Evin Ahmad har just kommit hem till Göteborg från en resa i Stockholm där hon firat sin bästa väns bröllop. Hon gnuggar sina ögon och ber om ursäkt för att hon är sliten.

- Jag tog sådana där åksjuketabletter. Man blir skittrött av dem.

Just nu har hon semester från ett intensivt arbetsår. Hon spelade huvudrollen i filmen Dröm vidare som gick på bio i våras och i höst kommer hennes romandebut. I Sommar i P1 kommer hon att prata om filosofi, skådespel och kroppen. Mer än så vill hon inte berätta i förväg. Lyssnarna ska kunna ta till sig budskapet utan förutfattade meningar. Istället vill hon prata om film. Hon går in på sitt sovrum och kommer ut igen med två runda dekaler som hon haft uppsatta bredvid sängen.

- Jag är skitstolt, kolla här, säger Evin Ahmad.

Dekalerna är så kallade A-märkningar. Den ena dekalen gäller Bechdel-testet, den andra gäller Chavez Perez-testet som jag själv har skapat. För att klara Bechdel-testet måste en film visa två kvinnor som pratar med varandra om något annat än män. För Chavez Perez-testet krävs att två icke-vita personer ska prata med varandra om något annat än brott.

Få svenska filmer klarar av att passera något av testen. Filmen Dröm vidare klarade båda, och Evin Ahmad ser det som ett framsteg.

- När jag var tonåring hade jag aldrig sett en film som Dröm vidare. Det är stort att kunna gå på bio och få se människor som rasifieras och har en underklassproblematik. Det krävs så lite för att man ska känna igen sig. Det räcker med att äntligen få se en tjej med lockigt hår.

Samtidigt vill Evin Ahmad inte bli sedd som en representant för förorten.

- Vem är jag att vara representant? Min morsa skulle vara bättre som representant. Man borde ställa frågan till alla föräldrar som flytt från krig och låta dem vara representanter istället.

Många scener i Dröm vidare spelades in i Stockholms-stadsdelarna Skärholmen och Alby. Hur var det att filma där?

- Det var lyxigt, jag fick inspiration direkt. I en scen skulle min karaktär Mirja gå ut genom en port, på väg till sin första arbetsdag tidigt på morgonen. Då sa jag till regissören att Mirja måste hålla en billig energidryck i handen, för att det är hennes frukost.

Filmteamet ordade en burk energidryck och så filmade de när Evin drack upp den och rökte en cigarett till frukost.

- En timme senare går en tjej förbi och gör precis så som vi filmade, säger Evin Ahmad.

Att spela in i autentiska miljöer väckte minnen från Evin Ahmads egen uppväxt i Akalla och gav impulser till hennes skådespeleri. Annars tycker hon att många filmer som utspelas i förorter är stereotypa.

Bidrar förortsbor själva till stereotypisering, till exempel genom musikvideor?

- Jag vet vad du menar, hiphopvideos med män i grupp, en bil och en hund. Jag har sett de där klichéerna. Men om en rapgrupp vill göra sin egen musikvideo och det där är deras sätt att kunna berätta om sin sanning, då vill jag inte gå in och säga att deras skapande är stereotypt. Det är skönt att vi är många som visar olika bilder av förorter.

Just nu befinner sig Evin Ahmad i en position där många dörrar står öppna. Hon är en bred konstnär som uttrycker sig på film, teater och i text. Någon inriktning för framtiden vill hon inte bestämma sig för.

- Om jag får ett erbjudande som känns kul men som gör mig rädd, då tar jag det.