Enligt FN:s klimatpanel IPCC räcker det inte att minska utsläppen om vi ska hindra klimatförändringen, utan det krävs en ”stor nettominskning av koldioxid från atmosfären över en lång period”. Vi behöver alltså lagra koldioxid från atmosfären. En lösning på det är ändrade jordbruksmetoder, som innebär att kol lagras i matjorden. Det ger ett snabbare resultat än om vi bara arbetar med att minska utsläppen. Detta är tanken bakom det så kallade 4 promille-initiativet som undertecknades av 25 länder och mer än 75 andra aktörer i samband med klimattoppmötet i Paris i december. Nu återstår att se hur initiativet ska omsättas i verklighet.

Kol är ett av de vanligast förekommande grundämnena i världen och ett nyckelämne i levande organismer och i det organiska materialet i jorden.

– Världens jordbruksmarker innehåller 2,5 biljoner ton lagrad kol, förklarade Frankrikes jordbruksminister Stéphane Le Foll då initativet presenterades.

– En ökning av detta lagrade kol med 4 promille per år innebär att 10 miljarder ton kol per år lagras. Det motsvarar (nettoökningen från) våra människoskapade utsläpp, fortsatte ministern.

Metoderna kan alltså få en mycket stor betydelse i det globala klimatarbetet. Ökade halter av organiskt material i jorden skulle också förbättra jordens bördighet och dess förmåga att hålla vatten – och därmed motståndskraften mot klimatrelaterade problem som torka. Kolinlagring anses därför avgörande inte bara för klimatet utan också för livsmedelstryggheten i en värld där befolkningen väntas öka till 9,5 miljarder invånare till år 2050.

Andre Leu, ordförande för IFOAM, ett samarbetsorgan för regenerativt jordbruk i hela världen, ser initiativet som revolutionerande, eftersom kolinlagring i jord nu är centralt för hur världen hanterar klimatförändringen.

– Genom det här initiativet har den franska regeringen värdesatt det arbete som forskare och jordbrukare har gjort för att demonstrera det regenerativa jordbrukets förmåga att restaurera matjordens naturliga förmåga att lagra kol, säger Andre Leu i en kommentar på organisationen Regeneration internationals hemsida.

Initiativet har inte skrivits in i det globala klimatavtalet som antogs vid COP21, utan ingår i stället i det så kallade Lima-Paris action agenda (LPAA), som är FN:s ramverk för att omsätta klimatarbetet i handling i samarbete med det civila samhället. Initiativet togs av Frankrike och undertecknades den första december i Paris av 25 länder, däribland Sverige, Australien, Nya Zeeland, Tyskland, Storbritannien och Mexiko. Sverige representerades av kung Carl XVI Gustaf och landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Målet är att avsätta resurser för att hjälpa de i dag ”hårt pressade bönderna att bli nyckelaktörer i arbetet för att uppnå en klimatresilient framtid” heter det i LPPA:s pressmeddelande.

Tanken är att stimulera samarbeten och kunskapsutbyte mellan forskningssamhället, det civila samhället, det privata näringslivet och offentliga aktörer. Initiativet har hittills undertecknats av mer än 75 olika aktörer, till exempel lantbruksorganisationer och forskningsinstitut.

Jordbruket är en av de bidragande orsakerna till klimatproblemet, då det står för ungefär en fjärdedel av de globala utsläppen av växthusgaser. Samtidigt påverkas jordbruket negativt av klimatförändringen genom till exempel torka och översvämningar. Men fram tills nu har livsmedelsproduktionen spelat en undanskymd roll i det globala klimatarbetet.

Nu ser vi dock en förändring. Under COP21 vigdes en hel dag särskilt åt jordbruket.

FN har särskilt uppmärksammat tillståndet hos världens jordar, bland annat genom att utse 2015 till Matjordens år. Nyligen publicerades rapporten The status of the world’s soil resources där FN för första gången sammanställer läget för världens markresurser. FN listar tio allvarliga hot, däribland jorderosion, förlust av organisk kol, näringsobalans samt förlust av biologisk mångfald i jordarna. Det visar sig att jordbruket ger upphov till tre problem: koldioxidutsläpp från marken, jorddegradering och erosion.

Lagringen av kol från atmosfären till marken sker naturligt genom växternas fotosyntes. De omvandlar koldioxid från luften till kolföreningar, som sedan blir mat till markorganismerna och lagras i jorden. Men jordbruket, där marken plöjs upp och lämnas bar, bryter denna naturliga kolinlagring. Det gör också att det viktiga kolet i marken reagerar med syret i luften – och bildar växthusgasen koldioxid som avgår till atmosfären. Faktum är att en tredjedel av kolet som nu finns i atmosfären, en gång fanns i matjorden. Tidskriften Nature publicerade 2010 resultatet av en metaanalys där man kommit fram till att utsläppen av koldioxid från världens jordar hade ökat under de senaste årtiondena, och låg år 2008 på cirka 98 miljarder ton.

Världens jordbruksmarker har förlorat mellan 50 och 70 procent av sina ursprungliga kollager, enligt Rattan Lal, forskare vid Ohio state university.

Detta organiska material och de levande organismerna i jorden är avgörande för jordens bördighet. De skapar en gynnsam miljö för växterna, genom att de får tillgång till det vatten, syre och näringsämnen som de behöver. Men plöjningsjordbruket både oxiderar bort det kolrika humuslagret och tar kål på dess organismer, och detta försämrar jordens naturliga bördighet.

Nyligen publicerades FN-rapporten Sustainable financing for forest and landscape restoration, där det framkommer att världens degraderade marker i dag uppgår till 2 miljarder hektar, och att ytterligare 12 miljoner hektar degraderas varje år. Markdegraderingen utgör ett allvarligt hot mot försörjning och livsmedelstrygghet för miljontals människor som är beroende av dem, enligt Douglas McGuire vid FN:s jordbruksorgan FAO. FN har instiftat ett nytt mål för hållbar utveckling (SDG): att uppnå ”markdegraderings-neutralitet” till 2030. För att uppnå det behövs det mer än 300 miljarder amerikanska dollar för att restaurera världens degraderade jordar. Samtidigt har forskare från det så kallade Economics of land degradation initiative räknat ut att förlorade ekosystemtjänster på grund av markförstörelsen kostar upp till 10,6 biljoner dollar varje år.

Det tredje problemet är att den exponerade jorden eroderar, det vill säga förs bort av regn och vind. Markerosionen uppmärksammades av experter från Sheffield university som rapporterade för COP21-konferensen i Paris. De kallade förlusten av jordar ”en pågående global katastrof för världens livsmedelsproduktion” och konstaterade att ”en tredjedel av världens jordbruksmark har gått förlorad på grund av erosion eller föroreningar de senaste 40 åren.”

4 promille-initiativet ska hjälpa jordbrukare att ställa om till metoder som till stor del handlar om att störa jorden så lite som möjligt, och undvika att lämna den bar. Metoder som nämns är häckplanteringar, trädplanteringar och omsorgsfullt planerad betning. Även monokulturer kan göras mindre skadliga genom naturgödsling, mellangrödor och gräsremsor. Jordbruksmetoder som lagrar kol finns alltså redan utvecklade.

Gabe Brown, en jordbrukare som tillämpar de kolinlagrande metoderna på sin gård i norra USA, har mer än tredubblat kolinnehållet i sina jordar sedan han startade 1991.

– Nästa steg är att göra det i större skala och vi är redo att sätta igång, säger Andre Leu till The food and environment reporting network.