Krönika: Pippidebatter kan underblåsa rasismen | Fria.Nu
  • Rasism i barnkulturen debatteras igen. Den här gången står en gammal Pippi-film i centrum. Debatten etablerar en ny politisk korrekthet där rasism blir ett sundhetstecken, skriver Jonas Aghed.
Fria Tidningen

Krönika: Pippidebatter kan underblåsa rasismen

Pippi Långstrump, Lilla hjärtat och Tintin i Kongo. Censurdebatterna ser inget slut. Jonas Aghed vill se en skärpning från såväl vänster som höger.

Så har debatten om rasism och censur tagit fart igen. Utlösande var SVT:s beslut att ta bort – censurera – ”neger” framför ”kung” i en Pippi Långstrump-film, men på flera håll aktualiseras också förra debattvändans stridsäpplen, Lilla hjärtat och Tintin i Kongo. Censuringreppet föranleder även delar av Sveriges vänster att uttrycka indignation och kränkthet: nu går det för långt, glöm klasskampen och klimatproblemen, här är det definitiva förebudet om världens undergång.

Korttänktheten firar nya triumfer. Som om censur vore den enda metoden för att styra eller begränsa människors möjligheter att förstå och yttra sig om världen. Som om inte förekomsten av rasism i sig, på alla nivåer i samhället och inom alla kulturyttringar, innebär att det allmänna utbytet av kunskaper och åsikter hämmas.

Steget från ett mer genomtänkt litteratur- och programurval på våra bibliotek och i tv över till nazityska bokbål eller nordkoreansk ledardyrkan, eller ens till att konservativa föräldraföreningar som i vissa stater i USA ska tillåtas rensa i folkbibliotekens bestånd, är nog avsevärt längre än vad de argaste debattörerna hävdar.

Det kan säkert hända att risken för rasistanklagelser stressar en del bibliotekarier och programsättare. Och förvisso utnyttjas alla som uttalar sig förklenande om Astrid Lindgren och andra nationalikoner som bevis av Sverigedemokraterna och andra rasister för deras påståenden om att ”svenskheten” hotas.

Men när namnkunniga kulturskribenter främst från höger – men i ökande grad även från vänster – gnäller och skäller om att rasismbekämpningen går för långt och konsekvent likställer urvalsarbete med censur, så upplevs det nog också som stressande av många bibliotekarier och tv-programansvariga. Och bidrar till att etablera en ny politisk korrekthet, där förekomsten av rasism snarast ses som ett sundhetstecken.

Minns till exempel i förra vändan av debatten hur Aftonbladet (4/10–12) publicerade en lista över folkbibliotek som inte hade Tintin i Kongo tillgänglig och avkrävde dem på förklaringar till varför. Ju fler ur kulturetablissemanget som är med och skamstämplar bibliotek som bedriver normalt urvalsarbete, desto mer benägna lär biblioteken bli att göra alibiinköp av rasistisk litteratur. Det gäller ju att ha böckerna när ”alla vill veta vad diskussionen gäller”.

Särskilt i kommuner där Sverigedemokraterna nu blivit starka kan det vara behändigt för biblioteken att falla för trycket.

Lägg därtill att den mer salongsfähiga borgerligheten fortsätter att underblåsa och utnyttja rasismen för sina syften. Både Johan Norberg i Metro (27/8) och Susanna Birgersson i DN (18/9) underkänner politiken och därmed demokratin som medel för att förebygga eller komma tillrätta med rasism.

Norberg påstår angående rasistiska partier att ”varken ett lands politik, sociala och ekonomiska utveckling [kan] förklara varför sådana partier föds, växer eller försvinner”. Och Birgersson, vars text fått rubriken ”13 procent: Politiken kan inte lösa allt” menar att Sverige har en ”jämförelsevis radikal men human migrationspolitik” som alla dock inte gillar, men att ”vi ska sluta låtsas att det existerar en politik eller mediestrategi som kan eliminera motståndet”.

Läget är med andra ord sådant att skärpning krävs. Högervridningen av Sverige har resulterat i en ökande rasism och det sista motståndet behöver är splittring. Det minsta man kan begära, följaktligen, av de som nu ger sig in i debatten om våra gamla barnboks- och barnfilmsfavoriter, är att de funderar ordentligt över vad det egna inlägget kommer att ha för påverkan i det stora sammanhanget – det politiska spelet.

Fakta: 

Nedslag i debatten

• 24 september. Sydsvenskan rapporterar att stadsbiblioteket i Malmö valt att ta bort Stina Wirséns rasistanklagade böcker med figuren Lilla hjärtat från hyllorna. De går fortfarande att låna, men man måste be om dem. Lars Åberg menar att bibliotekarien Torbjörn Nilsson "lärt sig den kulturpolisiära jargongen". Patrik Svensson svarar dagen därpå i samma tidning att Sverige tvärtom kommit in mycket sent i matchen.

• 29 september. SVT:s Kulturnyheterna rapporterar att SVT beslutat att klippa en kommande, restaurerad dvd-version av "Här kommer Pippi Långstrump" (1969). Pippi säger "kung" istället för "negerkung" och en scen där Pippi "leker kines" genom att sträcka ut huden runt ögonen har klippts om.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2020 Fria.Nu