- På toppmötet kommer man att tala om yttrandefrihet - i ett av de länder i världen som är sämst på mänskliga rättigheter, säger Julien Pain från RSF

En rad dissidenter från Tunisien, Iran, Kina och Maldiverna undertecknade RSFs protest när en förberedande konferens för WSIS inleddes i Genève förra veckan.

- Vi vill belysa förtrycket av internetanvändare i Tunisien och vissa andra länder som kommer att delta på WSIS, säger Pain.

WSIS ska enligt planerna hållas i Tunis mellan den 16 och 18 november i år. På RSFs lista över pressfriheten i 167 länder ligger Tunisien på plats 152. Organisationen menar att begränsningarna av människors frihet att utnyttja internet i landet är mycket allvarliga. Tunisien har sedan 1991 styrts av presidenten Zine El Abidine Ben Ali, som i oktober omvaldes för fjärde gången, enligt uppgift med 99 procent av rösterna.

Det finns ungefär 300 statliga internetkaféer i landet, men färre än sex procent av befolkningen har tillgång till internet. Enligt RSF är hälften av landets tolv internetleverantörer statligt ägda, medan resten ägs av släktingar till presidenten.

- Censuren är obeveklig, myndigheterna släcker alla oppositionella webbplatser, säger RSF-medlemmen Zouhair Yahyaoui till IPS.

- Att hålla WSIS i Tunisien är ett oförlåtligt slag mot Tunisiens demokrater.

Yahyaoui fick avtjäna ett och ett halvt år i fängelse för att han publicerat den satiriska hemsidan tunezine.com.

Enligt RSF går det inte att koppla upp sig mot internationella nyhetssidor eller människorättsorganisationer i Tunisien. Den tunisiska journalisten Sihem Besendrine, som förra året fick ett kanadensiskt yttrandefrihetspris, säger att hennes tidning Kalima förbjudits av regeringen. Tidningens hemsida har blockerats och medarbetarna har förlorat sin status som journalister.

- Det finns inga alternativa medier i Tunisien, inte ens på lokal nivå, säger Besendrine till IPS.

Hon säger att enbart två av landets 240 tidningar ägs av landets oberoende opposition. Rent juridiskt finns det dock ingen censur i landet säger Besendrine. Enligt henne censureras pressen i stället genom att myndigheterna kontrollerar den juridiska registrering som krävs för alla tidningar, samt att de utövar kontroll över annonsintäkterna.