– För fem-sex år sedan började vi möta nya grupper, framförallt barnfamiljer som vi aldrig träffat förut, de sökte hjälp med elskulder och hyra. Vi träffade också en annan grupp, människor som socialtjänsten skickat direkt till oss, utan något formellt avslag från socialtjänsten. Andra stadsmissioner, till exempel i Stockholm, såg samma sak, berättar Lennart Forsberg, socialchef på Göteborgs kyrkliga stadsmission.

Det fick organisationen att ta initiativ till ett forskningsprojekt där man i samarbete med Ersta Sköndal Högskola kartlägger stadsmissionernas verksamhet till särskilt utsatta grupper. Inför världsfattigdomsdagen, tisdag 17 oktober, släppte organisationen en rapport och bjöd in till ett fullsatt seminarium om fattigdomen i Göteborg.

Fyra grupper har identifieras som lever i särskild utsatthet: människor som lever på långsiktigt försörjningsstöd, EU-medborgare i utsatthet, papperslösa och personer med svenskt medborgarskap som har fallit mellan stolarna.

Ekonomiskt bistånd är enligt socialtjänstlagen egentligen ett tillfälligt stöd, och nivåerna är sådana att det ska gå att klara sig på dem några månader, men Stadsmissionen möter personer som levt i fem-tio åt på försörjningsstöd. Då blir det svårt med större inköp, som vinterskor eller glasögon.

Under 2016 mötte Stadsmissionens familjeverksamhet i Göteborg 1 600 hushåll med 2 200 barn och vid jul hjälpte man 600 familjer med julklappar till barnen.

– Behovet var mycket större, men det är vad vi mäktade med, säger Lennart Forsberg. Vi spelar en helt annan roll nu, en roll där vi blivit en mycket mer central och viktig del för många individer, där våra insatser är avgörande, säger Lennart Forsberg.

Varje dag delas bröd ut till ungefär 100 personer vid Johanneskyrkan och under jul- och nyårshelgen delas ungefär 2 000 portioner mat ut i kyrkan. Behovet av mat ökar.

– Inför 2018 kommer vi behöva göra en organisationsförändring för att kunna hantera mer livsmedel, säger Lennart Forsberg.

Vad är det då som sker – är det ett systemfel, något som ska åtgärdas, eller är det ett systemskifte där välfärdssamhället inte längre kan ta hand om alla medborgare och idéburna organisationer istället får kliva in, frågar sig Stadsmissionen.

– Att något har hänt är uppenbart, kommenterar Ann-Sofie Hermansson, kommunstyrelsens ordförande, som håller med om att samhällets skyddsnät har blivit mer grovmaskiga.

– Det är ett resultat av det offentliga samhällets totala oförmåga att klara skyddsnätet, säger Peter Dellgran, professor i socialt arbete vid Göteborgs universitet.

Men han håller inte riktigt med om att det nu sker ett systemskifte – istället har det funnits systemfel hela tiden.

– Det har alltid varit svårt att få hjälp och alltid funnits grupper som fallit utanför, säger han.

En person i publiken riktar sig till Ann-Sofie Hermansson med frågan om kommunen backar och inte tar ansvar för att de vet att ideella aktörer istället träder in.

– Jag försöker inte svära mig fri, kommenterar hon, och säger att hon ska ta med sig frågan om utsattheten bland personer som levt länge på försörjningsstöd.

– Det måste vi ha en speciell diskussion om.

En annan åtgärd som Ann-Sofie Hermansson vill se är höjda statliga skatter där intäkterna ska gå till kommunerna. Inom Göteborgs stad har man också arbetat för mycket i projektverksamhet, menar hon.

– Det har varit korta puckar och eldsjälar som jobbat men så tar pengarna slut eller personerna orkar inte mer och så försvinner verksamheten. Vi ska inte hålla på med projekt mer utan arbetet med ett jämlikt Göteborg ska in i strukturerna.