Det är riksåklagare Anders Perklev som genomfört Straffnivåutredningen, som på onsdagen överlämnades till regeringen och justitieminister Beatrice Ask (m). Utredningens utgångspunkt är att ett utdömt straff ska stå i proportion till hur allvarligt samhället ser på brottet, och utredaren föreslår högre straffnivåer för grova våldsbrott och upprepad brottslighet.
– Vi har tittat på utvecklingen och sett att det finns en minskad acceptans i samhället sedan lång tid tillbaka, och det här är faktorer som bör få genomslag när man ser hur allvarligt man ska bedöma grova våldsbrott, säger Anders Perklev. Det gäller särskilt grov misshandel där man ofta dömer väldigt långt ner i skalan.
Förslagen kommer efter ett år då ungdoms- och gatuvåld fått stort utrymme i media. Anders Perklev är dock inte orolig över att sådana debatter påverkar allmänhetens syn på hur allvarligt ett brott är, och därmed hur hårt det ska bestraffas. Istället menar han att det handlar om längre tidsperspektiv än så, och att straffnivåerna för våldsbrott där har släpat efter det allmänna rättsmedvetandet.
– Det är inte så att man ska bedöma straffvärdet utifrån vad som ligger tillfälligt i tiden. Förmögenhetsbrott drabbar inte människor lika hårt som förr i tiden på grund av ekonomiska och sociala skyddsnät, medan vi blir mer känsliga för våldsbrott och har ett behov av att värna vår integritet.

Hur vet ni att allmänheten anser att straffen för de här brotten ska skärpas?
– Man kan dra den slutsatsen i och med att den här typen av straffskärpningar förekommer i de flesta juridiska system, och i de förarbeten vi har överensstämmer det med en allmän rättsuppfattning. Om man diskuterar brott och straff känner nog de flesta igen det här, men det handlar om en allmän föreställning som är svår att härleda.

Kommer de högre straffnivåerna att minska brottsligheten?
– Nej, vi kan inte se att det finns belägg för att man genom skärpta straff åstadkommer förändringar i brottsnivån, där är det andra faktorer som styr. Det här blir istället en markering från samhällets sida.

Ska då samhället demonstrera sin moral genom att låsa in brottslingar längre? Kriminologer och jurister Fria Tidningar har talat med är kritiska. Utgångspunkten att allmänhetens syn på hur allvarligt ett brott är ska återspeglas i hur strängt det bestraffas är problematisk, menar Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi vid Stockholms universitet. Allmänhetens syn är nämligen svår att mäta.
– Kan det vara så att det man tror är folkets tyckande egentligen är elitens tyckande? Tyckandet hos de som har makten över ordet, hos medierna? Utredningen hänvisar till allmänt rättsmedvetande, men vi vet inte vad det är och vi är inte helt klart över hur vi kan mäta det.
Samma sak påpekar kollegan Magnus Hörnqvist, forskare vid samma institution.
– Och vilken är allmänhetens syn, har regeringen gjort en empirisk undersökning? Knappast. Den gör sig till tolk för allmänheten, och det verkar inte som att människor i allmänhet har blivit mer straffande, utan det är snarare politikerna.
Magnus Hörnqvist talar om en internationell utveckling bort från en kriminalpolitik som byggde på vårdtänkande, mot en situation där krav på stränga straff associeras med politisk handlingskraft.
– Ingen politiker vill visa sig svag, då väljer man istället att markera en tuff profil gentemot brottslingar för man tror att det är så man vinner väljare.
Även Dennis Töllborg, professor i rättsvetenskap vid Göteborgs universitet, menar att strängare straff används som ett politiskt slagträ.
– Målet med straffrätten som jag ser det är inte att straffa skyldiga utan att se till att brott inte begås. Allt det där tror jag att man skiter i för det genererar inga poäng. Vi vet att i länder som har mycket hårdare straff än Sverige har man också hårdare kriminalitet. Men vi vet också att om man säger hårdare straff får man tre procent extra vid nästa val.

Karen Leander är jurist och kriminolog som arbetar med våldsprevention inom Stockholms läns landsting. Hon betonar att hon inte har läst utredningen men menar att samhället generellt bör ha en viss frihet att markera mot önskade företeelser. Dock bör det göras med stor försiktighet, och inte främst genom strängare straff.
– Jag tycker att straffrätt är ett väldigt starkt medel som staten ska vara lite återhållsam med. Om man säger att vi höjer straffen bara som en markering kan det göra att vi vänjer oss vid högre straff, och risken är att det då fungerar som en dimridå istället för att vi hittar andra lösningar.
Jerzy Sarnecki menar att det svårdefinierade allmänna rättsmedvetandet ändå bör vägas in i straffmätningen.
– Även om jag inte gillar det så är vi nog ganska överens om att lagstiftningen har en hämndfunktion och uppfostringsfunktion, en rad funktioner som inte handlar om enbart brottsprevention. Jag kan inte tänka mig att vi ska avstå från de funktionerna i lagstiftningen.

Bör de här funktionerna, som utredningen föreslår, få större genomslag?
– Nej, min ytterst privata uppfattning är snarare att det vore bättre om de här elementen minskade. Min dröm är ändå en så rationell lagstiftning i de här avseendena som möjligt.

Utredningen föreslå att dess förslag ska börja tillämpas från den 1 juli 2010 och räknar med att kriminalvården för att ha råd med de längre inlåsningstiderna kommer att behöva ett årligt tillskott om 500 miljoner kronor. Justitieministern har ännu inte kommenterat utredningen.