Min dotter har en diagnos, en åkomma som med stor sannolikhet beror på den växande mängden icke nedbrytbara gifter i vår miljö. Den försämrar hennes livskvalitet och försvårar hennes studier. I framtiden kommer åkomman – en bristande förmåga till koncentration och planering – att försvåra hennes yrkesliv och sannolikt resultera i sämre ekonomi. Jag undrar vad jag kunde ha gjort som mamma för att bespara henne från detta.

Eftersom miljögifter finns överallt, till och med i ekologiska grönsaker, i kläder och skor, i leksaker, i olika material som omger oss – ja, de finns till och med i moderkakan och i modersmjölken – måste jag dra slutsatsen att jag sannolikt inte kunde ha förhindrat att min dotter fick i sig dessa gifter redan som foster. Man har visat att även i väldigt små mängder orsakar miljögifter störningar hos ett foster som blir utsatt för dem i en kritisk period av utvecklingen. Man har också visat att en cocktail av olika miljögifter i en koncentration långt under gränsvärdena framkallar sjukdom och död hos levande organismer, som bin.

I ett läge då diagnoser som ADD, ADHD, autism och allergier ökar lavinartat, störningar i reproduktiv hälsa skjuter i höjden, tvehövdade delfiner spolas upp döda på stränderna i Medelhavet, bina i hela världen håller på att decimeras och art efter art dör ut i en massutrotning utan like, är det fullständigt oansvarigt att döma ut ekologisk odling på det sätt som forskare från SLU har gjort i sina debattartiklar i Svenska dagbladet. Påståendet att ökad ekologisk odling skulle leda till svält (i Sverige? I världen?) är absurt.

Vad kännetecknar ekologisk odling i Sverige? Enligt regelverket ska man inte använda konstgödsel, även om undantag kan tillåtas, inte GMO-grödor och inte miljögifter. Detta är minikrav från EU, för att en gård ska kunna kalla sina produkter ekologiska. Dessutom ska gården ha extra god omsorg om djuren, vars gödsel ska ingå i kretsloppet på odlingarna. Låt oss granska dessa tre krav en efter en, för att se om de skulle kunna leda till svält.

1) Konstgödsel ska inte användas i en ekologisk odling. Konstgödsel tillverkas av kväve, fosfor och kalium. Kväve utvinns från luften med hjälp av en process som kräver väldigt mycket energi. Fosfor och kalium utvinns från gruvor. Världens förråd av kalium kommer att räcka några hundra år till, men tillgången på fosfor är mer begränsad. På vissa håll har fyndigheterna redan tagit slut. Att göra sig beroende av konstgödsel är därför den säkra vägen till stora svårigheter i produktion av livsmedel, vilket kan mycket väl leda till svält.

2) GMO-grödor ska inte användas i en ekologisk odling. GMO-grödor är patenterade grödor, vars sammansättning av gener (genom), ägs av multinationella företag, som satsar enorma summor på att ”förbättra” genomet genom att introducera nya gener från andra arter. De är dyrare än vanliga grödor och det är tveksamt om GMO-grödornas förbättrade egenskaper är uthålliga i tiden, eller om naturen hittar nya sätt att motverka dessa förbättringar. Vad gäller GMO och svält, så finns det i många länder motstånd mot GMO-grödor just för att de skulle kunna leda till svält! Till exempel har aktivisten och filosofen Vandana Shiva organiserat en folkrörelse i Indien mot att Monsanto skulle ta patent på basmatiris, indiernas stapelföda. Hon resonerar att om genomet i basmatiris skulle bli patenterat och miljoner fattiga bönder i Indien skulle tvingas att köpa sitt förbättrade GMO-utsäde från Monsanto år efter år, skulle de knappast ha råd med det. Detta om något skulle leda till svält.

3) Hur är det med det tredje argumentet då? En ekologisk gård ska inte använda miljögifter, som insektsgifter och växtgifter. Forskarna från SLU menar alltså att det skulle leda till svält i Sverige, eller svält i hela världen, om flera gårdar slutade använda gifter som ackumuleras i kroppen, i vävnader, i grundvatten – ja, överallt. I vår värld svälter människor som inte har råd att köpa mat. Gifter och deras effekter kostar och kommer att kosta enorma summor för individer och hela samhället. När grundvattnet blir förorenat kommer våra barn och deras efterkommande vara tvungna att betala dyrt för varje droppe rent vatten de vill dricka. Minskade inkomster i arbetsliv väntar dem som fått sin kropp och sin hjärna skadad på grund av miljögifterna. Enorma kostnader väntar jordbruket om de måste börja pollinera växterna utan bin. Maten kommer naturligtvis att kosta därefter, och våra barn med minskade inkomster kommer kanske inte att ha råd att köpa den. Gifter leder alltså till sjukdomar, massdöd och svält.

SLU-forskarnas sista argument, som brister allra mest i sin logik, är att eftersom industriell odling producerar större skördar, alltså mer organiskt material, skulle det leda till att mer koldioxid binds från luften och mer organiskt material tillförs i åkrar jämfört med ekologiska gårdar. Detta skulle naturligtvis vara trevligt om det stämde, men dessvärre är organiskt material (skörden) som äts upp av människor ingen koldioxidsänka.

Vidare saknas krav för icke-ekologiska gårdar att återbörda skörderester i jorden. Vilket egentligen är lika så gott, eftersom miljögifter och patogener i okomposterade skörderester på så sätt skulle ackumuleras i jordbruksmarken. Organiskt material finns det förresten inte någon brist på – däremot brister det i incitament och motivation att utnyttja de tekniska lösningar som redan finns för att kompostera eller röta det organiska material som finns i överflöd i vårt samhälle. För att komposten eller rötresten ska kunna användas som jordförbättring måste den naturligtvis vara fri från miljögifter och skadliga organismer.

Min slutsats är därför att industriell odling, som SLU:s forskare kallar för ”konventionell” odling, är en väg utan framtid. Den har funnits i cirka 60 år och kommer inte kunna hålla mänskligheten mätt ens 60 år till. Ekologisk odling, som tar vara på markens bärkraft, som tillför marken obesprutad organiskt material och på så sätt ökar den odlingsbara jorden, som inte gör sig beroende av konstgödsel eller GMO, som bekämpar insektsangrepp och ogräs med insekternas naturliga fiender och genom manuellt arbete, varierande växtföljd och andra odlingstekniska lösningar, har förmått att mätta människor i tusentals år. Det kan det fortsätta att göra tusentals år till.

Måhända läcker det växtnäring från ekologiska gårdar också – inför då bredare skyddszoner runt vattendrag och större andel mark som inte plöjs! 30 meter med växtlighet kan räcka till för att hindra 90 procent av kväve och fosfor från att läcka in i vattendrag. Måhända är skörden mindre för vissa grödor – utveckla då bättre metoder mot insektsangrepp, som till exempel en skyddszon mellan varje åker, där skadeinsekternas naturliga fiender och den biologiska mångfalden kan frodas! Måhända finns det gifter även i ekologiska produkter – förbjud då all användning av miljögifter! Då skulle kanske våra barnbarns barn eller deras efterkommande åter kunna äta giftfri mat. Måhända kommer jordbruksmarken inte räcka till för att varje människa kan äta sig mätt på korv och kött varje dag – uppmuntra då fler att bli vegetarianer eller ännu bättre veganer! Då räcker maten till för flera.