Under hösten 2014 genomförde Skolinspektionen tillsyn i de 30 kommuner som under början av förra året hade störst andel asylsökande barn. Syftet var att granska om asylsökande och papperslösa barn går i skolan och om den utbildning de får följer de lagar och förordningar som finns.

– Överlag är det så att många kommuner har börjat konstatera att detta är en fråga som inte kommer att försvinna och som det måste arbetas väldigt aktivt med. En del kommuner är bekymrade över hur de ska klara uppdraget med att erbjuda samma utbildning som ges till andra barn, säger Anna Sandell, projektledare på Skolinspektionen.

– Det är en växande grupp barn och får de inte utbildning och de stödinsatser de behöver får de sämre förutsättningar för livschanserna framöver, och utöver det är skolan viktig för det allmänna välbefinnandet för barnen, fortsätter Sandell.

Varje enskild kommun har efter tillsynen fått ett beslut. I de fall brister påpekats har kommunen fått tre månader på sig att vidta åtgärder och sedan redovisa vad de gjort för att komma till rätta med bristerna. En brist som uppdagats i flera kommuner är att studiehandledning inte kan ges på modersmålet.

– Det stödet är väldigt viktigt för de här barnen för att de inte ska tappa fart i sin kunskapsutveckling. Vad vi har sett är att kommunerna har svårt att få tag på personal med lämplig kompetens, säger Sandell.

Skolinspektionen har även pekat på olika utvecklingsområden där kommunerna behöver utveckla sitt arbete när det gäller papperslösa och asylsökande barns skolgång. Dessa områden har kommunerna tolv månader på sig att förbättra och redovisa för myndigheten.

– Vi har kunnat konstatera att det generellt saknas kompetens inom kommunerna att ta emot den här gruppen av barn. Många mindre kommuner har svårt att rekrytera personal, men vi har även kunnat konstatera att det inte ges mycket kompetensutveckling till den personal som redan finns. Det har gett konsekvenser i form av att vi i många kommuner exempelvis talat om att de behöver utveckla sitt arbete med att kartlägga barnens tidigare erfarenheter och kunskaper, så att de får undervisas på rätt nivå.

I rapporten framgår att kommunerna och Migrationsverket har olika uppgifter om hur många barn som vistas i kommunen vid ett givet tillfälle.

– Vi kan inte säga vad det beror på att det finns skillnader i uppgifterna, men vi har frågat kommunerna hur de ser på den skillnad som finns. De menar till exempel att en del barn tackat nej till utbildning eller att de vid tillsynstillfället inte hunnit skriva in nya barn. Men det förklarar inte hela skillnaden.

Anna Sandell menar att kommunerna kanske behöver ta hjälp och få igång ett bättre samarbete med olika förvaltningar och frivilliga organisationer för att få korrekt information om vilka barn som finns i kommunen. Något som Flyktinggruppernas riksråd, Farr, tycker är positivt.

– Mer nätverkande med ideella organisationer skulle hjälpa papperslösa och asylsökande barn och vi kan även bidra med kunskap om hur man kan bemöta behoven hos dessa barn, säger Linda Persson, styrelseledamot i Farr.

Genom sitt engagemang för asylsökande och papperslösa människor inom Ingen människa är illegal har Persson sett vad skolan betyder för dessa barn.

– Det är inte bara en rättighet enligt barnkonventionen att få utbildning utan skolan är förhoppningsvis även en trygghet för dessa barn där de kan få utrymme att tänka på något annat. Skolan bidrar till något slags vardag och fyller även på så sätt en väldigt viktigt funktion, säger Persson.

Skolinspektionen håller just nu på att följa upp om kommunerna vidtagit de åtgärder som myndigheten beslutat om och under hösten ska myndigheten följa upp hur kommunerna arbetat med de utvecklingsområden som lagts fram.