Hösten 2002 var Kalle Färm både deppig och ensam. I den vevan fick han tipset om serien Buffy the vampire slayer, på svenska Buffy och vampyrerna, som sändes i amerikansk tv år 1997 till 2003.

– Jag förstod på sättet som min nätkompis skrev om Buffy att den var mer än den verkade vid första anblicken, så jag gav den ett försök. Det slutade med att jag satt på kontoret hela dagarna, cyklade hem och såg på Buffy hela kvällarna. Det var ungefär det jag gjorde den hösten. Serien har betytt oerhört mycket för mig.

Han tror att det finns många skäl till att serien har fått så många trogna fans.

– Framför allt är det en väldigt charmig serie som har lite av allt – action, lite skräck, lite dramatik och mycket humor. Karaktärerna känns mer verklighetstrogna än valfri polisserie trots att de lever i en galen fantasyvärld. De är människor som man kan relatera till.

Rollfiguren Buffy och flera av de andra huvudkaraktärerna i serien lyfts gärna fram som kvinnliga förebilder. Seriens skapare Joss Whedon brukar säga att han ofta får frågan varför han fortfarande skriver starka kvinnliga rollfigurer. Hans återkommande svar är ”för att ni fortfarande ställer den frågan”.

– En annan sak som jag alltid har uppskattat är att Buffys romantiska relationer är en del av serien, men inte i fokus. I slutet säger hon att ”jag är nog inte redo att hitta mannen i mitt liv just nu – det finns mycket annat som är viktigare”, säger Kalle Färm.

Joss Whedon har berättat att den ursprungliga tanken med serien var att ta det stereotypa blonda, kvinnliga offret som dör i nästan varje skräckfilm och göra henne till hjälten.

– Budskapet som dominerar i Buffy är att det inte är något extraordinärt att vara en så kraftfull och självständig tjej. I serien ses hon som normen, utifrån en vilja att det ska vara så i samhället också. Och hon är den drivande kraften i serien men inte den enda viktiga kvinnliga karaktären, säger Kalle Färm.

Buffys närmaste manliga vän är Xander, en av få karaktärer i serien som helst saknar superkrafter utan främst fungerar som den komiska side-kicken.

– Jag identifierade mig mest med honom. Han står vid sidan av de här starka och fantastiska kvinnorna, tittar på och hjälper till när han kan.

Många som inte känner till serien avskräcks av att de två första säsongerna är mer trevande och lågbudget än de fem följande.

– Den första säsongen är inte seriens starkaste men jag tyckte ändå att det fanns något i den som jag föll för. Mellan alla halvkassa specialeffekter fanns tillräckligt med charm och humor för att hålla kvar mig. Mot slutet av andra säsongen började serien verkligen att fungera dramaturgiskt och jag brydde mig tillräckligt om karaktärerna för att bli berörd när det gick illa för dem.

Kalle Färm tror att nya tittare ändå måste se början för att lära känna karaktärerna och berättelsen, men betonar att serien blir bättre efter de första två säsongerna. Han tipsar också om att be någon insatt att tipsa om vilka avsnitt som går att hoppa över utan att tappa koll på handlingen.

– Om du ska göra ett ordentligt försök måste du hålla ut till slutet av andra säsongen, annars har du inte sett vad serien kan erbjuda.

Ett av skälen till att han själv fastnat för Buffy är seriens perspektiv på familjen.

– Tematiska analyser kan skrämma folk – i grunden är det en kul serie med monster i. Men det centrala i Buffy är familjen som en skapad enhet. Familjen är inte baserad på blodsband utan det är den grupp som stöder dig i svåra tider.

Enligt Kalle Färm är det ett återkommande tema även i många av skaparen Joss Whedons andra serier, som Firefly och Angel.

– I allt som Whedon har gjort finns det bara ett exempel på en bra förälder och det är Buffys mamma Joyce. Men det finns säkert 20 exempel på föräldrar som är kassa, frånvarande, som super eller slår sina barn.

Det här med att skapa sig en egen familj går igen i sättet som Joss Whedon jobbar med sina projekt, menar Kalle Färm. Han samlar ofta en grupp av skådespelare och manusförfattare som gör saker tillsammans mer för att det är kul än för att det är ett jobb.

– Det har spridit sig till fankulturen också. Om du gillar Buffy är det förmodligen ett tecken på att du är en bra person att ha att göra med.

Seriens svenska fans samlades först på ett internetforum för dvd-älskare och skapade sedan buffyforum.se 2003 som fortfarande finns kvar. Kalle Färm ville hitta andra likasinnade på nätet för att kunna diskutera serien och sina starka band till den, eftersom han misstänkte att hans vanliga vänner bara skulle bemöta honom med oförstående blickar.

– Efter den första förälskelsen i serien behövde jag hitta folk att prata om det här med på nätet. Jag brydde mig på riktigt om det, ville få andra perspektiv och veta att jag inte var knäpp som tyckte så här. Serien har aldrig riktigt slagit i Sverige men jag hittade ett antal svenska fans med samma nivå av kärlek till det här som jag hade.

Forumet har ungefär 1 000 medlemmar, varav 180 riktigt aktiva, och många av dem pratade varje dag, även om helt andra ämnen än Buffy. De lärde känna varandra allt bättre och en del av dem började att träffas i verkligheten 2006.

– Det var ganska blandade människor som inte skulle ha lärt känna varandra annars, stenhuggare och jurister, och vi trivdes hur bra som helst. Det var som att träffa sina 15 nya bästa vänner på samma gång.

Det var på en sådan träff som Kalle Färm träffade sin blivande hustru. Han flyttade ifrån Norrköping för att bo med henne i Timrå och paret har numera ett barn.

– Att jag satte mig och tittade på den här serien hösten 2002 förändrade verkligen hela mitt liv.