– Vi ägnar oss åt ”utbildning”, blinkar grundaren av en verksamhet för handikappfrågor, som vill vara anonym på grund av säkerhetsrisken.

– Och den ser vi till att göra mycket av…

Sedan den omstridda antiterror-lagen antogs i Etiopien för sex år sedan har landets människorättsorganisationer tvingats bli allt listigare. Lagen gör det straffbart för organisationerna att få mer än tio procent av sina medel från utlandet.

– Vissa låtsas nu ägna sig åt något annat än förändringsarbete, andra har förvandlat sina verksamheter till företag. Genom att byta namn och utseende kan de ibland arbeta vidare under ett företags täckmantel, berättar socialarbetaren Minassie Alemayehu, som är landets programansvarige hos volontärorganisationen Projects Abroad.

Lagen motiveras med att organisationers ekonomiska medel måste kunna granskas – utländsk inblandning anses inkräkta i landets nationella angelägenheter. Etiopien är en snabbväxande ekonomi med en tillväxt som länge legat på runt åtta procent, men landet är fortfarande ett av världens fattigaste och mest biståndsberoende.

– Vi går igenom förändring och en snabbare sådan än stora delar av världen, säger Minassie Alemayehu.

– Regeringens fokus ligger på ekonomin och den sätts framför människorätten. När utländskt finansierade organisationer försöker stävja effekterna av den här prioriteringen motarbetas de med hjälp av antiterror-lagen.

Många hjälporganisationer är helt beroende av medel från utlandet för att kunna bedriva sin verksamhet. På grund av lagen har aktörer inom demokrati, rättshjälp och människorätt gått miste om enorma belopp de senaste sex åren. Organisationer som varit helt utlandsfinansierade har efter 2009 förlorat 90 procent av sitt ekonomiska stöd. En stor del av dem har i dag därför behövt stänga ner verksamheten i landet eftersom de inte kunnat arvodera sin personal eller arrangera utgiftskrävande aktiviteter.

Barnrättsorganisationen Jerusalem Children and Community Development Organization är en av de många organisationer som påverkas av antiterrorlagen. Organisationen verkar för att få det lokala samhället att vårda föräldralösa barn, via föreningar, träningscenter, gräsrotsaktörer, kunskap och utbildning. För organisationens grundare, Mulugeta Gebru, är det frustrerande – det finns så mycket arbete som behöver utföras.

– Vi vill se till att samhället, utöver närhet, förser barnen med allt annat de behöver kunna. Hälsovård, jämställdhet, odling, ekonomi, ledarskap, sina rättigheter, lagen, att nyttja lokala resurser, konflikthantering, berättar Mulugeta Gebru.

– Vi arbetar ofta med lägre nivåer för samhällsstyret än den nationella. I distrikt och stadsdelar går det snabbare och är mindre byråkratistyrt än från regeringen, säger Mulugeta Gebru.

Barnrättsorganisationerna i Etiopien existerar i hundratal. Men om de tidigare tvingades arbeta slumpmässigt och utan långsiktighet på grund av bristen på samordning sinsemellan, gör nu lagen det ännu svårare. Landets enorma strukturella problem gör också att varje insats en enskild organisation kan åstadkomma blir till en droppe i havet. Gizamchew Ayka arbetar i barnrättsorganisationen Hope for Children. Han berättar att de i sitt arbete fokuserar på lösningarna, men att det är svårt att inte överväldigas av problemen bakom. Han gissar att 60 000 till 100 000 personer är hemlösa enbart i huvudstaden, varav hälften beräknas vara barn.

– Målet med arbetet med gatubarnen är att skapa självständighet för dem, berättar Gizamchew Ayka.

– Hope for Children försöker få dem att gå i skolan – om så bara en timme om dagen. Vi har också hälsoprogram med tandvård, hiv-prevention, bloddonationer, matcenter och startar nu en klinik för barn och mödrar. Men det behövs alltid mer resurser.

Många av organisationerna uppfattar ändå regeringen som välmenande. Till exempel genom satsningar som ett program som är tänkt att ge var och en tillgång till vatten, hygien, utbildning, jordbruk, vägar och hälsovård, som många olika delar av samhället är involverade i. Programmet är också tänkt att skapa en dialog mellan invånare och statsmakten. Men processen är ofta långsam och inställningen till organisationerna för misstänksam.

Det hårdare landskap antiterror-lagen skapat för människorättsorganisationerna till trots måste arbetet fortsätta. Barnrättsorganisationerna måste hitta nya vägar för att komma runt det snåriga regelverket – det är bråttom, många tusen barn dör varje år innan de nått sin femårsdag. För Gizamchew Ayka gäller det att fokusera på organisationernas potential.

– Låt oss arbeta vidare, säger han.

– Vår tid är nu.