Konflikt hotar åter i Kongo
Den blodigaste konflikten i världen med uppskattningsvis tre miljoner dödsoffer, hotar blossa upp igen. För två veckor sedan hotade Rwandas president Kagame att åter skicka trupper in i det jättelika grannlandet DR Kongo, precis som man gjort två gånger tidigare under de senaste tio åren.
Uppgifterna går isär kring huruvida detta redan skett. Förevändningen för Rwanda är i så fall att oskadliggöra de Rwanda-fientliga miliser som använder östra Kongo som bas för angrepp på landet. Det cyniska spelet inkluderar att Kongos regering använder de Rwanda-fientliga rebellerna för att begränsa Rwandas inflytande i östra Kongo, medan samma rebeller för Rwanda utgör en förevändning för att fortsätta att agera maktpolitiskt i regionen. Till sin hjälp har Rwanda en egen rebellrörelse i Kongo, RCD, vilken nu till och med sitter i Kongos regering.
FN-styrkan i Kongo, MONUC, sätts nu under ökad press på att avväpna miliserna i området. Ett försök att genomföra detta avbröts av de nuvarande striderna.
Den 24 november uppgav Rwandas president Paul Kagame att man avsåg att skicka trupper in i Kongo. "Så länge FN eller andra länder inte förmår avväpna rebellerna som angriper Rwanda återstår det bara för oss att göra det", sade Kagame inför Rwandas senat så sent som i veckan.
Rapporter hade då kommit om att Rwanda utsatts för kanonbeskjutning från Kongo. Det är oklart vilka som skulle utfört detta. Senare har FN-styrkorna MONUC i Kongo siktat och även gripit ett hundratal soldater, vilka man tror är rwandiska styrkor. Strider uppges äga rum både kring Walikale i norra Kivu, liksom kring staden Bunia i samma område.
Experterna är dock fortfarande oeniga huruvida rwandiska trupper verkligen finns i Kongo. Och det kan dessutom visa sig mindre intressant. "Det viktiga är att rebellrörelsen RCD (Rassemblement congolais pour la démocratie) fortfarande kontrollerar östra delen av Kongo", säger en expert till FNs nyhetstjänst IRIN.
RCD är en Rwanda-kontrollerad rebellrörelse, som enligt en överenskommelse i april 2003 dessutom sitter i Kongos samlingsregering och där utgör Rwandas förlängda arm.
Enligt en annan expert finns det ingen anledning att tro att Rwanda skulle lyckas göra slut på de rester av den gamla folkmördararmén, FAR (Force Armées Rwandaises), och de Interahamwe-miliser som flydde från Rwanda till Kongo efter folkmordet 1994, då 937 000 tutsier och oppositionella hutuer dödades enligt senaste officiella rwandiska räkningar.
FN-styrkorna i Kongo, MONUC, uppger att man gripit ett hundratal beväpnade personer, vilka misstänks vara rwandiska soldater. MONUC har satt in sammanlagt 3000 soldater i södra och norra Kivu. Ytterligare förstärkningar av bland annat pakistanska trupper skall sättas in.
-
Vad kan då göras? FN-styrkorna MONUC fick nyligen ett klart och tydligt mandat från säkerhetsrådet att om nödvändigt använda våld för att skydda civila och avväpna stridande. De ytterligare trupper och den utrustning som krävs för det håller just på att komma till Kongo och måste skyndsamt förflyttas till östra delen.
Säkerhetsrådet, internationella ledare - däribland Nigerias president Obasanjo och Sydafrikas president Mbeki, liksom US-amerikanska och europeiska ledare - måste fördubbla sina ansträngningar att lungna ner läget genom att uppmana Rwanda att hålla sina trupper hemma och uppmana den kongolesiska regeringen att se till att deras militärer eller myndighetspersoner inte erbjuder de stridande parterna något stöd.
Viktiga givarländer måste sluta avtal med Rwanda och Kongo med villkor som stöder fred och stabilitet i regionen. Tidigare har man avbrutit biståndet när sådana villkor inte uppfyllts, och de bör man bereda sig på att göra igen.