Fria Tidningen

Rasism och motstånd i skolan

Rasism och exkluderande strukturer finns närvarande både på skolgården och i klassrummet. Men vilken plats får värdefrågorna i ett skolsystem med ständig betygshets, larm om kunskapsras och marknadstänk? Fria Tidningen har träffat Selma Gusic, från Ungdom mot rasism, och forskaren Anna-Karin Wyndhamn för ett samtal.

I skollagen står det tydligt att respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande demokratiska värderingar ska vara en central del av den svenska skolundervisningen. Demokrati och mänskliga rättigheter finns också med som centralt innehåll i både läroplaner, och kurs- och ämnesplaner. Men vägen från ord till handling kan tyckas lång.

Läsförståelsen, matematik-kunskapen och betygen måste höjas i dag, medan värdefrågorna – att till exempel prata om delaktighet och maktstrukturer, om rasism och främlingsfientlighet och om hur vi behandlar varandra – prioriteras ned.

– Barn som mår bra, presterar också bra. Det är mycket som ska till för att det ska finnas förutsättningar att prestera, och just nu skapar vi inte förutsättningar för att vårt slit ska ge effekt, säger Selma Gusic som är projektledare för Ungdom mot rasisms projekt Normbrytande rättigheter.

Projektet innebär att Ungdom mot rasism, UMR, i samarbete med Malmö stad finns på plats på fyra gymnasieskolor och två högstadieskolor i kommunen och hjälper till att lyfta frågor om likabehandling, normkritik och rasism. Vad arbetet rent konkret går ut på varierar utifrån de olika skolornas önskemål och behov, och UMR vänder sig mot både elever och skolpersonal. Under så lång tid som två till tre år besöker de skolorna, ibland en gång i veckan, ibland en gång i månaden eller mer sällan. Och tiden, att ge projektet långsiktighet och inte låta det bli ett tillfälligt jippo, är direkt avgörande, menar Selma Gusic.

– Det vi har funnit vara det viktigaste verktyget för att lyckas är just möjlighet till relationsskapande. Det handlar om frågor som inte är renodlade kunskapsfrågor, och som är väldigt känsliga för väldigt många.

Känsligheten tror Selma Gusic beror på att det här är frågor som handlar om dig som person, oavsett om du är lärare med uppdraget att diskutera värdefrågor, eller elev som inte har valt att gå i skolan. Då är också representationen i lärarkåren en väldigt viktig del, och det är något hon tror att många skolor skulle behöva jobba mer med.

– Det är viktigt att skolpersonalen ska representera samhället i stort, inte nödvändigtvis den egna orten eller de egna eleverna. Vi har i dag elever som vi hoppas ska kunna ha drömmar, men där samhället inte kan visa på förebilder och på det sättet hämmar vi våra barn.

Anna-Karin Wyndhamn är filosofie doktor vid Göteborgs Universitets pedagogiska institution. Hon har skrivit avhandlingen ”Tänka fritt, tänka rätt. En studie om värdeöverföring och kritiskt tänkande i gymnasieskolans undervisning.”

– Det som förvånar mig mycket, är att man i så låg grad väcker upp diskussioner om maktstrukturer och värderingar i de ämnen där det skulle kunna göras med utgångspunkt i kunskapsstoffet. Svenska, samhällsvetenskap och historia, det är alla ämnen som har väldigt stora möjligheter att lyfta den typen av diskussioner som har med värderingar och lika rättigheter att göra, men det görs alltför sällan.

Varför det är så tror hon till en viss del har att göra med elevjakten; att eleven har blivit en vara på marknaden att tävla om. Hur skolan framställs utåt har blivit allt viktigare, och för till exempel gymnasieskolor som tävlar om att få så många niondeklassare och deras föräldrar som möjligt att intressera sig för just dem, vill man inte ha några dåliga nyheter om skolan. Som att erkänna att det finns främlingsfientlighet på skolan, och kanske hellre låta det som sägs bakom klassrummets stängda dörrar stanna där, och först agera om det sprids externt.

– Jag tror att det är kortsiktigt att tänka så, för man kan ju göra det till en styrka också. Att säga: ”Det finns mycket främlingsfientlighet på vår skola men vi tänker arbeta med det, och vi arbetar med det på det här sättet och gör det här för att det ska bli bättre.”

Att skolor har en temadag per termin mot rasism, eller möjligtvis en temavecka för de ambitiösa, är inte tillräckligt. Anna-Karin Wyndhamn tycker att ett av problemen är att man förlitar sig på tillfälliga externa aktörer, som man dessutom ofta betalar dyra pengar för.

– Det blir en quickfix, och det här är inte frågor som löses på det sättet, menar jag. Den andra delen av kritiken är att man tror att man kan förpacka det här till en slags avbockningsbar punkt, separerat från den dagliga undervisningen och vad som sker i korridoren och i klassrummen.

Men lärarna har som de flesta vet en arbetstyngd vardag där de administrativa uppgifterna ökat, och Anna-Karin Wyndhamn säger att det inte är svårt att förstå att man söker efter enkla lösningar.

– Där tycker jag att man ska stärka lärarna i att de ska få lov att ta ansvar för detta. De kan säkert behöva stöd och kompetensutveckling, men att man från ledningens sida ser att man har personal som känner sina elever, och litar på att de har kunskap om sina ämnen och kan hantera detta.

Selma Gusic från UMR, som är just en av de där externa aktörerna, håller delvis med. Att de startade projektet var bland annat en reaktion mot att de blev inkallade för att hålla en föreläsning här, vara med på en temadag där – och ”lösa problemen”.

– Jag tycker inte heller att man ska ta in en massa aktörer utifrån som kostar mycket, men det finns fler behov än att ha rektor, lärare, vaktmästare, kurator, sjuksköterska, bespisningspersonal och så vidare på en skola. Jag efterlyser funktioner inom offentlig verksamhet som kan jobba med de här frågorna.

– Våra skolor är väldigt utlämnade, de ska klara sig mycket själva samtidigt som samhället lägger väldigt mycket krav på skolorna. ”Vi måste börja tidigt, skolan måste ta sitt ansvar”, hör man ofta, samtidigt som de har väldigt lite stöd.

Men finns det då utrymme i lärarkårens fullspäckade vardag att ta i de här stora frågorna? Utan att man måste sänka ambitionerna för att nå målen i matematik och engelska. Anna-Karin Wyndhamn menar att det mycket väl finns det, och att problemet istället är att skolledningar legitimerar att fokus ligger på annat än kombinationen av kunskapsutveckling och demokratifostran. Skolans ekonomi och nästa termins söktryck prioriteras framför värdefrågorna.

– Skolledningar och förvaltningar måste börja tänka lite mer långsiktigt. Vad blir priset vi betalar? Vilka luckor finns för de barn och ungdomar som lämnar skolan?

– Så som samhället i dag ser ut med väldigt stark polarisering, i det läget behöver vi mer än någonsin unga människor som med kritisk sans ser igenom den typen av svartvita argument.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Ny app gör att fler anmäler hinder

Höga trottoarkanter eller trappsteg och brist på skyltning är exempel på de enkelt avhjälpta hinder som försvårar mångas vardag. I våras lanserade Göteborgs stad en ny app för att anmäla hindren. Det har gett resultat.

Göteborgs Fria

De sittstrejkar mot utvisningar

I solidaritet med de ensamkommande som strejkar i Stockholm pågår sedan i fredags en strejk också vid Järntorget.

Göteborgs Fria

© 2024 Fria.Nu