Feministisk kamp över hela världen | Fria.Nu
  • Övre raden: Nusher Omar Uwase, Uganda, Varaporn Chamsanit, Thailand, Roozbeh Behtaji, Iran. Nedre raden: Lina Theodorou, Grekland, Irina Aristarkhova, Ryssland, Didem Gurdur, Cypern. Höger: Carmen Blanco Valer, Peru.
Fria Tidningen

Feministisk kamp över hela världen

Fria Tidningen har frågat feminister på olika platser i världen om Internationella kvinnodagen.

På söndag firas Internationella kvinnodagen och kvinnors kamp och rättigheter uppmärksammas runtom i världen. Fria Tidningen har dykt ner på några olika platser och frågat feministiska aktivister om feminism och 8 mars.


Grekland

Lina Theodorou är grekisk advokat och medlem i Syrizas ungdomsförbund där hon är aktiv i feministiska frågor.

Hur skulle du beskriva den feministiska rörelsen i Grekland?

– Feminism som en del av den politiska agendan har växt de senaste åren, efter en tid av tillbakagång under 1990-talet. De huvudsakliga fokusområdena är just nu rättigheter på arbetsmarknaden, reproduktiva rättigheter och sexism. Det här nya intresset märks bland annat i det ökande antalet artiklar, magasin, böcker och arrangemang på temat.

Hur kommer kvinnodagen uppmärksammas? 

– I Aten hålls en årlig marsch organiserad av olika feministiska grupper och massor av feministiska arrangemang hålls - öppna workshops, filmvisningar och så vidare.

Vad kan vi lära oss av de grekiska feministerna?

– Även om den grekiska, feministiska rörelsen har en ganska liten tradition i jämförelse med andra västerländska länder, har den en ganska viktig poäng och det är sammanförandet av den traditionella feministiska rörelsen med hbtq-rörelsen. Det här sammanförandet är användbart eftersom det hjälper till att attackera sexismens båda bärande pelare – kön och sexualitet.


Ryssland

Irina Aristarkhova är konstvetare och feminist och undervisar i feministisk teori och samtida estetik, just nu på en konst- och designskola i USA.

Hur skulle du beskriva feminismen i Ryssland?

– Den feministiska rörelsen som ett gräsrotsfenomen, började först med Perestrojkan, så den är ganska ung. Under Sovjet-tiden förknippades ordet feminist mest med västerländska kvinnor, framför allt amerikanska. Och nu, med en ännu mer aggressiv USA-hysteri, kan du föreställa dig att ”feminist”, även i akademiska kretsar, är ett ännu mer laddat ord. Vi får inte glömma att Pussy Riot är en öppet feministisk grupp och därför stämplats som ”syndare”.

Hur kommer kvinnodagen uppmärksammas?

– Just nu sker en väldigt intressant politisering av dagen. Det brukade vara ännu en av dessa dagar med blommor och presenter. Men då frågor om kvinnors och hbtq-personers rättigheter börjar ses som alltmer pro-västerländskt, alltså lika med anti-ryskt i dagens Ryssland, börjar alltfler vilja förändra kvinnodagen till en demonstrationsdag för att uppmärksamma kvinnors och hbtq-personers rättigheter och samtidigt rikta kritik mot staten.

Vad kan vi lära oss av ryska feminister?

– Vad vi kan lära av Ryssland är att sekularism har sina problem, speciellt då staten ingriper i ditt privatliv, men att vi aldrig ska ta våra friheter för givna.


Cypern

Didem Gurdur är medlem i Nya cypriotiska partiet, ett miljö-, socialistiskt-, anti-militaristiskt och feministiskt parti i Nordcypern. Hon är aktiv i den feministiska delen av partiet, YKP-fem.

Hur skulle du beskriva den feministiska rörelsen i Cypern?

– Det har alltid funnits feministiska individer, men feministiska organisationer är ganska nya på Cypern. Det finns kvinnoförbund och kvinno­organisationer inom politiska partier, men de flesta av dessa definierar sig inte som feministiska organisationer.

Hur kommer kvinnodagen uppmärksammas?

– Det finns en 8 mars-kommitté som består av 19 olika kvinnoföreningar som kommer att anordna olika arrangemang. Sedan kommer också alla organisationer, politiska partier och organisationer samlas i Nikosia för att gå en marsch som avslutas i stadens historiska delar där det blir olika firanden.

Vad kan vi lära oss av de cypriotiska feministerna?

– Feminism på Cypern är undervärderad och kvinnor måste kämpa på alla nivåer. Men den feministiska rörelsen växer varje dag och feminister stöttar varandra och hittar olika vägar för att samarbeta och hjälpa varandra. Det andra kan lära sig av oss är att fortsätta kämpa – även i motvind.


Iran

Zahra Bayati är politisk flykting från Iran och sedan länge engagerad i feministiska frågor både i Iran och i Sverige.

Hur skulle du beskriva den feministiska rörelsen i Iran?

– Efter 1979, med en maktaparat som i islams namn begränsar kvinnornas rättigheter och stödjer ett patriarkalt system, har den feministiska kampen mer fått rikta sitt fokus mot kvinnors rättigheter i samhället. Men det betyder inte att den kampen är separerad från kampen för yttrandefrihets-, rättvise- och miljöfrågor. Om vi ska sammanfatta kvinnornas närvaro i den politiska kampen har den blivit starkare på grund av de motgångar som den har fått i frågor som berör kvinnors rättigheter i samhället och i familjen.

Hur kommer kvinnodagen uppmärksammas?

– Jag kan inte ge något exakt svar eftersom jag bor i Sverige och regeringen har dessutom utlyst en annan dag till kvinnodag – Mohammeds dotters födelsedag. Men jag kan tänka mig att 8 mars kommer att firas av dem som har internationella kontakter och många kvinnor i intellektuell medelklass kommer att få gratulationer av sina manliga bekanta.

Vad kan vi lära oss av de iranska feministerna?

– Att man inte kan driva kamp utifrån bara en ståndpunkt och ett fokus och därmed separera rättvise­kampen, miljöengagemanget och antirasismen från kampen för kvinnors rättigheter.


Thailand

Varaporn Chamsanit, ordförande, organisationen för kvinnors välbefinnande och jämställdhet.

Hur skulle du beskriva den feministiska rörelsen i Thailand i dag?

– För 20 år sedan fokuserade kvinnoorganisationer mer på ”kvinnofrågor” i en snäv bemärkelse där man arbetade med marginaliserade kvinnor. Nu finns en större blandning med en mängd grupper som arbetar med olika frågor, som rätten till abort och hbtq. I dag finns en större förståelse för hur en könad kultur och politiska och sociala strukturer påverkar både kvinnor och män. Det görs också försök att överbrygga arbetet mellan olika grupper, till exempel mellan kvinno- och hbtq-grupper. Det finns en ökad förståelse för att kön och sexualitet är något som påverkar alla människors liv, fast på olika sätt.

Hur kommer kvinnodagen uppmärksammas?

– Det kommer hållas en hel del arrangemang i Bangkok, varav ett arrangeras av vår organisation tillsammans med nätverket ”Stoppa våld mot kvinnor” på lördag. Temat är ”rör dig för att stoppa våldet mot kvinnor” och vi kommer att bjuda in allmänheten att delta i olika aktiviteter. På lördag bjuder vi in till att dansa i ett globalt uppror som vi kallar ”en miljard reser sig mot våldet mot kvinnor”.

Vad kan andra lära av thailändska feminister?

– Svårt att svara på, jag antar att vi också vill lära av feminister från andra länder.


Uganda

Nusher Omar Uwase är en östafrikansk designer och hbtq-aktivist som skapat ett klädmärke för att uppmärksamma hbtq-rättigheter i Uganda och Rwanda. Hon har även arbetat med feministiska frågor i båda länderna.

Hur skulle du beskriva den ­feministiska rörelsen i Uganda?

– Det finns en stark, men väldigt liten, feministisk rörelse som slåss för kvinnors rättigheter och samtidigt en ännu starkare kultur som håller oss tillbaka. Kvinnor, och speciellt unga kvinnor, kämpar med att möta förväntningarna både i form av den traditionella kvinnorollen och den västerländskt influerade kvinnan. Men det finns en stark kvinnorörelse av välutbildade kvinnor i parlamentet och i företagssektorn som kämpar för våra rättigheter och syns och hörs i medierna.

Hur kommer kvinnodagen uppmärksammas?

– Det är en officiell högtidsdag och en ganska stor sådan. Det finns också en allmän uppfattning om att alla kvinnor ska ”skämmas bort”, pojkvänner och söner lagar mat och ger presenter till kvinnorna. Ganska löjligt eftersom det förutsätter att det är kvinnor som tar hand om hushållet.

Vad kan vi lära oss av de ugandiska feministerna?

– I väst har kvinnor visserligen fått makt och tillgång till arbetsmarknaden men det kommer samtidigt med pressen om att vara en ”bra mamma”. Här kommer ingen se dig som en dålig mamma om du går tillbaka till jobbet efter tre månader eller lämnar dina barn hos en nanny större delen av dagen. Tyvärr så är ju detta något begränsat till kvinnor med bättre ekonomi, men jag tycker ändå att det är något västerländska feminister borde sträva efter.


Peru/Latinamerika

Carmen Blanco Valer kommer från Peru och är folkrörelseaktivist inom feministiska frågor och miljö- och globalrättvisefrågor och väl insatt i de latinamerikanska feminismerna.

Hur skulle du beskriva den feministiska rörelsen i Latinamerika?

– Den är mer kollektivistisk. Sedan 1980-talet hålls gigantiska, feministiska träffar där alla möjliga kvinnor deltar – hemarbetare, urfolkskvinnor, katolska kvinnor och sexarbetare. Det är på ett sätt mer folkligt. Här får också miljöfrågorna plats på ett helt annat sätt, man har insett att feminismen måste ta miljöfrågan på allvar, för utan miljön har vi ingenting kvar, då finns ingen feminism heller.

Hur kommer kvinnodagen uppmärksammas?

– I flera länder i Latinamerika har regeringar försökt göra om kvinnodagen till något slags mors dag, ofta vänsterregeringar som kommer från en sådan tradition där man firat 8 mars. Men kvinnorörelserna kämpar för att det ska fortsätta vara en kampdag - det började med kamp och fortsätter med kamp.

Vad kan vi lära oss av latinamerikanska feminister?

– Glädjebejakande – de kan ta ifrån oss allt men inte glädjen. Sedan finns det ett bejakande av moderskapet som västerländsk feminism tagit avstånd ifrån. Men det handlar inte om att förhärliga moderskapet eller att se det som något essentialistiskt, utan om att bejaka och vårda livet.

Fakta: 

Började firas i början av 1900-talet

Förslaget till en internationell kvinnodag, en parallell till den internationella demonstrationsdagen första maj, presenterades vid en internationell socialistisk kvinnokonferens i Köpenhamn 1910. Tanken var att kraven på kvinnlig rösträtt och kvinnorörelsen skulle lyftas den dagen. Dagen firades sedan på olika vårdatum i flera länder i några år, bland annat i Sverige.

Efter den ryska revolutionen 1917 splittrades vänstern, men kommunistiska rörelser fortsatte att fira kvinnodagen och fastslog den till den 8 mars.

Under tiden mellan första och andra världskriget förbjöds kvinnodagen i de fascistiska och nazistiska staterna i Europa. Men under andra världskrigets slutfas 1945 samlades vänsterkvinnor den 8 mars till en manifestation i London.

Under 1950-talet firades dagen mest i Östeuropa och i Sovjetunionen. 1969 fick den dock ny kraft i väst med den växande feminismen.

1980 utnämnde FN den 8 mars till en internationell kvinnodag. Idag är det en officiell högtid i många länder. Dagen har dock olika inriktning, i vissa länder är den fortfarande en aktivist- och demonstrationsdag för kvinnors rättigheter, medan den i andra länder har blivit en slags mors dag och i ytterligare andra firas kvinnor genom att ges blommor och gåvor.

Källor: Nordiska Museet, globala informationsnätverket International Women´s Day

Annons

Rekommenderade artiklar

Indiska protester lyfte ödesfråga

8 mars

Massprotesterna mot en brutal gruppvåldtäkt i Indien runt årskiftet gav eko världen över och riktade uppmärksamheten mot ett globalt fenomen: det utbredda våldet mot världens kvinnor. Kan en global rörelse födas ur vreden på New Delhis gator?

Fria Tidningen

Strejk, statistik och Sägifrån – detta gör facken på 8 mars

8 mars

Mens på arbetsplatsen, en kampanj mot Moderaterna samt en kvinnostrejk mot patriarkatet. Facken må ha olika syn på de viktigaste frågorna och bästa metoderna för feministisk kamp – men de som Fria pratat med är överens om att kampen behövs. Inte minst för att hålla liv i Metoo-rörelsen.

Fria Tidningen

Detta gör fackförbundet Unionen på 8 mars

8 mars

Fria har pratat med de största facken och frågat vilken som är deras viktigaste fråga att jobba med, vilket ansvar de har och hur de aktivt arbetar med Metoo.

Fria Tidningen

Detta gör Syndikalisterna SAC på 8 mars

8 mars

Fria har pratat med de största facken och frågat vilken som är deras viktigaste fråga att jobba med, vilket ansvar de har och hur de aktivt arbetar med Metoo.

Fria Tidningen

© 2019 Fria.Nu