mellan Gazaremsan och Egypten, som hon och hennes grannar samlat ihop efter att de slungats in på den egyptiska sidan.

– De värsta explosionerna krossade glasrutor på hus nära gränsen. Bomberna och flygplanen kunde höras dag och natt. Barnen var vettskrämda och kunde inte sova ordentligt på tre veckor, men det påverkade oss vuxna också, säger Laila.

– Det var outhärdligt. Ändå är det inget mot vad de som bor på andra sidan gränsen har genomlidit, säger hon.

Laila bor knappt hundra meter från gränsen i ett hus som hon delar med sina barn och barnbarn. Många av hennes grannar flydde sina hem under de tre veckor som kriget pågick. Nu hoppas de att situationen ska återgå till det normala.

Men i Rafah lämnar även ”det normala” mycket att önska. Sedan Egypten återfick Sinai-halvön efter Camp David-avtalet med Israel 1978 har området försummats av staten. Enligt kritiker behandlas det som en buffertzon snarare än en integrerad del av Egypten.

Blockaden av Gazaremsan, som skärptes när Hamas tog kontrollen över området i juli 2007, har ytterligare förvärrat den ekonomiska situationen. Om somliga har tjänat stora pengar på smuggling, har många fler gått miste om en viktig marknad för varor och tjänster.

De egyptier som stöder blockaden av Gaza påminner ofta om vad som hände i januari 2008, när Hamas tillfälligt tvingade upp gränsen. Då strömmade hundratusentals palestinier in i Egypten för att fylla på sina förråd av grundläggande förnödenheter.

Situationen blev snabbt ohållbar, med skenande priser och svår brist på allt från bensin och fotogen till mat och cigaretter. Trots det vill de flesta boende i området att blockaden av Gaza ska lyftas.

Aish Eita, barnläkare i Rafah, menar att alla skulle tjäna på om gränsen vore öppen, men att det måste ske på ett organiserat sätt.

– Om gränsen vore öppen för handel och resor som vilken internationell gräns som helst så skulle det inte finns något behov av vare sig tunnlar eller någon massinvasion av palestinier. Det som hände i januari var ju ett resultat av blockaden, att alla förråd i Gaza var tömda, säger han.

Blockadens negativa följder för den lokala ekonomin bidrar nu till missnöjet bland lokalbefolkningen, som redan upplever sig som offer för diskriminering. Det gäller i synnerhet de tiotusentals beduiner och personer med palestinskt ursprung som lever på Sinai-halvön och ständigt behandlas som potentiella säkerhetshot.

– Ingen av officerarna eller polisbefälen du ser här kommer härifrån. Ingen av oss skulle någonsin nå en sådan position, säger en ung man från Rafah som inte vill uppge sitt namn.

– Staten litar inte på oss. De kallar oss Sinais judar och behandlar oss som andra klassens medborgare.

I el-Arish, områdets största stad med cirka 150 000 invånare, klagar en restaurangägare över statens försummelse av områdets infrastruktur.

– Ibland är vi utan rinnande vatten i dagar eller veckor i följd. Regeringen gör inget för oss, den behandlar oss som luft, säger han.

Enligt en undersökning från december har barnadödligheten till följd av fattigdom och undernäring ökat i Sinai på senare år – i motsats till trenden i resten av landet. Samtidigt drar turistindustrin på halvöns sydkust in enorma summor, som sällan kommer lokalbefolkningen till del.

Ilska över ekonomiska klyftor och diskriminering tros också ha varit en av orsakerna bakom bombdåd mot turistmål i Sinai 2004 och 2006. Efter attackerna arresterades runt 3 000 personer från norra Sinai och hölls fängslade i månader utan åtal eller rättegång, enligt Human rights watch och egyptiska människorättsorganisationer.

Massarresteringerna och vittnesmålen om tortyr och övergrepp gav nytt bränsle åt lokalbefolkningens misstro och hat mot staten. De senaste åren har protester flera gånger lett till våldsamma sammandrabbningar mellan demonstranter och polis.

I november dödades fyra personer efter att en grupp beduiner tillfälligt ockuperat en polisstation och tagit 25 poliser som gisslan, vilket fick det egyptiska parlamentets försvarskommitté att varna för att situationen i norra Sinai växt till ett ”hot mot den nationella säkerheten”.

Månaden därpå utfärdade fyra beduinstammar ett ultimatum till regeringen, där de bland annat krävde frigivande av arresterade demonstranter, kompensation för alla som dödats och åtgärder för att förbättra den ekonomiska situationen. Regeringen gavs tid fram till den 15 januari att uppfylla kraven.

Om kriget i Gaza tillfälligt överskuggade konfrontationen mellan den egyptiska staten och befolkningen på Sinai, så talar mycket för att den nu kommer att fortsätta med förnyad kraft.