Kristian Borg

Inledare


Kristian Borg
  • SD:s tf partiledare Mattias Karlsson och ekonomisk-politiske talesman Oscar Sjöstedt berättar att partiet ställer sig bakom alliansens budgetförslag.
Fria Tidningen

Rasisterna burrar upp sig

SD:s vägval är en symbolisk bestraffning av den parlamentariska demokratin, skriver Kristian Borg.

Det är i linje med fascismens förakt för demokrati och parlamentariska överenskommelser att Sverigedemokraterna sätter Löfven på pottan och troligen lyckas stoppa regeringsarbetet en tid framöver.

Samtidigt appellerar vägvalet till en stor grupp SD-representanter och väljare som tappat förtroendet för politiker och institutioner. Det demokratiska underskottet är större och djupare, men Sverigedemokraterna har lyckats fånga upp delar av ”de hunsade” – utförsäkrade, arbetslösa med flera grupper – som egentligen skulle förlora ytterligare på en SD-politik, alltså en i många delar traditionell högerpolitik ekonomiskt sett. Men detta är deras revansch mot systemet. En symbolisk bestraffning av den parlamentariska demokratin.

SD-beslutet har som påpekats i debatten lett till en unik situation, där traditionen annars bjuder att man lägger ner rösterna. Den enda poängen med att rösta på ett annat partis budget, trots att man inte håller med om den, är att visa upp sin makt. SD burrar upp sig som en argsint liten fågel.

Borta är allt tal om ansvarstagande, det som har varit partiledningens taktik för att vinna elitens respekt. Men i brist på partiledare har toppstyrningen tillfälligt övergivits. Distrikten har sagt sitt och plötsligt liknar SD Ny demokrati, åtminstone i den pojkaktiga respektlösheten för institutionella spelregler. Vi gör politik på vårt sätt, take it or not. Folket kommer att älska det. Hoppas man, men det är inte så säkert.

Att det mest auktoritära partiet nu kan framstå som antiauktoritärt och ”folkligt” kan också ses som näsknäpp mot Miljöpartiet, som på senare år hårdsatsat för att framstå som ett stabilt regeringsalternativ. SD ställer med beslutet parlamentarismen på huvudet med metoder som för 30 år sedan kunde ha förknippats med Miljöpartiet. Riksdagens busigaste parti har sedan länge blivit statskramare och fältet är öppet för fascismen som utmanare om olydighetstiteln.

Nu kvarstår att avväpna SD, och det med en ekonomisk politik som gynnar de svagaste grupperna och en stark utomparlamentarisk rörelse som vidhåller asylrätten och alla människors lika värde. Inget av det ser dock ut att vara inom räckhåll den närmaste tiden.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu