Den colombianske bondeledaren och människorättsaktvisten Francisco "Pacho" Cortés arresterades i sitt hem i El Alto, Bolivia 10 april 2003, tillsammans med de bolivianska coca-odlarna Carmelo Peñaranda och Claudio Ramírez. Polisen hävdade att man hittat två kilo kokain, terroristmanualer, vapen och falska dokument i huset och de tre anklagades för terrorism, knarksmuggling och spionage.

Cortés, Peñaranda och Ramírez förnekar anklagelserna och hävdar att de är politiska fångar. Arresteringarna i Bolivia har sedan fortsatt och i dag står ett femtiotal bondeledare anklagade.

Cortés hotades upprepade gånger till livet i Colombia och hans familj ingick i ett FN-sponsrat program för skydd av människorättsförsvarare. Under början av 2003 flydde han till Bolivia efter nya hot. Det hävdades först att Cortés hade kopplingar till Colombias största gerillagrupp FARC men i rättegången anklagades han för att försöka bilda en boliviansk gren av Colombias andra gerilla ELN. Åklagaren påstod att han "är och har varit en aktiv medlem i ELN kamouflerande sina aktiviteter under fasaden av att vara aktivist i en social bondeorganisation".

Cortés var en respekterad ledare i Colombia under mer än 30 år där han deltagit i fredssammankomster och möten mot ALCA och Plan Colombia. Anklagelserna kom som en chock för många i hans forna hemland. Protester mot arresteringen av Cortés har framförsta av colombianska såväl som internationella organisationer.

Enligt den bolivianska människorättsadvokaten Rose Marie Achá handlar fallet Cortés inte bara om juridik.

– Det är tydligt att de (den bolivianska regeringen) söker en effekt utanför det rättsliga området för att stoppa de sociala rörelsernas frammarsch och fördjupa kriminaliseringen av alla sociala protester, inkluderande människorättsgrupperna, säger hon till FRIA.

Achá hävdar att det råder ett nytt politiskt och rättsligt klimat i Bolivia.

– Ingen hade tills nyligen anklagats för terrorism sedan 80-talets början. Alla den bolivianska regeringens underrättelsegrupper och specialstyrkor finansieras och tränas av USA, så samma taktik implementeras här, fortsätter hon.

I Colombia, där det stora flertalet av antalet mord på fackligt aktiva äger rum, fick förföljelserna av de sociala rörelserna ett nytt ideologiskt ramverk i september 2003. Enligt en rapport som publicerades av den Colombianska Plattformen för Mänskliga rättigheter, Demokrati och Utveckling hade situationen i landet förvärrats efter att Alvaro Uribe Vélez blev president 2002. Uribe Vélez svarade i ett ökänt tal där han kallade människorättsgrupper för "talesmän för terrorism".

I Peru arresterades Nelson Palomino, de peruanska coca-böndernas ledare, i februari 2003. Arresteringen kom efter flera dagars protester i ett av landets coca-odlande regioner. Palomino anklagades för en rad brott, däribland medhjälp till terrorism och sabotage av lokalval och i maj i år dömdes han till tio års fängelse.

Coca-bönderna reagerade med protester och Palomino själv uteslöt inte att ta fallet ända till den Interamerikanska Människorättsdomstolen. I Ecuador har den inflytelserika indianrörelsen utsatts för upprepade attentat efter att man brutit samarbetet med landets regering (se artikel publicerad 7 augusti).

Enligt Silvia Rivera, en sociologi-professor vid San Andrés-universitetet i Bolivias huvudstad La Paz ökade förföljelserna av coca-bönderna efter att FN 1998 auktoriserat användande av våld för att utrota alla coca-odlingar på tio år.

– Coca-odlarna angrips eftersom deras legitimitet och politiska närvaro i Bolivia och Peru växer, förklarar Rivera.

Evo Morales, partiledare och de bolivianska coca-böndernas ledare, förklarar hur sättet att legitimisera förföljelserna av de sociala rörelserna förändrats över åren. De välorganiserade gruvarbetarna under 50- och 60-talet anklagades oupphörligen för att vara kommunister, därefter kommer knarkhandeln som tema och sedan 11 september 2001 är vi inte bara knarkhandlare men även terrorister, säger han.

– Knark-terrorismen är för Latinamerika vad massförstörelsevapnen är för Irak.