Hundratusentals människor. Generationer bakåt i tiden. En somalisk klan, eller släkt, kan vara svindlande i storlek - men ändå delar de alla släktband med varandra.
- Jag vill kalla det för världens bästa socialförsäkringssystem. Det är ett skyddsnät som fångar upp dig, var du än är i världen. Var du än dyker upp har du släktingar och mat och husrum - och omvänt har du samma förpliktelser mot dem, säger Sara Johnsdotter.
Hon säger att klansystemet är så starkt att det går utanpå alla andra former av samhällsordning.
- Intressant nog, och jag har letat, så saknas det helt och hållet ett klasstänkande bland somalier. Klassaspekten av samhället är helt underordnad släkten och klanen. Det är klart att det finns rika familjer och fattigare familjer, men resurserna rinner mellan dem hela tiden. Jag har fortfarande inte förstått hur det organiseras, trots att jag försökt reda ut begreppen i flera år.

Tillsammans med sin medarbetare och tolk, Aisha Omar, har hon träffat somaliska invandrare i både Sverige och London. Forskningsarbetet har kretsat kring den somaliska definitionen av en familj - som skiljer sig väsentligt från den västerländska. Ett barn ses som 'släktens', snarare än de biologiska föräldrarnas, och släkten har ett gemensamt ansvar för att barnets uppfostran blir den bästa tänkbara.
- Vi bör i Sverige bli mer medvetna om att vår familjeform också är en kulturell konstruktion. Vår grundsyn är att barn i möjligaste mån ska stanna hos sina biologiska föräldrar och mår bäst av det. Hos somalierna handlar det istället om att barnet ska få vara där det har bäst möjligheter att växa upp i goda omständigheter, säger Sara Johnsdotter.

Därför ses barn ofta ur en pragmatisk synvinkel, som 'mobila' - den klanmedlem som bedöms ha bäst förutsättningar att uppfostra barnet tar på sig ansvaret för att fostra det. Men föräldraansvaret innebär också en skyldighet att ta ansvar om man skulle 'misslyckas.'
- När man tar över föräldraansvaret tar man också ansvar för att barnet utvecklas bra, är tryggt, och rör sig i rätt riktning. Om man skulle tappa kontrollen är man i princip skyldig att avhända sig föräldraansvaret och låta någon annan ta över. Oavsett vilken del av världen man bedömer är bäst lämpad, säger Johnsdotter.
Därav kom de incidenter som rapporterades om i svensk media som 'dumpningar' - och upplevdes som oförståelig grymhet ur svensk synvinkel. I själva verket menar Jonsdotter att det handlade om ett rationellt beteende baserat på tanken om föräldraansvar - om du upplever att du inte klarar av det måste du låta någon annan ta över.
Och somaliska föräldrar, säger Johnsdotter, ställs inför svåra utmaningar i Sverige.
- Föräldragenerationen bland somalier upplever att det är svårt att uppfostra unga i Sverige. Det finns droger, alkohol, ett extremt liberalt förhållande till sex... skillnaderna är så pass stora att somalier kan ha svårt att läsa av det svenska samhället. Istället känner man att man förlorar kontrollen och så blir det en 'paniklösning' och man skickar tillbaka barnet. Det beror givetvis helt och hållet på hur integrerad man är, många somalier har anpassat sig till ett västerländskt synsätt.

Enligt Johnsdotter finns bland mindre integrerade en utspridd skräck för statens makt över barnen. Somaliska föräldrar upplever ofta en auktoritetsförlust - barnen behöver bara hota med socialen, så har de plötsligt makt över föräldrarna.
- Upplevelsen, och här pratar jag givetvis generellt, är att svenska staten inte lyssnar på föräldrarna, utan bara tar barnen.
Men samtidigt, säger hon, är de svenska socialsekreterare hon träffat i sin forskning oftast väl medvetna om kulturskillnaderna och måna om att hantera dem väl.
- När jag har intervjuat socialsekreterare har jag förvånats över deras pragmatism. Oftast känner man till systemet, och så länge ett barn inte uppenbarligen far illa så accepteras det. Det finns en förståelse och ett pragmatiskt synsätt i kontakten med somaliska familjer som jag inte hade väntat mig.

Hon berättar att diskussionerna kring klansystemet är så känsliga att det ibland varit svårt att få somalier att prata öppet om frågan.
- Detta är en extremt laddad fråga för somalier och ofta finns det en ovilja att prata om klansystemet inför västerlänningar. Dels för att de vet hur svenskar och västerlänningar ofta reagerar: de ser det som ociviliserat, 'barbariskt'. Dessutom finns det oerhört starka sociala spänningar efter kriget och det har blivit mer laddat att hänvisa till klanen. Under en tid var det till och med förbjudet i Somalia.
Dessutom, säger hon själv, saknas det en röst i arbetet.
- När jag redovisade min forskning pekade jag speciellt på att vi saknar barnens egen röst. Vi har egentligen inte alls tittat på hur barnen själva upplever systemet. I synnerhet när det gäller barn som själva vuxit upp med och blivit påverkade av det västerländska förhållningssättet till familjer. Här finns det oerhört gott om utrymme för missförstånd.

Men de intryck hon fått av den yngre generationen är att de växer upp med en förståelse för hur systemet fungerar.
- Jag pratade med en ung tjej som vuxit upp i Sverige, men hon suckade bara och sa: vi skulle aldrig tänka på det sättet. Ni svenskar, sa hon, är mycket mer emotionella än vad vi är. Och jag tror att ungarna växer upp med en ganska pragmatisk bild av 'så här är det.'
Trots det förs det en ständig diskussion om klansystemets framtid. Somalier vet att det uppfattas som förlegat och uråldrigt bland västerlänningar, och många integrerade somalier har försökt frigöra sig helt från klantänkandet. Men samtidigt, säger Johnsdotter, vill man försöka bevara de goda sidorna av klanerna - det där 'sociala försäkringssystemet', som tar hand om dig var du än kommer i världen.
Och det finns en generation hon tror mycket på.
- Det sociala systemet är även ett kontrollsystem. Alla vet vad alla gör, hela tiden. Den sortens kontroll slår hårt mot de unga kvinnorna - men det är också de som klarar sig bäst. Unga somaliska tjejer är extremt ambitiösa och går långt i sina utbildningar. Jag tror att den kommande generationen av unga somaliska kvinnor kommer vara otroligt stark och kunna förändra väldigt mycket till det bättre.