Bortglömda flyktingar möter hinder i Sverige | Fria.Nu
  • I dag finns inga siffror över hur många flyktingar med funktionsnedsättningar som har kommit till Sverige.
Fria Tidningen

Bortglömda flyktingar möter hinder i Sverige

Att fly från sitt land och komma till ett helt nytt är för de allra flesta en enorm påfrestning. För personer med olika typer av funktionsnedsättningar är det ofta mer krävande. Flera organisationer uppmärksammar nu brister i Migrationsverkets mottagande.

Organisationen DHR har upplevt att frågan om flyktingar med funktionsnedsättningar har försvunnit i debatten. Rasmus Isaksson är förbundsordförande för DHR och säger att det är både konstigt och illavarslande att det inte pratas mer om det.

– Debatten om flyktingsituationen är något som jag tycker det är viktigt att funktionsrörelsen också är med i. Vi jobbar dagligen med frågor om människosyn, och vårt engagemang för människors lika värde begränsas inte av Sveriges gränser.

Bland annat går DHR ut med krav på att regeringen ser till att nyanlända personer med funktionsnedsättning får det stöd och de hjälpmedel de behöver. Rasmus Isaksson berättar om ett exempel, en person som DHR har haft kontakt med som finns på ett av Migrationsverkets boenden i Skåne och som har varit i Sverige i flera år. Personen har bland annat fått avslag på sin ansökan om färdtjänst.

– Det har hittills varit stopp överallt på grund av att han inte är folkbokförd på en kommunal adress. Det ger hans situation, integrering, möjligheter och livskvalitet ett sämre utgångsläge än för andra flyktingar och det är detta vi kritiserar.

DHR hoppas att mannen ska få ett personligt ombud och stöd för att mer fritt kunna ta sig bort från boendet, för att kunna komma till affär eller frisör till exempel.

– Han vill vara en aktiv person i vårt samhälle, och då är det viktigt att inte vårt system hindrar honom från att vara det. Han har sagt till mig att han har en värre situation här i Sverige än han hade i sitt hemland.

För det handlar inte bara om att personerna ska ha rätt till vissa insatser. De kan också behöva stöd och hjälp för att förstå vilka rättigheter som finns, hur man får tillgång till olika insatser och att samordna dem.

– Om man då kommer från ett annat land och inte kan språket och inte känner till hur det fungerar här är det jättesvårt.

Bengt Gradin är verksamhetsexpert för processen boende och stöd på Migrationsverket, och han säger att de personer som har fått uppehållstillstånd men fortfarande bor kvar hos Migrationsverket kan hamna i ett slags limbo.

– Det här handlar om personer som har bott länge hos oss, och som ändå har svårt att få stöttning. Det är ju egentligen kommunen som ska ta vid, men man gör inte det innan personen är folkbokförd. Då måste Migrationsverket ta de kontakterna, framför allt med landstinget.

Däremot säger han att vad det gäller tillgång till hjälpmedel så ska det finnas det som behövs på alla boenden.

När det gäller flyktingar som är döva eller hörselskadade är problemen delvis andra. Där finns det ett bra system, säger Anna Kain Wyatt som är generalsekreterare för Sveriges dövas ungdomsförbund, SDUF. Migrationsverket har nämligen ett samarbete med Västanviks folkhögskola, som innebär att döva flyktingar får vara där och lära sig det svenska teckenspråket innan de påbörjar sin asylprocess.

– På så sätt får de en rättvis chans att berätta varför de har asylskäl. Problemet är att kunskapen om avtalet med Västanvik inte finns hos många av handläggarna på Migrationsverket.

Bengt Gradin på Migrationsverket säger att avtalet med Västanvik är något som tas upp i den introduktionsutbildning som finns för alla nyanställda.

– Vi har ett sådant tryck just nu i vår verksamhet att det är svårt att att hinna med att utbilda alla nya, och att se till att alla vet om de resurser vi har på Migrationsverket. Men många vet, säger han.

Problemen är inte nya, men har aktualiserats i och med att så många fler flyktingar än vanligtvis har kommit just under hösten.

– Döva volontärer har varit med och tagit emot flyktingar, och då märkt av det mycket tidigare än det vi förut har hört om, säger Anna Kain Wyatt och fortsätter:

– Det kan ta ganska lång tid innan Migrationsverket ens förstår att de är döva, man förstår inte varför man inte kan kommunicera, och det tar väldigt lång tid att komma igång med processen över huvud taget.

En annan aspekt som SDUF tillsammans med Sveriges dövas riksförbund vill uppmärksamma gäller döva ensamkommande barns och ungas situation.

– Det finns många kommuner där det inte bor några döva familjer, och det finns bara dövskolor i vissa kommuner. Det vill vi att man tar hänsyn till innan Migrationsverket gör kommunplaceringen, och bara placerar i döva familjer och i kommuner där det finns utbildning, säger Anna Kain Wyatt.

Men medan Anna Kain Wyatt berättar att ganska många flyktingar som är döva vill ta sig till just Sverige för att de känner till samarbetet med Västanviks folkhögskola och att man får lära sig teckenspråk där, vill Rasmus Isaksson från DHR uppmärksamma en annan aspekt. Relativt få som kommer till Sverige har funktionsnedsättningar. Rasmus Isaksson jämför med det faktum att majoriteten av flyktingarna som kommer är män, vilket har uppmärksammats i olika debatter under hösten. Där sägs det dels att kvinnor drar sig för flykten i sig, att resan är för farlig, och att även när de ger sig iväg är det män som har störst chans att klara sig hela vägen fram.

– Är det så för personer med funktionsnedsättningar också – och vad händer i så fall med de som blir kvar? Vi vill att regeringen ställer frågan om hur personer med funktionsnedsättning som inte kan fly garanteras säkerhet och tillgång till humanitär hjälp.

Väl på plats i Sverige tar nästa problem vid.

– Det råder brist på boenden, och om man har nedsatt rörelseförmåga är det viktigt att man får en viss standard. Många kan till exempel inte sova på golvet, och man behöver tillgängliga badrum och toaletter, säger Rasmus Isaksson.

I den svåra situation som råder, har Migrationsverket bland annat sänkt sina kvalitetskrav för att lyckas få fram tillräckligt många platser. Bland annat gäller det minsta kvadratmeters boendeyta per person, och maxantal per rum och antal toaletter. Men Bengt Gradin säger att detsamma inte gäller tillgänglighetskraven.

– Nej, det har vi inte gjort i samma mån. De har varit ganska låga från början och skulle vi sänka dem går vi ju bakåt. Det är framför allt ordinarie lägenheter som har fått delas upp, det har inte med tillgängligheten att göra.

DHR har ingen statistik kring hur många flyktingar med funktionsnedsättningar som kommit till Sverige, eller hur många av dem som upplever problem på till exempel Migrationsverkets boenden i Sverige. Rasmus Isaksson menar att det delvis är just därför frågan måste lyftas, och det man vill att regeringen ska göra.

– Eftersom ingen letar efter de här fallen får vi ingen data på det. Vi vill att regeringen ska undersöka situationen, säger Rasmus Isaksson.

Fakta: 

DHR

DHR står för delaktighet, handlingskraft och rörelsefrihet, och är en organisation för personer med nedsatt rörelseförmåga. DHR har 160 avdelningar, och cirka 12 000 medlemmar i Sverige.

Annons

Rekommenderade artiklar

Ny app gör att fler anmäler hinder

Höga trottoarkanter eller trappsteg och brist på skyltning är exempel på de enkelt avhjälpta hinder som försvårar mångas vardag. I våras lanserade Göteborgs stad en ny app för att anmäla hindren. Det har gett resultat.

Göteborgs Fria

De sittstrejkar mot utvisningar

I solidaritet med de ensamkommande som strejkar i Stockholm pågår sedan i fredags en strejk också vid Järntorget.

Göteborgs Fria

© 2019 Fria.Nu