Via Internet bjuds röster ut till högstbjudande. En aktiv politiker föreslår presenter till dem som röstar. Massmedias dagsländerapportering styr den valvind som försörjer valstrateger, reklambyråer och opinionsinstitut. Rätt sminkös eller slipsknut betyder mera än nödvändiga krafttag emot det fyra femtedelssamhälle, som skrämmande nog accepteras av allt flera.
Detta gör mig mållös. Jag blir kraftlös och skäms. Jag är själv fritidspolitiker och borde väl med insmort munläder ständigt befinna mig på torget, men mitt engagemang mattas när själva ordet politiker börjar förknippas med marknadskrafter och valfläsk. I lördags tog jag ändå mod till mig och ställde mig på vårt centrumtorg, som typiskt nog sålts till ett multinationellt företag.
Också vi hade bullat upp med reklamknappar, vykort, pennor och massor med andra mer eller mindre publikknipande, men samtidigt fullständigt meningslösa prylar. Visst, vi hade också partiprogrammet, valmanifestet, vårt kommunala handlingsprogram, med flera flygblad. Efter tre timmar i det lätt fallande regnet mattades ändå min ångest något. Jag blev nästan lite nöjd. Jag delade nämligen bara ut ett enda flygblad. Och detta efter en direkt förfrågan. Mitt lättare sinnelag föddes efter ingående samtal med mamman till ett adhd-barn, med pappan som nu flyr storstadsregionen, med en kärnfrisk 81-åring och en medelålders man som oroar sig över ungdomars ihåliga fritidssysselsättningar. Det spanska ordspråket blev lite mindre levande inom mig. Det som uttalar att bland ruttna äpplen är valet ointressant.
Jag är blåögd - eller snarare grönögd - nog att ännu vilja se på politik som en ständigt pågående dialog. För mig är det en ära att sitta i kommunfullmäktige, men jag får inte ens med mig mina egna partikamrater på förslaget om att avveckla arvodet.
Om inte grundläggande ideal återtar förlorad mark kommer demokratin att ytterligare urholkas. I dag röstar en ofattbart ringa bråkdel av våra förortsungdomar. Vägen tillbaka stavas pedagogik. Våra skolor måste med total kraft gjuta in en trygg humanistisk värdegrund i samtliga elever. Fyll papperskorgarna med den fullständigt ohämmade marknadshysteri, som exempelvis visar sig i samband med gymnasievalet. Redan så här tidigt i livet tvingas en femtedel av vår framtid att lämna scenen.
Jag förstår, med ångestfyllt hjärta, att utanförskapets Sverigedemokrater är det tredje största partiet bland våra niondeklassare.