'Folk har blivit grundlurade'
Den globala uppvärmningen har naturliga orsaker, och kan till och med ha räddat oss från en ny istid. Lars Franzén, professor
i geovetenskap vid Göteborgs Universitet, har forskat i torvmarker - och presenterar en teori som fullständigt vänder upp och ned på den rådande klimatdebatten.
Menar ni på allvar att växthuseffekten kan vara positiv?
- Vi ska inte bortse från att våra teorier i slutändan handlar om att välja mellan två onda ting, istid och växthuseffekt. Det varmare klimatet kommer få väldigt stora konsekvenser för livet. Men när vi hjälpt till att höja koldioxidhalten så har människan ändå på något sätt gjort en välgärning - för om vi inte vill gå in i en ny istid tror jag att den enda logiska slutsatsen är utsläpp av växthusgas.
Ni forskar i torvmarker. Hur kan det berätta
någonting om klimatförändringar?
- Torvmarkerna är bland de renaste områdena på jorden. De är nästan helt utan kontaminering. Allt som kommer in i atmosfären, det kan vi mäta i torvmarkerna. Det fungerar som en spegelbild av himlen.
Det jag och min kollega har gjort är att mäta kosmiskt stoft, små mineralrika partiklar från himlakroppar, och deras förekomst i torvmarker. Då har vi sett att det finns tydliga cykler i hur mycket stoft som anländer till jorden. Det sker i en puls med en takt på ungefär tusen år.
Det här kosmiska stoftet är viktigt eftersom det göder oceanerna. Mineralerna i stoftet är viktiga för alger. Kommer det mycket stoft höjs algbildningen i havet. Då får vi stora molnbildningar över världshaven vilket ger en 'spegeleffekt' med ovanligt låga temperaturer. När pulsens topp, det vill säga när spegeleffekten är som störst och vi har lägst temperaturer över världshaven, sammanfaller med låga koldioxidhalter i atmosfären, då går jorden in i en istid. Omvänt får vi ett milt klimat när vi har lite högre koldioxidhalter och begränsat inflöde av kosmiskt stoft.
- En sak som gärna blir bortglömd i klimatdebatten är att effekterna i jordens temperatur blir avsevärt större om koldioxidhalterna kryper nedåt än om de höjs. Sänkta koldioxidhalter innebär en väldigt drastisk nedkylning. Och låt oss inte glömma att det egentligen inte finns någonting som säger att vi inte är på väg mot ännu en istid. Mänsklig existens befinner sig faktiskt i en paus mellan två istider. Under de senaste tre miljoner åren så har jorden befunnit sig i en istid cirka nittio procent av tiden.
Hur har den här cykeln påverkats av
människans utsläpp?
- Det är det som är riktigt intressant. Vi har spätt på höjningen av koldioxiden, så mycket står klart, men faktum är att koldioxid höjs och sänks även på naturlig väg.
När 'koldioxidkurvan' vänder och börjar stiga får vi ett milt klimat på jorden. Men det har hänt förut - den period vi nu lever i, på väg mot varmare tider, är klimatmässigt jämförbar med vikingatiden och romartiden. På vikingatiden kunde man odla råg på Grönland. Grönlänningarna har inte alltid levt på jakt. Och en av anledningarna till att romarriket kollapsade var faktiskt att klimatet försämrades så mycket - det blev mycket kallare.
Vi har haft en period på jorden som vi kallar för 'lilla istiden.' Från början av 1400-talet till mitten på 1800-talet var det ovanligt kallt i Europa. Intressant är att den här perioden slutar abrupt när industrialiseringen kommer igång och människan börjar höja koldioxidhalterna i atmosfären på egen hand. Var det början på en istid som vi avstyrde? Det får vi aldrig veta, men det är fascinerande att tänka sig.
Så det är bara att 'gilla läget'?
- Givetvis måste vi anpassa oss. Vi kommer att se stora flyktingströmmar och tvingas till samhälleliga anpassningar. Dessutom kommer många arter dö ut. Men det är långt ifrån det enda massutdöendet vi har haft genom årmiljonerna. Och en tänkvärd aspekt är att under en kambriska explosionen, när vi såg den största uppkomsten av nya arter någonsin på jorden, då var atomsfärens koldioxidhalt tjugofem gånger större än vad den är i dag. Ett varmare klimat är gynnsammare för livet, inte tvärtom.
Varför är det ingen annan som säger det här?
- Därför att folk har blivit grundlurade genom en debatt som helt och hållet bygger på matematiska modeller. Det finns inga ordentliga observationer, det finns bara en mängd olika datamodeller som allihop ger olika resultat. Personligen tycker jag det är helt vansinnigt att försöka modellera naturen. Att göra antaganden om något som är så dynamiskt är otroligt vanskligt. Vi kan inte ens förutsäga hur klimatet ska se ut om fem dagar, ändå påstås det ofta att 'så här ser det ut om hundra år.' Meterologerna mäter efter termometern, ett instrument som bara har funnits i tvåhundra år.
Människan vill se jordens klimat som något statiskt. Man vill ha samma sköna somrar som när man var liten, och kunna åka skidor på vintern för det har man alltid gjort. Men klimatet fungerar inte på det sättet. Det är ett otroligt dynamiskt system som fungerar i perioder som är bra mycket längre än politiska mandatperioder.
Det jag har, om jag tvingas gå i svaromål på grund av detta, det är observationer. Jag har forskat helt utanför den nuvarande debatten och helt enkelt mätt på egen hand.
Vi är kanske tio forskare i Sverige som uttalar oss offentligt om bristerna i klimatdebattens logik. Jag har aldrig tjänat något på den här forskningen. Man måste sjunga med i kören, motsätter man sig den rådande paradigmen får man inget gensvar. Jag tror att forskaretablissemanget har väldigt svårt för att höra detta.
Så hur skulle du vilja anpassa debatten?
- Framför allt tycker jag att fördelningen av de fossila bränslena, som ju inte är förnyelsebara, är alldeles för dålig. Vi som västländer har ingen som helst rätt att lägga beslag på en så stor andel som vi gör i dag, och sedan ha mage att tvinga in länder i ett minskat användande. Fördela resurserna på ett vettigt sätt, för det som pågår nu känns bara bedrägligt.
Trots allt - du cyklar ändå till jobbet?
- Ja, varje dag i tjugofem års tid. Åka 'rullfåtölj', som jag kallar bilar, är väl ändå bara idiotiskt när man mår bra av att cykla? Jag ser kol och olja ur en synpunkt som handlar om mänskligt välbefinnande. Människan mår inte bra av att överanvända de här resurserna. För vårt eget högst egoistiska välbefinnandes skull vore det en verklig lisa att bli av med vårt beroende av fossila bränslen.
