Fria.Nu

Krisprofeten

Vreden kokar i Reykjavik. Men det finns islänningar som vet vad man skulle kunna göra istället för att gräma sig över den ekonomiska krisen. Författaren Andri Snær Magnason är en av dem.

Knappa tre månader efter att den isländska ekonomin kollapsat, bankerna gått i konkurs och isländska tillgångar i utlandet frusits har författaren Andri Snær Magnason bråda dagar. Jag möter honom över en långlunch i Reykjavik då han har en stund ledig mellan en intervju med New Yorker och ett möte med Kobra.

Anledningen till uppmärksamheten är boken Draumalandid – Sjálfshjálparbók handa hræddri thjod från 2006 som tidigare i år utkom i engelsk översättning med titeln Dreamland – A self-help manual for a frightened nation. En utmanande bok som har gjort honom till något av en intellektuell talesman över den isländska finanskrisen.

– Det är ett system som har vittrat söndrat, jag kunde bara inte tro att det var så allvarligt inom bankväsendet. Det finns likheter mellan miljödiskussionen och ekonomin genom att man enbart har pekat på den enklaste lösningen och de som är emot den är också emot nationens bästa. Det har varit ett korrupt system där sanningen blev hotet mot börsmarknaden, för sanningen skulle få bubblan att spricka, berättar Magnason.

I mitten av 90-talet debuterade Magnason som poet och startade förlaget och litteraturgruppen Nykur. Han rönte stor uppmärksamhet med diktsamlingen Bonusdikter, ett litterärt spratt som ifrågasatte författarrollen genom kvalitativa dikter i en smaklös förpackning som såldes i Islands största livsmedelskedja Bonus.

I kontexten kring Bonusdikter går vikten av Dreamland ett decennium senare att spåra, sprungen ur en tid då allt på Island började handla om konsumtion och bankväsende. Ett bankväsende som även varit huvudsponsor för kulturen. Berömd är en reklam med kända isländska kulturpersonligheter som spelar fotboll, till en början inne på Landsbankirs kontor.

– Efter Bonusdikter medverkade jag i ett teveprogram. När jag satt i sminket före programmet berättade de för kvinnan intill mig att de inte skulle ha tid att prata med henne för att intervjun med mig skulle ta all tid, och hon var där för att hon samlade in pengar till Rwanda. Det fick mig att fundera kring vilken typ av spel jag ville spela, så jag skrev inte någonting under det kommande året.

Efter en barnbok och en fantasybok för vuxna, båda med klart politiska motiv, resulterade slutligen funderandet i Dreamland. Som före detta koloni utkastad i Nordatlanten gick Island miste om industrialiseringen och under så gott som hela landets historia har det varit en delad nation i frågan om att bevara den unika naturen, som landet till så stor grad är förknippad med. Även när det gäller utbyggnaden av forsarna till kraftverk för att förse aluminiumsmältverk med elektricitet har åsikterna varit delade.

– Jag kände att det var något som var allvarligt fel i hur vi kände inför pengar, utveckling och jobb, hur vi leddes att säga ja till deltagande i Irakkriget för att skapa arbetstillfällen på militärbasen. Jag kände också hur fundamenten med höger och vänster var fel, att alla var låsta vid sina positioner och bara pratade i sina egna bubblor.

Magnason höll vid två tillfällen samma tal för såväl vänstermiljöpartiet som för den årliga marknadskommissionen, och responsen blev densamma.

– De applåderade och skrattade på samma ställen. Jag började funderade på om jag kanske hade hittat gemensamma erfarenheter kring hur man ser på jobb, ekonomi och makt. Men när det kom till miljöfrågorna var läget helt låst i bunkertänkande så jag ville skriva en självhjälpsmanual om hur man kan komma ur de låsta positionerna.

I Dreamland monterar Magnason systematiskt ner lovtalen om oändliga naturtillgångar, obegränsad tillväxt och nödvändigheten av industrialisering för arbetstillfällen. Mot det ställer han istället möjligheterna att bygga vidare på Islands självbild kring naturen, utveckla småskaligheten i företag och jordbruk och framför allt ta till vara på öns kreativa kompetens.

Imponerande är att Magnasons ekonomiska hypoteser har visat sig vattentäta, varken politiker eller aluminiumföretagen har hittills kunnat hitta några svaga punkter.

På Island har boken sålt i över otroliga 21 000 exemplar (motsvarande nära 650000 i Sverige) och förutom till engelska utkommer den snart i dansk, tysk och japansk översättning.

Magnason tecknar i boken en bild av hur Island hade kunnat se ut om man gett efter för USA:s önskemål efter andra världskriget om ett flertal militärbaser i landet, något som förespråkades med hänvisning till arbetstillfällen. När militärbasen i Keflavik stängde 2006 frångick man också den ursprungliga tanken att basen skulle jämnas med marken och följde istället Magnasons förslag från boken. I dag inhyser de gamla barackerna ett internationellt universitet och en filmstudio är planerad.

– Det var ett av bokens magiska ögonblick. Samma dag som den kom ut annonserades att basen skulle läggas ner, och när alla befann sig i chocktillstånd så hade jag redan skrivit vad man skulle göra med basen.

Magnason håller i boken en tuff, ironisk ton som driver med media och en viktig poäng som han gång på gång återkommer till är vilken makt som ryms i språket och hur det går att förleda med maktspråk.

– Jag ville översätta viktiga frågor till ett mänskligt språk som inte hade använts. Boken har gett människor kunskap och ett språk att kunna diskutera de här ämnena. Boken har inte påverkat regeringens politik, de fortsatte att bygga ytterligare tre smältverk, men den gav människor ett språk att förklara varför de inte ville att dammarna skulle byggas och gav information till människor, information som media borde ha gett dem. Det blev också oerhört påtagligt när politiker kunde säga något om ”ekonomisk tillväxt” som ordagrant finns med i boken, det detroniserade politikernas maktspråk.

Han drar även paralleller mellan politikernas retorik i fallen med utbyggnaden av forsarna och med den ekonomiska kollapsen. I samband med protesterna över att stora områden skulle komma att läggas under vatten beskylldes bland annat miljöaktivister för att manipulera foton från områdena.

– Och innan kollapsen uppmanades folk att inte tro på utländska mediers ekonomiska prognoser, man sa bland annat att de berodde på dansk avund.

Samtidigt som vreden kokar är Reykjavik fullt av förväntan över möjligheten att riva upp det korrupta systemet med rötterna.

– Jag fruktar att man nu ska säga att det enda sättet att ta sig ur krisen är att bygga två nya smältverk. Men förhoppningsvis blir det en tankeförändring i hur vi har förlitat oss på endast en ekonomisk lösning. Det kan bli en grundläggande förändring för tänkandet och för Island, säger Andri Snær Magnason innan vi skiljs åt och han famlar efter mobilen med samtal från ytterligare någon utländsk tidning.

Fakta: 

Andri Snær Magnason är född 1973 i Reykjavik där han är bosatt med fru och fyra barn. Han debuterade med en diktsamling 1995 och grundande då litteraturgruppen och förlaget Nykur. Sedan dess har ytterligare en diktsamling, en novellsamling, barnboken Berättelsen om den blå planeten (På svenska 2003), fantasyromanen LoveStar och Draumalandid utkommit.

Berättelsen om den blå planeten har också blivit teaterpjäs till vilken gruppen Múm bildades och gjorde soundtrack.

För tillfället samarbetar Magnason med Björk i ett miljöupplysningsprojekt, håller på att spela in en dokumentärfilm av Draumalandid och föreläser regelbundet.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Malmöförfattare utforskar slovensk litteratur

I veckan som gick har fem författare från Malmö samtalat och gjort uppläsningar i tre slovenska städer. Mats Kolmisoppi, Josefine Adolfsson, Pär Thörn, Andrzej Tichy och Ida Börjel har i Ljubljana, Ribnica och Koper genom sina författarskap fått representera den unga svenska litteraturen. En något annorlunda situation mot hur utlandsuppläsningar brukar vara för svenska författare. Vanligtvis är det de svenska deltagarna som kommer från ett litet språkområde och ännu mindre land, nu dock på besök i ett land med två miljoner invånare och inte många fler modermålstalande av slovenska.

Skånes Fria

Vitryska författare i opposition mot makten

Under 2005 tillsatte Vitrysslands despotiske president Alexander Lukasjenko ett eget regimtroget författarförbund. Författaren Ales Pasjkjevitj och fyra kollegor besökte nyligen Sverige för att prata om den ytterst ansträngda situationen för regimkritiska röster i Vitryssland.

Göteborgs Fria

Berättelsen om fönstergiraffen

Péter Zilahys födsel var beräknad till sjunde november 1970, Zilahys mor vägrade dock att föda sin son på årsdagen för Oktoberrevolutionen och bet ihop till den åttonde. Tre och ett halvt decennium senare hyllades Péter Zilahy av tusentals orangea demonstranter i Kiev och hans debutroman Den sista fönstergiraffen användes som handbok av demonstranterna.

Göteborgs Fria

Balett, bärs och böcker

Colum McCann är uppspelt och pratar intensivt. Han har precis talat med sin åttaåriga dotter som hemma i New York spelat sin allra första fotbollsmatch i Central Park.
- Om jag ändå hade kunnat vara där. De vann klart och som den irländska tjej hon är var hon den enda på hela planen som nickade bollen, berättar McCann stolt.
Det har gått ett och ett halvt år sedan Colum McCanns succéroman Dansare om Rudolf Nurejev kom ut på svenska.

Göteborgs Fria

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

© 2024 Fria.Nu