Total panik är en bok om just det. Total panik. Tomas Zackarias Westberg har skrivit en bok om att få panikångestattacker och knappt klara de små sakerna i vardagen, samtidigt som livets allra största händelser måste hanteras.

Föräldramötet på dagis hinner knappt börja innan paniken kommer. Det går inte att åka tunnelbana och knappt att gå till affären och handla. Störst av allt framträder den stora rädslan att inte vara tillräcklig för sitt barn. Total panik utforskar den där rädslan genom att ömsom visa nuet och ömsom söka sig tillbaka till barndomen.

I barndomsbilderna är det relationen, eller ickerelationen, till föräldrarna som träder fram. Tomas Zackarias Westberg arbetar sparsmakat. Scenerna i boken framstår som väl utvalda. Pappan som inte kan köra bil ens på morgonen, mammans besvikelse och ilska. Familjeträffen på behandlingshemmet i Norrköping. Mamman som flyttar ifrån dem.

När mamman får cancer inleds en smärtsam process, genom sjukdomen, mot dödsbädden. Skildringen av de där samtalen, känslan av att de inte riktigt når fram till varandra, att någon alltid tar illa upp. Det är stark läsning.

Samtidigt som Tomas Zackarias Westberg söker sig tillbaka i livet, där mönstren kan finnas, blir berättelsen aldrig psykologiserande. Han håller sig till de där händelserna och relationerna som har betytt någonting, men han lämnar över dem till läsaren. Han låter berättelsen söka sig fram.

Själva formgivningen av boken bidrar till det lugna, poetiska berättandet. Det är en teckning på varje sida. Boken är mer än 300 sidor tjock och vilar behagligt i handen. Det är varsamt berättat och mycket läsvärt. Allt till ett soundtrack av Lou Reed, Sonic youth, Spark, Depeche mode och Siglo XX.