Bokstäver fulla av energi och personlighet
När jag åker mellan Vällingby och Skarpnäck – det är närmare 30 stationer och resan tar 51 minuter – tittar jag ofta ut genom fönstret för att rensa tankarna eller fundera på något artikeluppslag. Det som vittnar om att jag befinner mig i en storstad är inte bara de många bilarna, de stora daghemsgrupperna som föses mellan punkt a och punkt b eller det oräkneliga antalet låghus, höghus, kontor och villor som placerats huller om buller intill varandra. Nej, storstadens främsta markör är den massiva mängden graffiti, och det finns många tags och throwups, till och med några pieces, att betrakta under resans gång.
I Gates of Graffiti har redaktörerna valt en annan linje än tunnelbanenätets som ramverk. Istället för tåg- och tunnelmålningar eller fasader längs med tuben är dörren den nya tavelduken för nutidens målare, om man får tro förlaget. Dörren ger tagen en perfekt inramning och fungerar framför allt för snabbare former av gatukonst, är tanken.
Om tags är mycket sagt, det mesta negativt i form av sömniga konstateranden som jag gillar graffiti, men inte tags. Frågan om graffiti är konst eller skadegörelse, bara det en skapad polarisering, är ointressant. Tags är graffitins ursprungliga form, således en viktig del av den, och borde vara av intresse för den som bryr sig om sin samtidshistoria.
Den som lär sig att tyda graffitins koder har mycket att upptäcka i sin stad. Det borde inte vara kontroversiellt att påpeka, men jag misstänker att det fortfarande är det.
Boken bidrar tyvärr inte till någon ökad förståelse för fenomenet utan vänder sig snarare till den egna kretsen. Dörridén är kul och annorlunda, men man får lite känslan att förlaget rensade i den digitala trädgården och kom på formen under tiden. Att dörrar skulle vara det dominerande underlaget stämmer inte riktigt överens med vad jag ser på gatorna eller genom tunnelbanans fönster.
Detta till trots lyckas Gates of graffiti visa på en mångfald av uttryck, och den intresserade upptäcker snart skillnader mellan städer som New York, Berlin, Köpenhamn och Stockholm. Personliga reflektioner får vi i de fyra graffitimålarnas texter, vilka för samtalet vidare.
Jag hade gärna sett fler resonerande texter och några färre dörrar från Södermalm, men sammantaget är det en intressant fotobok att plocka fram när man har tråkigt och vill låta sig ryckas med av energin i några få bokstäver.
Personligen uppskattar jag en riktigt sliten dörr, målad lager på lager. Det är råheten som fascinerar, att allt inte behöver vara perfekt. Sådana hittar man bland annat i gamla Östberlin. I Stockholm är Kropps flygande kvinnor och Uniks raketer särskilt tilltalande. Med en relativt enkel men personlig stil sticker de ut från det förväntade.
Gates of Graffiti
Redaktörer: Malcolm Jacobson och Torkel Sjöstrand
Förlag: Dokument