En operaväv som binder ihop våra liv | Fria.Nu
  • Den stora vävoperan är ett nyskrivet operaverk där den moderna globala textilindustrin möter det svenska kulturarvet och två kvinnors passion för vävningens hantverk står i fokus. I rollerna som Hanna och Shapla ses Agnes Wästfelt och Anna Forsebo. Scenkläderna har kostymören Åsa Gjerstad skapat av secondhand-textil.
Fria Tidningen

En operaväv som binder ihop våra liv

På tvåårsdagen av den tragiska olyckan då textilfabriken Rana Plaza i Bangladesh kollapsade och över 1 000 människor miste livet, hade Den stora vävoperan premiär på Textilmuseet i Borås.

– Vi vill hylla det som berör oss varje dag: textil, och människorna bakom den, säger den konstnärliga ledaren Lisa Hansson.

Den stora vävoperan är en fristående fortsättning på det kritikerrosade operaverket Den lilla vävoperan som Lisa Hansson och Stefan Klaverdal turnerade med runt om i Sverige under 2012. I Den lilla vävoperan stod själva hantverket i centrum, nu tar de det ett steg vidare.

– Vi ville göra något mer på temat och utveckla det genom att berätta om nutiden, industrin och konsumtion. Under arbetet inträffade katastrofen i Bangladesh vilket berörde oss starkt. Vi beslöt oss för att föra in denna händelse i verket, säger Lisa Hansson som tillsammans med Stefan Klaverdal står för den konstnärliga ledningen.

Intresset för att arbeta med textil har funnits med länge i Lisa Hanssons konstnärliga arbete. I scenkonstgruppen Kel gjorde Lisa Hansson, tillsammans med Jonna Sandell och Anna Littorin, redan i början av 2000-talet en musikperformance som utgick från stickning. När hon sedan träffade Stefan Klaverdal använde de också stickning som en del i verket Sounds of insanity, vilket handlade om psykisk ohälsa.

Till ljudet av dunkande vävstolar berättas i Den stora vävoperan om två olika kvinnoöden; Hanna Jönsson som levde och verkade på Lilla Rödde gård i Skåne i slutet av 1800-talet och den fiktiva nutida textilarbeterskan Shapla från Bangladesh. Mycket av researcharbetet har Lisa Hansson lagt på att försöka få en inblick i hur villkoren ser ut för livet för en textilarbetare i Bangladesh.

– Jag har aldrig varit där, utan fått skapa en förståelse genom att prata med folk som varit där, studerat böcker och sett på dokumentärfilmer. Sen har jag fått använda min fantasi för att försöka sätta mig in i hur det skull vara att ha ett sådant jobb.

Det har länge förts en debatt om avsaknaden av intressanta och utmanande kvinnoroller inom operan.

För Lisa Hansson och Stefan Klaverdal blev det denna gång naturligt att utesluta mansrollerna.

– Vi kände direkt att vi enbart ville ha kvinnoroller. Vi ville inte heller ha de traditionella kvinnorollerna där en hjältinna till slut får sin hjälte. Vi hade även planer på att enbart ha kvinnliga musiker, men det föll på att vi inte hittade någon kvinnlig slagverkare i Malmö som kunde.

Är det en feministisk opera?

– Ja, både Shapla och Hanna har det gemensamt att de väljer att gå sin egen väg och skapa sina egna liv. Shapla väljer att flytta hemifrån som 14-åring, då man inte räknas som barnarbetskraft längre, för att söka sig en framtid i textilindustrin. Hon har en utveckling i operan då hon efter tragedin blir talesperson för sina medsystrar.

Agnes Wästfelt och Anna Forsebo gör rollerna som Shapla och Hanna. Lisa Hansson är med som rösten till en tredje karaktär – tiden.

– Hon är ett slags öde som spinner och klipper av livets tråd, och binder ihop de båda kvinnornas liv. Hon representerar även vävandet i föreställningen.

Väven som en metafor över livet känns central?

– Det stämmer. Textil binder oss samman över tid och rum, väver samman öst med väst, fattig med rik.

Borås är vårt centrum för textilindustrin och att Den stora vävoperan sattes upp på Textilmuseet gjorde att djupare innebörder förankrades.

– Det var en enormt fascinerande och stimulerande miljö för oss. Där finns alla dessa fantastiska textilier som lyser i alla färger. Scenografer och kostymör valde faktiskt att tona ner dessa för att verket skulle få egen lyskraft, säger Lisa Hansson. Sen är byggnaden en gammal textilfabrik som gör miljön väldigt autentisk.

Det finns planer för en turné, men ännu vågar Lisa Hansson inte avslöja för mycket kring denna.

– Vi har inte börjat tänka på den. Efter premiären njuter vi av den fina responsen vi fått. Det har varit en kraftansträngning och hela teamet har jobbat så hårt för det här. Hela föreställningen har verkligen varit ett enda stort grupparbete.

Annons

Rekommenderade artiklar

Hon ger ut sin egen poesi

Louise Halvardsson gav ut sin diktsamling Hejdå tonårsångest - 35 dikter innan 35 på eget förlag. Nu har hon nominerats till Selmapriset.

Fria Tidningen

Feministisk sf-klassiker blir musik

Hur låter en bok? Kompositören Erik Dahl ger svaret då han stiger in i Ursula Le Guins litterära universum för att tolka klassikern Mörkrets vänstra hand.

Fria Tidningen

Solidaritetsorkester med hopp om framtiden

Christopher Ali Solidarity Quartet är svåra att sätta fingret på. Muslimsk mystik, ökenblues och svenskt vemod är några av inslagen på debutalbumet To Those Who Walked Before Us.

Fria Tidningen

© 2019 Fria.Nu