Vargen bör få finnas – även på Södertörn | Fria.Nu

Debatt


Torbjörn Nilsson
  • Den så kallade Södertörn-vargen har angripit sammanlagt sju tamdjur, långt färre än många andra vargar. Ändå har länsstyrelsen beslutat att den ska avlivas, skriver Torbjörn Nilsson.
Fria Tidningen

Vargen bör få finnas – även på Södertörn

Vargen bör i första hand avhysas med skrämselåtgärder. Ändå har länsstyrelsen Stockholm beslutat om avlivning för Södertörn-vargen, skriver Torbjörn Nilsson.

Sedan i somras har en varg hållit till i trakten kring Tyresta på Södertörn, Stockholm. I december tog länsstyrelsen beslut om skyddsjakt på den vargen. Svenska Rovdjursföreningen har överklagat beslutet. Jag ska beskriva varför.

Först lite bakgrund. Vargen är en strikt skyddad art, men det finns undantagsregler som gör att jakt kan tillåtas på vissa villkor. Ju mer hotad en art är i landet, desto högre bör tröskeln vara för att tillåta jakt. Vargen är det mest hotade av våra stora rovdjur – det finns bara ett par hundra vargar i landet. Dessutom är de kraftigt inavlade, på grund av att de länge varit för få och för isolerade från större vargstammar.

Svenska Rovdjursföreningen är bestämt emot den licensjakt på varg som skett nästan varje år sedan 2010. Den jakten går inte ut på att ta bort problemvargar, utan är ett dödande för dödandets egen skull, eller för att människan ska få mer av älgköttet. Däremot är vi inte alltid emot skyddsjakt på vargar som angriper tamdjur eller som uppträder besvärande oskyggt mot människor. Sådan jakt kan många gånger vara befogad.

Men man bör inte ta till skyddsjakt så fort en varg angripit ett tamdjur. Får är det tamdjur som oftast angrips, och fåren går bra att skydda med elstängsel. Den metoden bör användas i första hand. Bara i särskilt besvärliga fall bör man avliva vargen.

Södertörns-vargen bedöms ha dödat eller skadat totalt sju får vid tre olika tillfällen. Är det så allvarligt att den bör avlivas? I flera fall har andra länsstyrelser sagt nej till skyddsjakt fast fler får än så blivit dödade. Länsstyrelsen i Stockholms län tycks alltså ha satt en lägre tröskel för skyddsjakt på varg än man brukar göra i landsbygdsområden. Det är olyckligt, för det kan göra det svårare att försvara vargen i de landsbygdsområden där de flesta vargar finns.

Vargmotståndare och jägarorganisationer försöker ofta framställa vargfrågan som en stad-land-konflikt, och låtsas att de talar för hela landsbygdsbefolkningen när de vill minska antalet vargar. Det är en falsk bild. Vi är många på landet som tycker att vargarna ska få finnas. Så polariseringen mellan stad och land i rovdjursfrågor är inte så stor som det hävdas från motståndarna – men den kan förstärkas om myndigheter börjar tillämpa lägre trösklar för skyddsjakt i stadsnära områden än i andra delar av landet. Då kan vargmotståndarna få vatten på sin kvarn för argument som ”jaha, stockholmarna ska slippa ha varg i närheten men vi på landet ska bära hela bördan” och liknande. Det kan leda till sämre acceptans för vargen i stora delar av Sverige. Då blir det svårare att uppnå en långsiktigt livskraftig vargstam i vårt land.

Länsstyrelsen har även angett vargens oskygga beteende som skäl till skyddsjakten. Södertörns-vargen har onekligen kommit närmare människor än vargar brukar, och då finns det skäl att göra något.

Men när det gäller en så fåtalig och känslig art som vargen bör man i första hand pröva kraftfulla skrämselåtgärder, som beskjutning med gummihagel, för att försöka göra vargen mer skygg. Så länge vargarna bara är några hundra i landet, och dessutom allvarligt inavlade, så är det viktigt att pröva andra lösningar än avlivning, och att bygga upp kunskap om hur vi kan få oskygga vargar mer skygga för människor.

Länsstyrelsen beslöt i höstas att sådana åtgärder skulle prövas, men de som skulle utföra åtgärderna lyckades inte komma tillräckligt nära vargen för att göra det. Då är frågan, är vargen fortfarande så oskygg att det är ett problem? Om den är väldigt oskygg borde väl de som ska skrämma den kunna komma inom 30 meter från den?

Ytterligare ett problem med jaktbeslutet är att länsstyrelsen motiverat jakten med att människor känner oro. Att människor känner oro förekommer i alla vargrevir. Oftast beror denna oro mer på skrämselpropaganda från vargmotståndare än på vargen som sådan. Om sådan oro räknas som skäl för skyddsjakt, så kan det leda till så många skyddsjakter att vargen utrotas från landet.

Fakta: 

Torbjörn Nilsson bor i Värmland och är ordförande i Svenska Rovdjursföreningen.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2018 Fria.Nu