Novellkonst om ensamhet och utsatthet | Fria.Nu

Recension


Litteratur
Bécon-les-Bruyères och andra texter Författare: Emmanuel Bove Förlag: H:ström Översättning: Kennet Klemets & Kristoffer Leandoer

  • Emmanuel Bove (1898–1945) räknas som en av mellankrigstidens franska klassikerförfattare.
Fria Tidningen

Novellkonst om ensamhet och utsatthet

Den anonyma Parisförorten Bécon-les-Bruyères får liv i Emmanuel Boves novellkonst, skriver Lukas de Veen.

Efter succén med Mina vänner (1924) behöver Emmanuel Bove som relativt ung författare inte längre oroa sig över sin ekonomi. Han får tillgång till Paris finlitterära rum och kan börja skriva på heltid. Han erbjuds ett jobb där han ska skildra en resa men väljer istället att stanna hemma. Han ska ta fasta på spännande och intressanta platser och sevärdheter, men väljer att skildra det vardagliga. Arbetet kommer att mynna ut i en handfull texter som tillsammans med annat alster från Boves produktion nu sammanställts och givits ut av förlaget H:ström.

Samlingen innehåller prosastycken eller kortare noveller om ensamhet, fattigdom och utsatthet. Ord som kanske får samlingen att verka dyster eller svårgenomtränglig, något den egentligen inte är. Bove skildrar förstadens människor på liknande sätt som Will Eisner i sin grafiska roman Ett hus i Bronx eller Elena Ferrante i sin Neapelkvartett – hur det är att bo, leva och älska, men också dö i dessa förorter, långt från storstadens nav och epicentrum.

Texterna kan därigenom sägas spegla den inrutade människans liv, där vardagens tristess i det närmaste blir sövande. Detta är kanske mest påtagligt i Ännu en vän, där berättaren lever en tröstlös tillvaro i ensamhet, kringflackande mellan trädgårdar och parker letandes efter en ny bekantskap. I Möte är det istället obehaget som blir påfallande när huvudpersonen övertalar ett barn att följa med honom hem.

Nobelpristagaren Patrick Modiano har sagt sig inspireras av Emmanuel Bove. Det är inte otänkbart vid en läsning av texterna. Bécon-les-Bruyères är en omärklig förort till Paris och skulle lika väl kunna figurera i någon av Modianos berättelser som i Boves. Det lakoniska berättandet om unga individer som driver fram på gatorna, bland boulevarderna i de yttre arrondissementen är lika tydligt märkbart hos den förre som den senare.

Denna utgåva är en del i förlaget H:ströms serie Europa som sätter Bove jämte Czesław Miłosz och Ödön von Horváth – 1900-talsförfattare som skildrar en samtid som bär slående likheter med världen i dag. Emmanuel Bove är inget undantag bland dessa författares förmåga att sätta ord på vårt tillstånd, och översättarnas förmåga att klä orden i ny språkskrud.

Bécon-les-Bruyères är utan tvekan den bästa av dessa texter. Det är en enda lång miljöbeskrivning av förortens plats och situation. Den verkliga Bécon-les-Bruyères blir en symbol för alla förorter och förstäder, lika anonym som människorna som lever i den. Samtidigt är det också en öm skildring av människans småskurenhet och fulhet, som Leandoer träffande noterar i efterordet. Och det är just i detta Emmanuel Bove blir en riktigt skicklig novellist. Om alla texter i samlingen var på samma nivå skulle detta varit det bästa som givits ut på denna sida av sommaren.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2019 Fria.Nu